<anforande>
<dok_hangar_id>2347705</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:93 Onsdagen den 18 april</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>2007-04-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Namnlagen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5A96942C-A851-4921-A678-CA16C27F63D4</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>LENNART PETTERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! I civilutskottets ställningstagande står det att regeringen har för avsikt att ta initiativ till en översyn av namnlagen - dock tidigast 2008. Det innebär att det finns skäl att ta sig an bland annat de frågor som tas upp i motionerna, men samtidigt att problemen inte är av den karaktären att det är högprioriterat. Jag ställer mig bakom den uppfattningen. En lag som är 25 år gammal är ju trots allt inte särskilt gammal om man ser till annan lagstiftning, även om förändringar och medicinska möjligheter i detta fall talar för en översyn.
Uppenbarligen har tidigare regering tyckt detsamma. Ett tillkännagivande 2001 innebar att de under fem år nonchalerade vad riksdagen beslutat. Socialdemokraterna skriver i reservationen att det inte är acceptabelt att behöva vänta till nästa år på översynen. För mig är det inte acceptabelt med en regering som struntar i vad riksdagen har beslutat. Detta är kanske ett skäl till att svenska folket valde att rösta fram en ny regering i höstas.
Politik är att sätta gränser. Rätten att själv få bestämma sitt namn, oberoende av koppling till kön, går över den gräns som jag sätter. För mig är det otänkbart att flickor ska heta Egon och Torbjörn och att pojkar ska heta LiseLotte, Rossana, Siv, Elina och Eva, men det är det nämnda motionärer från Vänsterpartiet vill. Jag är väl medveten om att det finns några få namn som i dag används av båda könen, men oaktat de undantagen kan jag inte hitta några skäl till en förändring i lagstiftningen.
Förslaget om en retroaktiv ändring av namnidentiteten är komplex. Jag kan förstå att de som genomgår ett könsbyte helt och fullt och i alla sammanhang vill kunna identifieras med sitt nya jag. Men ska det omfatta alla handlingar från födelsen? Hur löser man det med handlingar som inte är databaserade? Hur löser man det med underskrifter från personer som kanske inte lever längre? Ska det finnas en fortsatt koppling mellan det gamla och det nya personnumret, eller försvinner den gamla identiteten helt från världskartan? Hur ska man kunna forska om könsbyten om man efteråt inte har tillgång till de gamla handlingarna? Eller en så enkel fråga som: Ska det inte längre gå att hitta gamla klasskamrater? Frågorna är många och förhoppningsvis kommer den framtida utredningen att kunna ge svar på åtminstone en del av dem.
Fru talman! Några av de andra motionerna är lite lättare att hantera, även om utskottet i dag inte är berett att tillstyrka dem. Motionen om byte till gårdsnamn är en av dem. Johan Linanders motion om att makar som gemensamt mellannamn ska kunna ha den enes efternamn är en annan som inte borde vara särskilt kontroversiell. Detsamma gäller motionen om att makar ska kunna skapa ett nytt familjenamn av tidigare efternamn.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0235326752716</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01CU16</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>83269</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0993/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
