<anforande>
<dok_hangar_id>2347696</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0984</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:84 Torsdagen den 29 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>84</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsrätt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>43E4FFFD-312A-4FD7-87A8-4061B551DA0D</anforande_id>
<anforande_nummer>103</anforande_nummer>
<talare>TINA ACKETOFT (fp) replik</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Då är jag nog något så konstigt som en folkpartist som tycker att vi ska ha starka fack. Jag tycker att man ska vara med i facket. Jag tycker att man ska känna att facket tillför mig någonting och att jag därför vill vara med i facket.
Problemet här är varför det är så många som nu säger att de inte vill vara med i facket. Vad är det för mervärde som de inte känner att facket längre ger dem? Det kanske är facken som också måste sätta sig ned och börja fundera på vad de ska leverera. Hur ska vi föra en bra dialog, och hur ska vi leverera?
Vi kommer tillbaka till den svenska modellen. Ett viktigt inslag i den är också frivilligheten. Det är inte det som Victoria upplevde i Kristianstad med tre män som står över nacken på henne och säger: Du skriver under här - annars ska vi sänka ditt företag! Det är inte den svenska modellen som jag har lärt mig den, och jag kan lova att jag växte upp i ett socialdemokratiskt hem. Det är inte den svenska modellen för mig.
</anforandetext>
<intressent_id>0582811195313</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01AU9</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>82410</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0984/#anf103</protokoll_url_www>
</anforande>
