<anforande>
<dok_hangar_id>2347705</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:93 Onsdagen den 18 april</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>2007-04-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kärnteknisk säkerhet och strålskydd</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>05DA4039-71E2-40AF-92D3-5C3ED0B944E6</anforande_id>
<anforande_nummer>111</anforande_nummer>
<talare>JAN LINDHOLM (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Betänkandet 
Kärnteknisk säkerhet och strålskydd
 ska jag försöka hålla ett litet anförande om. Jag ska börja med att säga att jag yrkar bifall till reservation 6 om kärntekniska föreskrifter. Betänkandet innehåller flera reservationer, bland annat, som vi har hört Gunilla Wahlén berätta, två reservationer som handlar om elektromagnetisk strålning, forskning och mobiltelefoner. Jag skulle vilja börja med att säga något om det området. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer.
För inte så länge sedan, för cirka två veckor sedan, släpptes en Temoundersökning, där man hade intervjuat drygt tusen personer om hur de uppfattar mobiltelefoner. Det visade sig att 5 procent av de tillfrågade hade återkommande regelbundna problem med värk och värme och problem av en lite diffus typ - utmattning, trötthet, sömnbesvär och sådana saker. Ytterligare 4 procent hade det ibland. I ett betänkande som jag debatterade tidigare i dag fanns siffran 180 000 människor med. Det är en gammal siffra. I dag skulle de 5 procenten motsvara runt 350 000 människor. Så det här är någonting som växer. Det ser vi. Det är ett stort problem.
När man debatterar det som det första betänkandet tar upp om forskning får man ofta svar från till exempel miljöministern att regeringen har lagt mer pengar på forskning. Det skulle vara en lösning. Men vilka kanaler man använder har stor betydelse för var pengarna i slutändan hamnar. Jag har därför valt att fråga de forskare som arbetar med de här frågorna. Det visar sig att flera av dem redan har valt att flytta från Sverige efter att vi bytte regering. Några är på väg att göra det därför att de pengar som går till SSI nu i stället i större utsträckning går till forskning som berör kärnteknisk säkerhet. Regeringen kanske förbereder att bygga ut den svenska kärnkraften. Inte vet jag. Det kan vara en misstanke.
Det finns forskare som bedriver djurförsök och testar hur hjärnan påverkas på råttor när de utsätts för strålning från mobiltelefoner och som kan visa klara tydliga effekter vid vissa specifika frekvenser. Det är väldigt specifika frekvenser, för det är ju inte så att en telefon har den exakta frekvensen 900 eller 1 800, utan det är ett litet spektrum runt det här som man använder. Vid vissa av de frekvenserna inom de här områdena har det väldigt påtaglig effekt. Det gör att det är lite slumpartat när en telefon slår ut en människa eller inte, eftersom systemet i den här bandbredden väljer var det finns ledigt utrymme och var det kan jobba. Ena gången kanske det fungerar, nästa gång gör det det kanske inte, därför att effekterna är så oerhört frekvensspecifika.
Just den forskare som jag träffade för någon månad sedan och som håller på med de här djurförsöken har redan fått en professur i ett sydeuropeiskt land, så han delar sitt arbete mellan denna plats och Stockholms universitet. Han kommer tyvärr kanske att försvinna från Sverige. Jag tycker att det är jättetråkigt att vi inte som politiker kan styra pengarna mer exakt. Jag tror att vi här faktiskt har någonting som vi ska se positivt på. De här problemen indikerar att det kanske är möjligt att skapa en trådlös kommunikationsteknik som inte slår ut människor. Tänk vilken enorm möjlighet för den svenska elektronikindustrin om det går att hitta den bandbredden, den kombinationen av bandbredd och frekvens! Det vore oerhört intressant.
Jag har träffat andra forskare som säger att ett helt nytt fält inom den medicinska forskningen öppnar sig om vi kan få en förklaring till varför de här kroppseffekterna inträffar. Det vore oerhört intressant. Varför får inte de stöd för att bedriva sin forskning?
Det finns mycket att göra på området, men jag skulle ju egentligen prata om något annat. Jag skulle prata om kärnkraftsolyckor. Under förra året inträffade ett antal incidenter, där det hade kunnat gå ganska illa.
Vi ska väl vara glada för att det inte gick värre än vad det gjorde. Det ger många erfarenheter. Det blir ingen katastrof om några reaktorer står stilla ett tag. Trots att man har stängt många av oljekondenskraftverken i Malmö och Karlshamn klarar vi ändå det med de möjligheter vi har att ta el från kontinenten.
De incidenter som har varit i Forsmark och Oskarshamn gör att vi från Miljöpartiets sida känner en växande oro. Vi menar att arbetet med att förstärka reaktorerna för att få ut ökad effekt också ökar riskerna med gamla reaktorer.
Kärnkraften är en teknik som är på väg att fasas ut - det får man heller inte glömma - om man tittar globalt. Det gör att problemen blir allt svårare att lösa. Som ni säkert vet har det sedan år 2000 stängts 30 reaktorer i världen medan man har öppnat produktion i 27 nya. Vi har alltså tappat tre reaktorer globalt sedan år 2000.
Vi har varit oroliga för att den kunskapsförlust som kommer när antalet reaktorer minskar och kärnkraften är på väg ut också leder till minskade möjligheter att hantera problem som uppstår. Det är en gammal energikälla. Vi måste fasa över till ny teknik som vindkraft, solenergi och så vidare.
Kärnkraften är inte alls koldioxidneutral, som många försöker påstå. För att ta fram bränslet använder vi fossil energi i stor utsträckning. Det tvistas om hur stort det koldioxidberoendet är.
Det finns tyska studier som visar att det inte skiljer särskilt mellan en kilowattimme kärnkraftsel och en kilowattimme el framtagen via ett kolkondensverk. Då tittar man på hela cykeln.
I reservation nr 6 menar vi från Miljöpartiets sida att om man inte kan leva upp till de bestämmelser som finns om säkerhet borde man inte heller få driva reaktorerna. Regeringen borde vara väldigt tydlig där. Riksdagen borde fatta beslut om att om man inte kan leva upp till reglerna om de osäkerhetsfaktorer som finns innebär det att man inte bör få driftstillstånd.
Nu ser jag på fru talmannen att jag nog har överskridit min anmälda talartid, så jag slutar där.
</anforandetext>
<intressent_id>0641486384014</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01FöU5</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>83334</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0993/#anf111</protokoll_url_www>
</anforande>
