2347705 GU0993 Riksdagens protokoll 2006/07:93 Onsdagen den 18 april 2006/07 93 2007-04-18 00:00:00 Vuxenutbildning och kvalificerad yrkesutbildning val E00475DF-E450-4929-918D-18413E1B0A9B 133 LOUISE MALMSTRÖM (s) s Fru talman! När det gäller lärande i allmänhet och vuxnas lärande i synnerhet har det hänt väldigt mycket väldigt snabbt. Förr utbildade man sig i ungdomsåren och fick ett jobb där man stannade. Man bytte möjligtvis arbetsplats eller arbetsuppgifter, men man bytte nästan aldrig bransch. I dag gör man bedömningen att de ungdomar som växer upp måste räkna med att byta arbete i snitt sju gånger under sitt yrkesverksamma liv. I en globaliserad värld med snabb teknisk utveckling och med hisnande medicinska framsteg är behovet av fortbildning under hela yrkeslivet uppenbart. Men även om vi lever i ett kunskapssamhälle finns det fortfarande klyftor - klyftor mellan dem som har goda förutsättningar att tillgodogöra sig ett lärande och dem som från början har det lite svårare. Vi har klyftor mellan dem som känner sig motiverade att lära sig mer och dem som känner sig uppgivna. Som socialdemokrat vill jag ge alla människor möjlighet till utbildning och ett livslångt lärande oavsett livssituation, om man är arbetslös eller om man vill studera på distans. Den enskilde ska ta ställning till vad, hur och när han eller hon vill lära, men vi ska ta ett gemensamt ansvar för att möjligheten och förutsättningarna finns. Medan alliansen med sin sorteringsskola inte vill ge alla ungar ens en första ärlig chans vill vi ge alla en andra, tredje och fjärde chans att utvecklas genom utbildning och att ta igen kunskaper som man av olika skäl har missat tidigare. Det finns nämligen alltid skäl till att den som inte har tillgodogjort sig sin utbildning inte har gjort det. Det är inte för att man tycker att det är så himla kul att strula till det för sig som man misslyckas. Det kan bero på allt från sjukdom och dåliga hemförhållanden till mobbning och omognad. Den främsta anledningen till att ge människor flera chanser är naturligtvis den mänskliga. Det finns ett behov av att tillgodose alla människors rätt att ständigt utvecklas för att må bra. Vi vet till exempel att en person som genomgått gymnasieutbildning bedömer att han eller hon har dubbelt så god förmåga att påverka sitt eget liv och dubbelt så god förmåga att påverka politiska beslut jämfört med den som saknar gymnasieutbildning. Vi vet också att det finns en tydlig koppling mellan låg utbildningsnivå och ohälsa vilket för oss in på samhällsnyttan av det livslånga lärandet. Det vi har satsat på vuxenutbildning i olika former i det här landet och som fick sin kulmen i och med Kunskapslyftet, då runt en miljon svenskar bättrade på sina kunskaper, har i stor utsträckning bidragit till att vi är så pass framgångsrika och har en så pass hög generell utbildningsnivå som vi har i dag. Om vi vill ha ett långsiktigt, hållbart Sverige med en trygg välfärd ska vi inte konkurrera med låga löner och otrygga anställningsvillkor. Vi ska fortsätta att konkurrera med kunskap. När den generella utbildningsnivån är så hög som i Sverige utbyts kunskaper smidigt. Produktionen blir billigare och effektivare, och kunskapsinnehållet i produktionen blir också mer kvalificerat. Därför vill vi fortsätta att höja allas utbildningsnivå också därför att samhället tjänar ekonomiskt på det. Livslångt lärande ska inte vara ett fåtal förunnat - det ska vara en rättighet för alla! Fru talman! Jag har inte den senaste siffran, men häromåret var det i alla fall närmare 800 000 vuxna mellan 24 och 65 år i vårt land som fortfarande saknade fullständig gymnasieutbildning. Alltför många upplever att studier i vuxen ålder inte är något för dem. Många vill inte ta studieledigt utan vill läsa kombinerat med yrkeslivet. En del vill inte flytta från sin hemort där familj och barn är rotade. Andra har inte självförtroende nog att ta upp studierna. Under våra år vid makten har vi kämpat för att lyfta de här grupperna och göra lärande i vuxen ålder möjligt för alla. Vi ville minska den sociala snedrekryteringen, och vi vidtog en rad åtgärder för att locka lågutbildade att börja studera och skapa möjligheter för dem att finansiera sina studier. Allt fungerade naturligtvis inte perfekt, men vi lyckades ändå bryta en del trender. Den infrastruktur för alla vuxnas lärande som gav så många en andra chans och som breddade den grupp som rekryterades till studier och därmed också ökade kvaliteten på de vuxenstudier som bedrevs, eftersom alla bidrog med sina olika erfarenheter, håller alliansen nu på att rasera. Jag kan räkna upp de här dråpslagen punktvis. Neddragningen av statsbidraget till vuxenutbildningen med 33 procent, den orättvisa omfördelningen av statsbidragen, där man tog från fattiga kommuner med många lågutbildade och gav till rika kommuner, rekryteringsstödets avskaffande, 25:4-regelns avskaffande, avskaffandet av studerandevillkoret, beslutet om nedläggningen av Centrum för flexibelt lärande och avskaffandet av det statliga bidraget för uppsökande verksamhet. Häromdagen fick vi också veta att det så kallade korttidsstudiestödet avskaffats. I alliansens Sverige vill det till att passa in i mallen, att följa den normala kunskapskurvan, lyckas i grundskolan och gymnasiet och helst omedelbart söka vidare till högskolan. Fyllda till brädden med teori men utan livserfarenhet och arbetslivserfarenhet ska dessa ungdomar sedan mötas av andra ungdomar med samma erfarenheter på högskolan. Läromiljön och dynamiken där blir då - hur? Fixar inte alla det här enligt planen riskerar de att hamna i återvändsgränder som det krävs en mycket stor insats för att kunna backa ur. Förstår ni hur jag menar? Annars kan ni fråga någon av de 800 000 vuxna med låg utbildning som hade tänkt börja studera men som på grund av de senaste besluten nu hamnar utanför så kan de säkert förklara. Fru talman! Jag yrkar avslag på utbildningsutskottets förslag och bifall till reservation nr 1. Det gör jag för tids vinnande. Jag står naturligtvis bakom samtliga s-märkta reservationer. 0203334943718 GU01UbU10 N 2010-01-01 00:00:00 83356 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0993/#anf133