2347705 GU0993 Riksdagens protokoll 2006/07:93 Onsdagen den 18 april 2006/07 93 2007-04-18 00:00:00 Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt B195EC61-92B8-4456-AD25-F40C8450AF63 57 EGON FRID (v) v Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar om försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor visar hur långt vi har kvar till verklig jämställdhet och ett verkligt rättsskydd som ger stöd till utsatta grupper som drabbats av våld eller olyckor. Jag vill inledningsvis framföra att jag naturligtvis står bakom alla Vänsterpartiets reservationer och även de gemensamma reservationer som vi är med på i betänkandet, men jag väljer att nu endast yrka bifall till reservationerna 3 och 13. Fru talman! Det är verkligen beklämmande att utskottets majoritet väljer att inte ta frågan om mäns våld mot närstående kvinnor på större allvar. Mäns våld mot kvinnor tenderar att öka, och har alltid varit ett allvarligt problem. Trots att de flesta fallen av kvinnomisshandel sker i det egna hemmet är alliansen inte beredd att se över de orättvisa villkoren i våra hemförsäkringar. Nej, den borgerliga regeringen väljer i stället att prata om bärande principer på försäkringsområdet och möjligheten att få ansvarsfrågan straffrättsligt och skadeståndsrättsligt prövad, vilket står på s. 7 i betänkandet. Jag undrar om ni över huvud taget har brytt er om att ta reda på hur mäns våld mot kvinnor i nära relationer hanteras av systemet. Ni skriver i betänkandet att gärningsmannens identitet alltid torde vara känd i fall av misshandel i hemmet. Det stämmer. Problemet är att Brottsoffermyndigheten inte får ta över domstolens roll och peka ut en skyldig genom att besluta om brottsskadeersättning om det inte finns en fällande dom mot mannen. En man som misshandlas ute på stan kan räkna med att bli kompenserad via överfallsskyddet i sin hemförsäkring även om gärningsmannen inte fälls för brottet eftersom gärningsmannen i sådana fall ofta förblir okänd. Det här leder till fullständigt oacceptabla konsekvenser för kvinnor och barn som blir misshandlade i sina hem av närstående män. I och med den borgerliga majoritetens skrivningar i betänkandet faller helt förhoppningen om den översyn som den förra regeringen utlovade enligt s. 24 i lagutskottets betänkande 2005/06LU14. Det var i och för sig väntat, men jag hoppades ändå att ni skulle fortsätta detta viktiga arbete. Fru talman! En annan fråga jag tänker lyfta fram här i dag och som är minst lika viktig är trafikförsäkringens framtid. Vänsterpartiet har här en gemensam reservation med Socialdemokraterna. Det har kommit en proposition om skatt på trafikförsäkringspremier som jag inte tänker gå närmare in på i detalj. Jag kan bara konstatera att regeringen nu tar sitt första steg i riktning mot att privatisera socialförsäkringssystemet. Tanken är att låta den privata trafikförsäkringen ta över den allmänna sjukförsäkringens åtagande i fall där trafikskador har orsakat kostnaden. Förslaget är en form av övergångslösning inför kommande förändringar. En ökad privatisering av socialförsäkringen kommer att slå mycket hårt mot grupper av människor som redan är utsatta. En ökad privatisering kommer att fördjupa klass- och könsskillnaderna. En grundtanke i det generella socialförsäkringssystemet är att alla solidariskt delar på kostnaderna och därmed även på riskerna. Det är detta solidariska system, som bidrar till jämlikhet och omfördelning mellan olika grupper i samhället, som borgarna nu bit för bit börjar montera ned. Vad blir nästa steg? Ska andra så kallade riskgrupper än bilister, till exempel rökare och diabetiker, också uteslutas? Överföringen av kostnader för trafikskador till trafikförsäkringen kommer att drabba vissa grupper i form av höjda premier. Ett aktuellt exempel är motorcyklarna som nu kommer ut på våra vägar igen. Det har spekulerats i att enorma, höjda premier kan komma att bli fallet. Tänk vad många som tyvärr kanske kommer att köra motorcykel oförsäkrade på grund av enormt höga premier. Vilken rättssäkerhet har då drabbade människor som drabbas av olyckor i samband med till exempel motorcykelåkande om vi inte har ett system som tryggar bra och rättvisa premier? Samtidigt är risken stor att trafikskadade människor kommer att tvingas in i ännu längre och dyrare processer mot försäkringsbolagen än i dag för att få ersättning. Antalet bilolyckor och trafikolyckor lär däremot inte minska. Fru talman! När jag ändå är inne på ämnet bilolyckor tänker jag ta chansen att prata om handläggningen av trafikskadeärenden. Herr talman hade visst kommit in! Förlåt mig! Det gäller att vara observant. Även här avslår utskottsmajoriteten Vänsterpartiets förslag. Vi vill att regeringen ska se över försäkringsbolagens handläggning av trafikskador därför att det gång på gång framkommer att de trafikskadade drabbas hårt. Den skadade personen hamnar ofta i ett underläge gentemot försäkringsbolaget. Det beror på att det uppstår ett lojalitetsförhållande mellan försäkringsbolaget, dess konsultläkare och Trafikskadenämnden, som är en part som till största delen företräder försäkringsbolagen. Det drabbar den skadade personen. Detta är en av sakerna som vi i Vänsterpartiet vill att regeringen ska titta närmare på och försöka komma till rätta med genom att bifalla Vänsterpartiets motion. Vid svårbedömda skador som nackskador är det vanligt att försäkringsläkaren hävdar att skadan är ett resultat av tidigare sjukdom som saknar samband med olyckstillfället. Försäkringsläkarens bedömning blir ofta den utslagsgivande jämfört med den behandlande läkarens, trots att Högsta domstolen i praxis uttalat att det inte finns anledning att ge den ena läkarens bedömning försteg i fall då två läkare är oeniga. När det gäller omprövning av ersättningsbeslut för skador som inträffat innan 1976 som tas upp i betänkandet vill jag kort bara säga att verkligheten inte är som utskottsmajoriteten beskriver den. Enligt våra uppgifter är det vanligt att personer som även innan 1976 skadats i trafiken drabbas av stora inkomstförluster på grund av att deras livräntor inte följer med i löneutvecklingen. Det hjälper inte att ni i utskottets majoritet hänvisar till en praxis som inte används. Här behövs en lagändring som ger alla trafikskadade rätt till omprövning oavsett när olyckan inträffat. 0979278953316 GU01CU17 N 2010-01-01 00:00:00 83280 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0993/#anf57