<anforande>
<dok_hangar_id>2347700</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:88 Onsdagen den 11 april</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2007-04-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5706ED7D-96DD-4D8B-867E-3191C0E67837</anforande_id>
<anforande_nummer>117</anforande_nummer>
<talare>DAN KIHLSTRÖM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det är många bollar i hetluften här. Det är spännande nu när vi diskuterar bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter. Jag tror att vi får lite olika associationer och minnesbilder när vi läser rubriken på detta motionsbetänkande - 
Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter
.
Själv är jag uppväxt i en mindre stad där just biblioteket var och är den kulturella mötesplatsen. Utan att överdriva kan jag säga att jag har tillbringat många timmar på biblioteket. Där fanns de intressanta tekniktidningarna som jag inte hade råd att köpa. Där fanns också massor av spännande böcker. Jag kan lova att jag slet ut både kassar och lånekort i mina unga år.
Bibliotekets funktion som kulturell mötesplats och kunskapsinstitution har inte blivit mindre viktig nu. Biblioteken tar sammantaget varje år emot över 100 miljoner besök. Det kan vi läsa om i dag. 65 procent av befolkningen besöker någon gång under året biblioteket. 91 procent av invånarna anser att biblioteken är viktiga för att ett modernt samhälle ska fungera.
Det finns också utmaningar. Det har vi också kunnat läsa om i debattartiklar i dag. Det står bland annat att sedan 1990 har nära 400 biblioteksfilialer lagts ned. Bokbestånden krymper med 700 000-800 000 volymer per år. Över 450 000 barn saknar ordentligt bemannade skolbibliotek. Vi hörde också att biblioteksbesöken sjunker, och utlåningen likaså. Läsandet minskar och läsförståelsen försämras. En offensiv bibliotekspolitik och nationella mål för bibliotekspolitiken har chansen att göra skillnad, läser vi i debattartiklarna.
Biblioteken är en viktig part i utvecklingen av kunskapssamhället. Men det förändrade samhället ställer också nya krav på bibliotekens tjänster. Biblioteken måste få ha en självklar plats på den politiska agendan. Jag anser att den nuvarande bibliotekslagen måste utvärderas. Dessutom behöver det skapas en nationell biblioteksvision - en vision som uppmärksammar och utvecklar bibliotekens roll i kunskapssamhället.
Varför ska vi då ha en utvärdering och en nationell vision? I dag styrs biblioteken av en mängd olika huvudmän. Det är kommuner, landsting, högskolor, organisationer och även företag. Det är en mångfald som är berikande och som ska värnas. Som komplement till denna mångfald behövs ett sammanhållet ansvar för biblioteken och bibliotekspolitiken på nationell nivå, vilket faktiskt saknas i dag.
Kulturrådet sammanställer statistik, men har inget ansvar för uppföljning. Kungl. biblioteket har ansvar för forskningsbiblioteken medan Skolverket och Myndigheten för skolutveckling ansvarar för skolbiblioteken.
Bristen på sammanhållet ansvar gör att det är svårt att skapa en helhetsbild av bibliotekens situation. Kunskapsinhämtningen blir bristfällig och splittrad. Ett samlat nationellt ansvar för biblioteksutveckling skulle ge alla bibliotek oavsett huvudman bättre förutsättningar att utvecklas till framgångsrika aktörer i det framtida samhället. Bibliotekens betydelse för folkbildningen kan inte överskattas. Därför är det också självklart för oss kristdemokrater att det även i framtiden ska vara avgiftsfritt att låna böcker.
Precis som vi säger i betänkandet får det ankomma på regeringen att göra en samlad bedömning av den framtida bibliotekspolitiken. Det kan säkert bli en del i den kommande kulturutredningen, men jag skulle gärna se en separat utvärdering av bibliotekspolitiken där också frågan om en nationell biblioteksvision vägs in.
Jag vill också säga några få ord om det svenska språket. Det svenska språket har formats under århundraden och utgör i dag en kulturell enhet för alla svenskspråkiga, oavsett ursprunglig nationalitet och nationell hemvist. Det svenska språket är därmed en bärare av en stor del av vårt kulturarv. Att värna och vårda språket är varje generations skyldighet. Detta gäller såväl den talade som den skrivna och tecknade svenskan.
Språket för vidare våra normer och hjälper till att uttrycka våra seder och bruk. Det är en viktig del av kulturöverföringen. Att behärska språket är grunden för demokratiskt deltagande. Den språkfattige riskerar utanförskap. Språket är grundläggande i arbetet för integration, och för att erövra ett nytt språk är goda kunskaper i det egna modersmålet en viktig utgångspunkt. Därför tycker jag att det är bra att arbetet med en lagstiftning gällande det svenska språkets ställning som majoritetsspråk går vidare. Nu får vi avvakta den utredning som har påbörjats.
</anforandetext>
<intressent_id>0338278373318</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01KrU6</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>82737</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0988/#anf117</protokoll_url_www>
</anforande>
