<anforande>
<dok_hangar_id>2347700</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:88 Onsdagen den 11 april</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2007-04-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Grundskolan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A2D0F36B-3E14-4C35-8DFD-C9635BDDE0E6</anforande_id>
<anforande_nummer>207</anforande_nummer>
<talare>MATS PERTOFT (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Vi kan gärna vara överens om visionen att man ska börja när man är mogen och sluta när man är mogen. Det skriver jag gärna under. Jag har aldrig förstått varför man ska börja så tidigt i skolan som man gör i till exempel Frankrike.
Jag vill inte heller ha en låt-gå-pedagogik. Det brukar inte barnen må alltför bra av.
Det måste ändå finnas en individuell bit. Jag vill passa på att ställa samma fråga till Margareta Pålsson som jag ställde till Sofia Larsen förut. Kan Margareta Pålsson också tänka sig att man tar hänsyn till olika pedagogiker, till exempel Waldorf, och hittar former där man inom ramen för nationella prov kan göra uppföljningar?
Visst ska vi göra uppföljningar, men vi måste också se till att vi har den mångfald och den frihet som finns i svensk skola utan att det drar i väg i en låt-gå- och inte-bry-sig-pedagogik.
</anforandetext>
<intressent_id>0488357052317</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01UbU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>82827</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0988/#anf207</protokoll_url_www>
</anforande>
