2347700 GU0988 Riksdagens protokoll 2006/07:88 Onsdagen den 11 april 2006/07 88 2007-04-11 00:00:00 Gymnasieskolan föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 77B3C563-95E5-4347-9EA9-7210F748658F 220 THOMAS STRAND (s) s Fru talman! När jag fick kommittédirektivet En reformerad gymnasieskola i min hand gick mina tankar osökt tillbaka i tiden till min egen skoltid på 60-talet och 70-talet. Jag gick i en sexårig folkskola och kunde sedan välja mellan en treårig eller fyrårig realskola. Efter realskolan kunde jag välja en tvåårig yrkesutbildning, gymnasiestudier eller att börja jobba. Nu känns det som om den borgerliga regeringen försöker lösa framtidens utmaningar med gårdagens lösningar. Borgerlig skolpolitik luktar gammaldags skola lång väg, framväxt ur en skola som tidigt sorterar elever och som skapar återvändsgränder genom möjligheter till skriftliga omdömen från årskurs 1, nationella prov i årskurs 3, tidigare och fler betyg, olika inträdeskrav till gymnasiet, sänkt ambitionsnivå i gymnasieskolan och höjda trösklar till högskola och universitet. Vi socialdemokrater vill blicka framåt. Vi vill forma en modern och framåtsyftande gymnasieskola, en skola som kan möta morgondagens möjligheter och krav. I dag är gymnasieutbildning en förutsättning för att kunna få ett jobb eller för vidare studier. Därför är det synnerligen viktigt att ha en gymnasieskola som präglas av hög kvalitet och goda kunskaper. Vi socialdemokrater vill att alla ungdomar som går i gymnasiet ska lämna utbildningen med minst godkända betyg. Målet måste vara att hundra procent ska lyckas ta sig igenom och klara målen för gymnasieskolan. Den svenska gymnasieskolan håller i ett internationellt perspektiv en hög kvalitet. Samtidigt har undersökningar under senare år visat på brister som måste åtgärdas. I Sverige är andelen elever med oavslutade studier relativt hög, och det kan vi naturligtvis inte acceptera. Resultatet blir dock bättre om man mäter andelen slutförda gymnasiestudier efter fler än fyra år. Andelen 20-24-åringar med avslutade gymnasiestudier uppgår till 85 procent i åldersgruppen och ligger över genomsnittet för EU-länder. Studerar man närmare studieresultat kan man på goda grunder konstatera att många gymnasieelever har klarat av stora delar av sina studier, men inte nått ända fram. Det är särskilt angeläget att närmare studera gymnasieskolans inre arbete för att förstå varför avhopp sker. Den fråga som vi måste ställa oss är vad vi kan göra för att alla ska ta sig igenom och klara målen för gymnasieskolan. På den frågan har vi socialdemokrater ett annat svar än den borgerliga majoriteten. I syfte att flytta fram positionerna presenterade den tidigare socialdemokratiska regeringen gymnasiereformen GY-07. Kunskap och kvalitet var två honnörsord i denna gymnasiereform som i elva steg ville utveckla gymnasieskolan. Reformen var modern, framåtsyftande och efterlängtad. Gymnasiereformens syfte var att utveckla gymnasieskolan så att alla elever fullföljer sin utbildning och når de gemensamma målen och därmed får de kunskaper som krävs för personlig utveckling, ett aktivt medborgarskap, ett utvecklande arbetsliv, vidare studier och ett livslångt lärande. Reformen ville särskilt förstärka kvaliteten för elever inom de yrkesförberedande utbildningarna och inom det individuella programmet. Den ville forma en modern gymnasieskola som tar sikte på morgondagens krav och möjligheter. Den borgerliga alliansen har nu slängt en efterlängtad och beslutad gymnasiereform i papperskorgen. Men tydligen har inte skolminister Björklund tömt den papperskorgen eller kört dess innehåll i en dokumentförstörare. Björklund har rotat i papperskorgen och hittat GY-07 och rivit ut avsnittet om frisök. Det avsnittet dög och ligger nu på riksdagens bord för beslut. Vi socialdemokrater hoppas att även övriga sidor i gymnasiereformen finns på skolministerns bord i syfte att återanvändas i en ny proposition. Vi socialdemokrater anser att alla gymnasieprogram ska vara treåriga och hålla en hög kunskaps- och