2347700 GU0988 Riksdagens protokoll 2006/07:88 Onsdagen den 11 april 2006/07 88 2007-04-11 00:00:00 Teater-, dans- och musikfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 581F9026-7647-4838-A646-3DF93933E487 123 SIV HOLMA (v) v Fru talman! Jag antar Dan Kihlströms utmaning och vill i debatten om detta betänkande säga följande. I betänkandet behandlas nio motionsyrkanden, varav åtta kommer från Vänsterpartiet. Vänsterpartiet driver den kulturpolitiska debatten framåt. Jag blev glad i går när jag läste Teaterförbundets öppna brev till kulturministern där de efterlyser visioner för jämställdhet inom scenkonsten. Nu är inte kulturministern här, men jag har vid ett flertal tillfällen tagit upp frågan med henne om när förslagen i betänkandet Plats på scen kommer att behandlas. Nu läser vi att hon har avvisat de viktigaste förslagen i detta betänkande. Hon avvisar förslaget om att införa 40-procentsmålet, det vill säga att alla produktioner under en treårsperiod ska vägas samman och att ettdera könet ska vara representerat till minst 40 procent inom respektive konstnärlig kategori på och bakom scenerna. Lika kallsinnig är kulturministern inför förslaget att Kulturrådet ska fungera som ansvarig myndighet för rapportering av jämställdhetsarbetet. JämO har granskat kulturen i två rapporter och skrev redan för drygt ett år sedan följande: "För utövande scenkonstnärer kan man tala om skilda arbetsmarknader för kvinnor respektive män när det gäller arbetstillfällen och anställningsvillkor. Få arbetsgivare inom scenkonstområdet presenterar i sina jämställdhetsplaner åtgärder som syftar till att rätta till detta missförhållande." Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, som går ut på att regeringen bör göra en översyn av vilka möjligheter det finns att i lag kräva att institutionerna ska vidta åtgärder för inkludering och mot diskriminering samt att institutionerna ska redovisa vilka åtgärder de vidtagit. Även möjligheten att införa påföljd bör ingå i översynen. Vi vill att scenkonsten ska vara icke-diskriminerande utifrån kön, klass, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder och så vidare. Vi har därför försökt lyfta blicken och frågat oss om de andra europeiska länderna har något att lära oss i Sverige om hur man kan åstadkomma en icke-diskriminerande scenkonst. I England har man antagit en lag som stadgar att institutionerna på ett aktivt sätt ska åta sig att följa en icke-diskriminerande, inkluderande ordning. Institutionerna redovisar varje år vilka åtgärder som de har vidtagit och hur de har uppfyllt kraven på mångfald. Om dessa krav inte har uppfyllts får institutionerna inte några bidrag. I utskottets ställningstagande avstyrker man vårt förslag om översyn med att rada upp en massa hinder. Det handlar om att statsbudgeten inte reglerar medelstilldelning i form av lag. Formerna för hur regeringen styr myndigheterna beskrivs. Kulturområdet styrs endast i begränsad utsträckning genom lag. Det finns en stor risk för att målformuleringar är för allmänt beskrivna. Vad betyder det konkret när utskottsmajoriteten skriver att "samtliga myndigheter och institutioner inom kulturområdet har dessutom i sina regleringsbrev fått inskrivet att ett jämställdhets- och ett mångfaldsperspektiv ska integreras i deras verksamhet"? För mig låter det som att man pliktskyldigast har skrivit in de här perspektiven. Jag förväntade mig ett mer nyanserat svar från utskottsmajoriteten. Om det inte går att göra som i till exempel England - av flera skäl än vårt budgetsystem - hade det varit intressant att ta fram en mer anpassad variant utifrån våra specifika förhållanden. Jag delar inte åsikten att det räcker med de förslag som kulturministern har redogjort för i massmedierna, som "nätverkande och förändrade attityder" eller att "följa den jämställdhetslag som finns". De förslagen har visat sig vara fullständigt otillräckliga. Utskottsmajoriteten, bestående av allianspartierna tillsammans med s och mp, anser att det är fullt möjligt att med det befintliga styrsystemet och med de intentioner som regeringen uttryckt uppnå att scenkonsten inte ska vara diskriminerande. Om det är fullt möjligt att uppnå en icke-diskriminerande scenkonst - upp till bevis! Kan ni som debatterar här - Anneli Särnblad, Solveig Ternström och Cecilia Wikström - redovisa vilka förslag ni har för att nå målet icke-diskriminering och inkludering inom scenkonsten? Hur vill ni konkret förändra rådande könsmaktsordning, där kvinnor som grupp är underordnade män som grupp? Fru talman! Utskottsmajoriteten hänvisar till pågående beredning inom Regeringskansliet vad avser Vänsterpartiets förslag om långsiktiga bidrag till fria grupper respektive jämställdhet inom musiklivet. När det gäller Vänsterpartiets förslag att inrätta nya musikgenrecentrum svarar utskottsmajoriteten att det är upp till regeringen att i anslutning till en samlad bedömning av musikpolitikens inriktning och utformning avgöra frågan. När det gäller förslaget att Rikskonserter och Länsmusiken ska träffa avtal om samarbete säger utskottsmajoriteten att nämnda verksamheter har inlett en förändringsprocess och att man avvaktar det resultatet. Vänsterpartiet har ett förslag om att den kompetens som den nedlagda nordiska musikkommittén har haft inte får gå förlorad, och där menar utskottsmajoriteten att Nordiska rådets kultur- och utbildningsutskott följer resultatet av nedläggningen. Vänsterpartiet står bakom samtliga reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall bara till den reservation som jag har redogjort för. 0395416536118 GU01KrU7 N 2010-01-01 00:00:00 82743 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0988/#anf123