2347696 GU0984 Riksdagens protokoll 2006/07:84 Torsdagen den 29 mars 2006/07 84 2007-03-29 00:00:00 Bilskrotningsfonden, m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 03F4EE3D-9E63-4F1E-86BC-F5D6BC1667F8 14 LARS TYSKLIND (fp) fp Fru talman! Jag kopplar direkt på det som Kerstin Hermansson sade om Borås. Jag besökte faktiskt, inom parentes, ett ställe där man höll på med försök att sortera påsar. Jag kommer ihåg hur man fick associationen till Chaplins film Moderna tider när det flög påsar åt alla håll. Jag antar att det har utvecklats till något mycket mer förfinat, för det här var för åtskilliga år sedan. Det var i alla fall i dess begynnelse. Fru talman! Det här är ett betänkande som heter Bilskrotningsfonden, m.m. Bakom "med mera" döljer sig ganska mycket. Det brukar vara så när det gäller sådana här propositioner som kommer. Men jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i dess helhet i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Sedan vill jag instämma i det som mina allianskolleger Jeppe Johnsson och Kerstin Hermansson har sagt, så jag blir väl lite mer kortfattad i vissa punkter. När det gäller bilskrotningsfonden är det naturligtvis väldigt bra att man kan renodla systemet och att vi får ett modernt system med producentansvar där producentansvaret är väldigt tydligt. Den inriktning som finns i propositionen, att man satsar på att destinera pengarna till att skrota ut äldre bilar utan katalysator, känns mer eller mindre självklar. Den är vi naturligtvis överens om. Sedan frågade Carina Ohlsson om vi kände oro för att det ändå inte skulle fungera. Det kan man kanske göra. Men detta är naturligtvis en fråga som måste följas över tid. Kommunala skrotningskampanjer har ju visat sig vara väldigt lyckade genom åren. Men även om det har försvunnit en hel del fordon från naturen finns det säkert plats för ytterligare sådana kampanjer. Fru talman! När man nu pratar om producentansvar och den oro som Carina Ohlsson var inne på, om pengarna ska vara ett tillräckligt incitament för att man ska lämna in sin bil, tycker jag att man måste tro på att bilägaren är beredd att ta ett ansvar. Det är ju inte bara systemen som utvecklas. Jag tänker på det här med att det blir producentansvar och att vi politiker bestämmer saker och ting. Även människor ute i samhället får ett nytt tänkande och får nya attityder. Jag skulle bli väldigt förvånad om inte bilägarna gjorde det här. Det är klart att man måste vara informerad om att det med den bil man köper finns ett producentansvar och att man sedan har en rättighet att lämna in bilen utan kostnad. Men med den rättigheten måste det ju följa en skyldighet att verkligen göra detta utan att det ska behövas ytterligare incitament. Vi kan hamna i en väldigt farlig sits om vi driver det här med ekonomiska incitament till den grad att det är det som kommer att vara avgörande. Det har historien också visat. Jag tror inte att de som lämnar in sina bilar - det är absolut de flesta som gör det - gör det för pengarnas skull, utan de gör det helt enkelt för att de tar ansvar för detta. De är inte beredda att lämna någon bil någonstans. Men, som jag sade tidigare, det är klart att den här frågan måste följas, så att det inte blir på det sättet. Som Jeppe Johnsson var inne på förut är det klart att det är morotsvägen vi får gå i det sammanhanget. När det gäller miljöbilspremien kan man konstatera att det måste bli dubbla vinster. Den bil som köps blir bra, och en bil kanske försvinner längst ned i den så kallade kedjan. Det blir ju en större vinst också i den änden. Sedan, fru talman, ska jag ta upp producentansvar och tillgänglighet när det gäller återvinning. Återvinning har numera blivit så självklart. Men om man tänker efter är det egentligen inte en så oerhört gammal bransch, om man ser det i ett perspektiv på några årtionden. Det krävs naturligtvis en ständig utveckling av detta för att det ska fungera. Man når en viss grad. Sedan måste man ompröva för att nå nästa steg och egentligen komma till det mål som man vill. