2347700 GU0988 Riksdagens protokoll 2006/07:88 Onsdagen den 11 april 2006/07 88 2007-04-11 00:00:00 Grundskolan föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6EDEEB61-C850-42B6-9A93-7221892CC614 188 IBRAHIM BAYLAN (s) s Fru talman! Jag ska för formens skull börja med att yrka bifall till reservationerna 8 och 9. Vi ställer oss naturligtvis också bakom våra övriga reservationer och särskilda yttranden, men, som det så vackert heter, för tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till endast dessa två reservationer. Fru talman! För lite mer än ett år sedan hade Sverige besök av Singapores utbildningsminister Gan Kim Young. Han var i Sverige för att ta del av det svenska utbildningssystemet, från förskola till högskola. Jag hade också möjlighet att träffa honom över en längre lunch för att diskutera utbildningssystem och skolpolitik framför allt. Jag var naturligtvis väldigt nyfiken på det skolsystem som de har i Singapore. Han beskrev det i detalj. Det är ett skolsystem där man betygssätter eleverna tidigt. Det är ett skolsystem där man har eleverna på raka led, i raka bänkrader. Det är elever som är oerhört tysta. De lyssnar på vad lärarna säger. De tar till sig det som lärarna säger och är också duktiga på att upprepa det. Det är ett skolsystem som man skulle kunna säga lyckats väl i internationella tester och mätningar. Elevernas resultat är väl godkända i konkurrens med elever i andra länder. Jag blev naturligtvis nyfiken på vad han gjorde här. Han beskrev då just detta skolsystem och sade: Vi har elever som är oerhört disciplinerade. Vi har elever som naturligtvis lyssnar på lärarna. Lärarna är auktoriteter i klassrummet och har naturligtvis väldigt lätt att få eleverna att göra som de säger. De lyssnar naturligtvis också på allt som lärarna säger, därför att det är det som är kunskapen på något sätt. Men, sade han, detta är också vårt största problem. Vi har haft ett skolsystem med denna uppbyggnad och konstruktion under väldigt lång tid och det har fungerat väl. Men det har hänt någonting under de senaste 10-15 åren. Singapore är ett modernt samhälle som håller på att förändras radikalt. Vi har ett samhälle och en arbetsmarknad som ställer helt andra krav på människor än vad vi gjorde tidigare. På den moderna arbetsmarknad som vi har, sade han, ställs det alltmer krav på att människor ska kunna ta egna initiativ, ha en god förmåga att samarbeta med andra och också vara väldigt kreativa i arbetet. Dock har vi ett skolsystem som i stället utbildar människor att vara väldigt duktiga på att göra det som man säger åt dem att göra men ingenting mer. De är oerhört konkurrensinriktade, därför att vi har ett skolsystem som inpräntar i dem att man ska konkurrera. Samtidigt ställer arbetsmarknaden i stället krav på att man ska samarbeta. Detta ser vi som en av de största framtidsutmaningarna, sade han. Det är av den anledningen som jag är ute och reser och också har kommit till Sverige för att ta del av hur man jobbar i skolsystem som i stället utvecklar individer till att vara självständiga, ha ett bra självförtroende och kunna samarbeta med andra, vara kreativa och också, som sagt, ta egna initiativ. Det här tycker jag är en viktig tankeställare i den skol- och utbildningsdiskussion som vi har i vårt land i dag, därför att det skolsystem som han beskrev kan i mångt och mycket också sägas vara sinnebilden för den vision eller bild som den nuvarande regeringen målar upp av den framtida svenska skolan. Naturligtvis kanske man inte vill gå så extremt långt som till det som utbildningsministern från Singapore beskrev, men det är ändå åt det hållet det går. Den bild som tonar fram av den nya regeringens politik handlar om en grundskola där barn redan vid sex sju års ålder ska kunna betygssättas. Man kallar det inte betyg utan betygsliknande omdömen. Likväl har utbildningsministern och också skolministern vid ett flertal tillfällen sagt att det kommer att vara möjligt att använda det vanliga betygssystemet även på så små barn. Det kommer i alla fall inte att vara förbjudet. Det är ett skolsystem som ganska tidigt ska sortera barn via olika prov och annat, ett skolsystem som jag för egen del tror kommer att vara oerhört mycket mer klasskiktat. Elevernas resultat kommer att hänga väldigt mycket samman med vilket hem de kommer från. Det är ett problem som vi har redan i dag, men vi är ändå ett av de länder i världen där kopplingen mellan hemmen och skolan är som svagast. Jag tror tyvärr att den kommer att bli betydligt starkare med den skolpolitik som den nuvarande majoriteten driver. Fru talman! Det finns en hel del som kan oroa. Vi har under en tid haft en diskussion om till exempel nationella prov i tredje årskursen. Det är ingen hemlighet att jag själv har haft liknande tankar. Men döm om min förvåning när jag ser att den nya regeringen tänker använda detta som ett verktyg inte bara för att följa upp och sortera elever utan också för att i mångt och mycket kväsa och kväva den pedagogiska mångfald som har utvecklats i vårt land under de senaste 10-15 åren. Vi socialdemokrater har alltid varit positiva till fristående skolor just av den anledningen att de har bidragit till en pedagogisk mångfald. Det är den delen av de fristående skolorna som vi har sett som en stor fördel, därför att det utvecklar hela skolsystemet. Nu föreslår regeringen att vi ska införa ett system som innebär att den pedagogiska mångfalden försvåras väsentligt. En hel del, inte minst Waldorfskolorna, har redan aviserat att det kommer att bli ett stort problem för dem att kunna bedriva den verksamhet som ändå, tror jag, bidragit