<anforande>
<dok_hangar_id>2347701</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:89 Torsdagen den 12 april</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>2007-04-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 6 §) Vissa transportpolitiska frågor m.m. (forts. TU8)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E0D4945D-C455-451C-AA74-11FDF3382812</anforande_id>
<anforande_nummer>91</anforande_nummer>
<talare>CHRISTER WINBÄCK (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motioner och reservationer.
Jag ska säga några ord om finansiering. När jag köper ett hus köper jag det med lånade pengar för att kunna använda det och nyttja det under livet. Om jag ska spara för att kunna betala det kontant innebär det att jag kommer att bli ganska gammal innan jag har råd att köpa huset. Enda möjligheten att i dag finansiera infrastruktur, vägar, järnväg etcetera är anslag över statsbudgeten. Det innebär att investeringarna direktavskrivs, betalas med en gång med löpande inkomster.
Du har rätt, Lars Mejern Larsson, att pengarna inte räcker till allt, men jag förstår inte din oro över motsatsen mellan samhällsekonomiska kalkyler och behov av lokala och regionala satsningar, som du nämnde om jag fattade det rätt. Jag vill understryka att behovet av samhällsekonomiska analyser måste få spela stor roll vid prioriteringen av de satsningar vi gör i infrastruktur. Men det är lika viktigt att finansieringen, som en utgift, ska kunna räknas hem och ge någonting tillbaka till oss. Det är därför det kallas investering. Det är en investering för att få något.
Alternativ finansiering kan ske på både väg- och järnvägsområdet. Ska vi förmå att ställa om transportsystemet för framtidens behov av långsiktiga lösningar kräver det effektiva finansieringsformer. Det kan väl Karin Svensson Smith inte ha någonting emot?
Om vi vill kan vi här i riksdagen besluta att investeringar ska ske på annat sätt. Under senare år har alternativ finansiering varit föremål för utredningsarbete och i viss utsträckning använts för att möjliggöra effektiviseringar av infrastruktursatsningar, framför allt för att genomförandet kan tidigareläggas och investeringen spridas ut över längre tid. Det kan väl Peter Pedersen inte ha någonting emot, i alla fall inte om satsningarna sker på järnvägsområdet? Det är totalkostnaden för en satsning som betyder något, inte om olika delar av satsningen kostar mer eller mindre. Det handlar om helheten.
Ds 2000:65, 
Alternativ finansiering för partnerskap
, Börje Vestlund, visar att ett samarbete med den privata sektorn borde kunna ge lägre kostnader och därigenom en effektiviserad anslagsanvändning. Att använda detta för att göra angelägna satsningar i Stockholmsregionen kan väl inte vara fel? Men att tro att man kan göra om Essingeleden till en två-plus-ett-väg vinner man inga röster på, Börje Vestlund. Det viktigaste är att finansieringsformen skulle kunna möjliggöra en tidigareläggning av prioriterade projekt. Samhällsnyttan blir större ju längre tiden går. Ju tidigare vi sätter in åtgärden, desto mer pengar tillbaka.
Den tillväxt som följer av goda projekt ger ett nytt utrymme att nyttja. Det är viktigt att det tas med i ordinarie planeringsprocesser med goda samhällsekonomiska kalkyler så att det blir lönsamma projekt vi satsar på och ingenting annat. Det finns mycket att göra för att få kalkylerna bättre och ta fram bättre underlag för bedömningar.
Ekonomistyrningsverket anger i en rapport att bara en av de granskade formerna för en alternativ finansiering, nämligen OPS, kan sägas skapa ökat utrymme för investeringar i vägar och järnvägar. Riksdagens revisorer skriver i en granskning att när framtida anslag intecknas för betalning av redan gjorda investeringar minskar utrymmet för framtida beslut. Visst, men vi måste våga tänka långsiktigt. Det finns många beslut vi fattar här i kammaren för att gynna framtida generationer inom andra områden. Därmed får vi ibland också begränsa framtida generationers valmöjligheter i olika frågor. Men tanken, herr talman, är inte att vi ska lämna över ett behovsberg av sanering av infrastruktur, utan vi vill lämna över en tillväxt och ett ökat ekonomiskt utrymme som kan växa och frodas under många år.
</anforandetext>
<intressent_id>0455256796113</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01TU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>82945</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0989/#anf91</protokoll_url_www>
</anforande>