ambitionsnivå. Kraven på omfattningen av kärnämnena ska bibehållas, och undervisningen i kärnämnena ska präglas av den utbildning som eleven går, så kallad infärgning. Det innebär ökad satsning på integration mellan kärn- och karaktärsämnen, så att eleverna ser nyttan med att få kunskaper i kärnämnena. Kärnämnesstudier är viktigt även på de yrkesförberedande programmen och på lärlingsutbildningarna, dels för elevens egen personliga utveckling och bildningsresa, dels för att möjliggöra ett bra sätt att tillgodogöra sig studierna i karaktärsämnena och dels för att ge en bra grund för kommande yrkesliv. Ta exempelvis ämnet religion. I ett arbetslag möter man förmodligen personer från andra kulturer eller så reser man ut i världen för olika jobb. I båda fallen är religions- och kulturförståelse viktigt. Export är oerhört viktigt för Sverige och för att kunna sälja utomlands är kulturförståelse centralt. Ska man nu ta bort dessa studier? Vi får inte en kvalificerad yrkesutbildning om kraven på eleverna sänks. En bristfällig yrkesutbildning riskerar att skapa mer arbetslöshet. Ökade kunskapsklyftor i gymnasieskolan riskerar att leda till ökade klyftor i arbetslivet. Dessutom spärras möjligheten att göra karriär i sitt yrke på grund av bristande kunskaper i framför allt språk och matematik. Både fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer stöder vår hållning. Svaret kan inte vara att reducera yrkesutbildningarna till en lösning för skoltrötta. Det är därför mycket viktigt med bra vägledning, både inför gymnasiestudierna och under dessa studier, så att eleverna inte i onödan gör felval. Vi är också starkt emot att den borgerliga regeringen vill skapa återvändsgränder genom att endast de studieförberedande programmen ska ge grundläggande behörighet till högskola. Visserligen ska en elev frivilligt kunna studera för att få grundläggande högskolebehörighet eller senare kunna komplettera för sådana studier. Men hur fungerar frivilligheten om man som elev kommer från en studieovan miljö? Och hur lätt blir det att komplettera senare när den borgerliga regeringen kraftigt skär ned den kommunala vuxenutbildningen och tar bort 25:4-regeln? Vi socialdemokrater vill inte stänga dörrar för elever. Unga människor kan ändra sig snabbt, och därför ska alla gymnasieprogram vara öppna för vidare studier vid högskolor, universitet och eftergymnasiala utbildningar. Ett ytterligare skäl till denna hållning är att dagens elever måste vara beredda på förändringar i arbetslivet. Strukturförändringar medför att företag försvinner och nya branscher växer fram. Då är det oerhört viktigt att de elever som utbildas i dagens gymnasieskola har en god utbildning som underlättar omställning. Det är särskilt allvarligt att unga män har betydligt lättare att etablera sig på arbetsmarknaden efter yrkesförberedande studier än unga kvinnor. Det kan vi socialdemokrater inte acceptera. Därför ville vi och vill reformera de yrkesförberedande programmen och lärlingsutbildningarna. Detta är en fråga som måste diskuteras ingående och få högsta prioritet. Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om vår andra reservation. Vi socialdemokrater anser att skollagens krav på kostnadsfria skolmåltider inom grundskolan även ska omfatta gymnasieskolans elever. Det är viktigt att alla elever får en allsidig och näringsrik skollunch, inte minst för att man ska kunna uppnå goda resultat i sitt skolarbete. Tyvärr låter många kommuner gymnasieeleverna betala för sin egen skollunch. Det skapar stora problem för många familjer när de får en ny stor utgift att hantera. Tryggheten för ungdomarna tas bort när de inte längre är säkra på att få äta en näringsriktig måltid i skolan. Dessa ungdomar särskiljs på ett tydligt sätt från de övriga när de inte äter tillsammans med sina kompisar. Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation 1 under punkt 1 och reservation 2 under punkt 3. 0269067253614 GU01UbU9 N 2010-01-01 00:00:00 82840 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0988/#anf220