inte bara till Waldorfpedagogikens utveckling utan till hela den svenska skolans utveckling. Därför blir jag naturligtvis väldigt förvånad över att den borgerliga regeringen, som ju i alla andra sammanhang talar sig för varm för mångfald och valfrihet, i det här fallet har bestämt sig för att man nu ska kväva den pedagogiska mångfalden. Fru talman! Jag tror att en av de absolut viktigaste utmaningar som vi har framför oss när det gäller den svenska grundskolan är att minska skillnader, minska klyftor, att se till att alla elever får en rimlig möjlighet att klara av grundskolan. I ett samhälle som ställer allt högre krav på kunskap och kompetens blir det A och O. Misslyckas du i skolan får du svårare att komma in på arbetsmarknaden. Kommer du inte in på arbetsmarknaden, ja, då blir det också väldigt mycket svårare att stå på egna ben och kunna ha en egen försörjning med den frihet som det innebär. Därför tror jag att det är den största utmaningen inför framtiden som vi står inför. Vi har lyckats i mångt och mycket, men det finns fortfarande stora brister. Det finns fortfarande elever som lämnar skolan. Men vi måste komma ihåg att utmaningarna inte ser likadana ut i landets alla skolor. När vi pratar om att 90 procent av alla elever i den svenska grundskolan får gymnasiebehörighet innebär det inte att det är 90 procent i varje klassrum i varje skola i vårt land. Det finns alltför stora skillnader, tycker vi socialdemokrater. Som ett exempel kan jag nämna att det är tio gånger vanligare att elever i Rinkeby inte når gymnasiebehörighet än att elever på Östermalm i samma stad, Stockholm, inte gör det. Detta är en utmaning som vi måste ta oss an. För att vi ska kunna möta denna utmaning måste det finnas ett antal grundläggande förutsättningar för att eleverna och skolorna ska kunna nå framgång. En av de förutsättningarna är att vi är beredda att satsa ordentligt. De resurser vi satsar ska fördelas efter behov och inte i något likformigt skolpengssystem på det sätt som då och då förs fram av de borgerliga partierna, inte minst av Moderaterna. Det andra som vi måste se till är att de lärare som ska utbilda och leda dessa elever till en bra utveckling i vår grundskola får rimliga möjligheter inte bara till en bra utbildning på högskolan utan också till fortbildning. Här kan man känna en viss oro, fru talman. Vi har en utbildningsminister och en skolminister som gick till val på att de redan under sitt första år på Utbildningsdepartementet skulle göra massiva satsningar på de yngre åldrarna, inte minst lärarnas fortbildning när det handlar om att läsa, skriva och räkna. Av detta har vi ingenting sett. Trots att de till och med hade satt datum på när de skulle göra detta. Av detta har vi ingenting sett. De har redan börjat svika de vallöften som de var så oerhört tydliga med inför valet. Fru talman! Vi måste fundera ordentligt på den utveckling som vi ser. I mångt och mycket kan vi som socialdemokrater kanske till och med vara kritiska mot att vi ibland har haft en viss skepsis eller misstänksamhet mot den utveckling som vi har sett när det handlar om fristående skolor. Det är möjligt att vi får vara självkritiska och säga att det kanske ibland har varit felriktat. Det kanske är viktigare vad som händer i själva skolan, att vi följer upp kvaliteten i skolan och att vi ser till att eleverna får den utbildning som de behöver. Det är kanske det viktigaste. Men på samma sätt som vi är självkritiska måste vi nu också vara mycket kritiska mot den politik som majoriteten driver, inte minst i ett antal Stockholmskommuner. Där kör man en dogmatisk politik åt andra hållet som inte bara handlar om att de som ska få starta friskolor verkligen får göra det, utan att de kommunala skolor som finns också ska privatiseras, mer eller mindre med tvång. Jag vill höja ett varningens finger. Mångfald kan vara bra, men det ska aldrig vara så att man av dogmatiska skäl tvingar ut väl fungerande kommunala skolor i något slags marknadstänkande. Det är kanske att begå samma misstag som vi en gång i tiden gjorde, fast åt andra hållet. Detta behöver vi resonera och fundera ordentligt kring. Fru talman! Det finns ett oerhört stort värde i att vi har en skola som håller samman, en skola där elever med olika bakgrund kan träffas, en skola som inte sorterar elever i tidig ålder och som inte delar upp dem efter föräldrarnas utbildningsbakgrund eller sociala livssituation. Vi har i mångt och mycket haft en bra skola, med brister som vi måste åtgärda, men det får inte innebära att barnen nu utsätts för marknadstänkande. Deras värde mäts i form av vilken skolpeng som de har med sig och inte efter de behov som de har som växande individer i vårt land. Det är detta som grundskolepolitiken i Sverige måste handla om. Vi har haft alltför lång tid av pseudodiskussioner. Nu kommer många av dessa pseudodiskussioner att bli verklighet. En del av dem kommer till och med vi att rösta på, av den enkla anledning att vi inte tycker att det är det som är det stora problemet, även om vi kan se att det kan finnas ett behov av förtydliganden. Det stora problemet när det gäller grundskolan i vårt land är att vi får ökade skillnader mellan elever och att förutsättningarna för eleverna inte ser likadana ut. Det måste vi resonera kring. Vi menar att alla elever i grund och botten har rätt till en bra grundskoleutbildning. Det är inte bara viktigt för skolan, det är viktigt för hur vi utvecklar både vårt land och människors möjlighet att förverkliga sina drömmar. 0973474532717 GU01UbU8 N 2010-01-01 00:00:00 82808 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0988/#anf188