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att titta på producentansvaret utifrån materialströmmar. Det är mycket intressant att se vad det leder till. För den enskilde medborgaren är det ju - jag tror att det står i betänkandet till och med - väldigt svårt att förstå att man får lämna in en plastburk som det har legat något i därför att det är en förpackning men inte en plasthink därför att det är ett förvaringskärl som ska gå någon annanstans. Ur återvinningssynpunkt är de naturligtvis likvärdiga när de sedan hamnar i industrin. Det kommer en redovisning nu till hösten. Och som vi säger i betänkandet får vi naturligtvis avvakta den och se vad den innehåller. Men jag ser att det är väldigt mycket positivt på gång när det gäller detta. Fru talman! Till detta kommer det som också nämns i betänkandet. Naturvårdsverket har gjort en utvärdering av insamling av förpackningar, returpapper och tidningar. Det pågår en remissbehandling, vad jag förstår. Remisstiden gick väl ut för någon dryg vecka sedan. Där har vi också en sida av saken. När det gäller fastighetsnära insamling kan vi konstatera att PBL-kommittén har tagit upp frågan om hur man nu ska ställa krav på nya fastigheter, så att det skapas utrymme för källsortering och så att man kan lämna detta direkt till fastigheten. Och vi kan från vår sida säga att det är verkligt tillfredställande att regeringen faktiskt har börjat lägga fram propositioner utifrån PBL-kommitténs arbete. Man har inte lagt fram något om precis detta, men man har börjat lägga fram om andra saker. Så jag är helt övertygad om att det inte kommer att dröja så länge innan man börjar tänka till kring detta och kommer med någonting. Vad det sedan exakt resulterar i kan inte jag säga i dag och vilka krav man kan ställa. Fru talman! Till sist ska jag komma med några ord kring nedskräpning av marina miljöer. Som bohuslänning känns det ganska självklart. Tina Ehn tog upp det, och jag antar att Jan-Olof Larsson också kommer att ta upp just det ämnet. Det sade förresten Carina Ohlsson att han skulle göra. Det här har varit ett långdraget problem. Det har inte minst de bohuslänska kommunerna brottats med i årtionden. Det stora problemet som man måste fokusera på är att förhindra att skräpet hamnar i havet. Att städa stränderna är naturligtvis ett sätt att bota ett symtom, men det är inte det som är huvudproblemet. Jag tror inte att det är några problem och att regeringen är beredd att fortsätta med det internationella arbetet för att verkligen se till att man får överenskommelser och att det ställs krav så att det inte hamnar så mycket skräp i havet. Det är ju inte bara fråga om det skräp som driver upp på stränderna. Det blir stora kostnader även för fisket. Det fastnar i garn och trålar och sådant. Man kan även se att djurlivet drabbas av skräp. Det kan vara alltifrån plastpåsar till oljespill. Det är en väldigt komplex fråga. Fokus måste ändå ligga på att man förhindrar att skräpet hamnar i havet. Som vi påpekar i betänkandet har bland annat Ospar, Oslo-Paris-konventionen, jobbat med frågan. Det kommer en rapport inom några dagar, vad vi tror, så det finns anledning att avvakta den och se vad den säger. Man ska inte vara så jätteuppgiven i frågan. Kommunerna längs kusterna arbetar verkligen i samverkan och har även samverkan med regionen och staten för att lösa den. Det finns en verklig vilja att göra det. Det är naturligtvis också en förutsättning i de här kommunerna för att man ska klara turismen. De facto driver det i land väldigt mycket skräp. Det fanns en tid när Köpenhamn hade en soptipp som inte växte, eftersom man tippade mot havskanten. Den tömdes hela tiden. Mjölkkartongerna låg längs Bohuskusten naturligtvis. Men sådana saker finns inte längre, så sådant arbete lönar sig. Jag nöjer mig med det så länge i den frågan. Jag antar att Jan-Olof Larsson kommer att anlägga andra synvinklar på det som jag kanske kan ha lite synpunkter på senare. 0535526562910 GU0340 N 2010-01-01 00:00:00 82321 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0984/#anf14