2347695 GU0983 Riksdagens protokoll 2006/07:83 Onsdagen den 28 mars 2006/07 83 2007-03-28 00:00:00 Forskning föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 097A94E3-EF8A-4B3F-9DF0-8615A11F3DA0 58 ULF NILSSON (fp) fp Herr talman! Intresset för forskning bland människor i största allmänhet varierar rätt mycket. När man plötsligt ser en nyhet om att någon forskare är ett cancervaccin på spåren eller när någon annan utvecklar en avancerad teknik för mobiltelefoni är det många som applåderar, och det skrivs stora rubriker. Men till vardags, i den gråa vardagen, är det inte mycket uppmärksamhet kring forskning, och vardagen bakom de stora upptäckterna är tämligen okänd för de flesta. Vi tror gärna att det är rätt att bestämma vilka resultat forskarna ska komma fram till. Det är inte alltid så lätt att förstå nyttan med långsiktig forskning. Historien är full av exempel på forskning som man faktiskt inte hade en aning om vad den skulle leda till när man ägnade sig åt den. Ett exempel är George Boole på 1800-talet som utvecklade algebran och som faktiskt lade grunden för det moderna IT-samhället, fast det inte var uppfunnet. Inga datorer var uppfunna när han ägnade sig åt detta. När Marie Curie utforskade radioaktiviteten hade man ingen aning om vad den kunde ha för betydelse för behandlingen av cancer. Då måste vi ställa oss frågan: Hur är förutsättningarna för sådan långsiktig, grundläggande forskning i Sverige i dag? Hade Albert Einstein fått externa medel för att ägna några år åt relativitetsteorin? Inom parentes sagt har den bland annat varit grundläggande för mobiltelefontekniken, fast inte mobiltelefonen var uppfunnen på Einsteins tid. Jag är övertygad om att ett land som vill vara med bland de forskningsledande måste skapa utrymme för nyfikenhetsforskning som inte bara är beroende av kortsiktiga beslut om vad vi politiker tror är nyttigt nästa år. Det är också utmärkande för det verkligt världsledande forskningslandet USA, där det är väldigt stort utrymme för just fri forskning, oavsett om pengarna kommer från staten eller från privata donatorer. Tyvärr, herr talman, har resurserna under Socialdemokraternas tolv år vid makten tunnats ur, och forskarnas beroende av tillfälliga anslag har ökat. Även här ser vi att den underfinansierade utbyggnaden av högskolan har urholkat forskningsresurserna. Vi har tyvärr också börjat se ett envägsflöde från Sverige. Svenska forskare får bättre villkor i andra länder, ofta i USA. Två konsekvenser har vi kunnat se av den här urholkningen av forskningsresurser. Den ena är naturligtvis att det är brist på pengar till forskning. Men den andra, också mycket viktiga konsekvensen, är att det är mindre frihet för forskarna att själva hitta forskningsobjekt. De blir mer och mer beroende av kortsiktiga ansökningar. Flertalet världskvalificerade forskare på Karolinska Institutet till exempel måste flera gånger om året söka pengar för att kunna betala sin egen lön. Flertalet professorer är inte avlönade med statliga medel. Det är ett exempel. Ska Sverige bli en ledande forskarnation krävs det att staten är beredd att satsa. Ska staten satsa på forskning måste man också satsa på forskarna. Nu har regeringen beslutat att vända den här utvecklingen, göra forskarna mindre beroende av tillfälliga projektansökningar och skapa större kontinuitet och faktiskt också mer trygghet i forskarens vardagssituation. Många forskare lever ett otryggt liv. Inom andra delar av arbetslivet vore det fullständigt otänkbart med så otrygga anställningsformer som många av våra svenska forskare har. Nu har regeringen tagit ett antal viktiga steg för att vända den här negativa utvecklingen. Först och främst handlar det om en ordentlig nivåhöjning av forskningsresurserna. Över en treårsperiod kommer vi att se en nivåhöjning på 900 miljoner kronor som framför allt går till universitetsforskningen. Dessutom har regeringen förbundit sig att agera för den spetsforskningsanläggning, ESS, som handlar om materialforskning och som hela Europa är intresserat av. Regeringen har beslutat att avsätta 300 miljoner om året om Sverige får möjlighet att utveckla den i Lund. Därtill har regeringen aviserat att ta bort högskolemomsen, vilket ger ett tillskott till universitetsforskningen på runt 350 miljoner. I verkligheten kan vi, genom de besked och beslut vi redan har fått från regeringen, säga att svensk forskning under en treårsperiod kommer att få ökade resurser med mer än 1 ½ miljard, i varje fall om ESS blir av. De här utökade forskningssatsningarna, till att börja med de 900 miljonerna, ska framför allt fördelas direkt till universiteten och högskolorna för fri grundforskning. På det sättet blir det möjlighet att fler doktorander kan erbjudas doktorandtjänster så att de också får del av en viss basal social trygghet. Det blir också möjlighet till fler forskarassistenttjänster som kan tillskapas för personer som har disputerat. Fler kvalificerade forskare kan få mer drägliga arbetsvillkor och den fria grundforskningen stärks. Man kan naturligtvis, som en del reservanter skriver, ha andra uppfattningar om vilka forskningsobjekt som man ska ha öronmärkta pengar till. Arbetslivsinstitutet är ett sådant område där regeringen har deklarerat att forskningsverksamheten ska gå in i den vanliga fria forskningen. Regeringen är övertygad om att det finns intresse för det. Man kan naturligtvis ha olika åsikter om detta. Men att bara debattera det tycker jag är lite småskuret när regeringen för första gången på ett stort antal år gör en jättesatsning på forskning. Så är det. När vi läser redovisningar bland annat från departementets tjänstemän kan vi konstatera att forskningsanslagen för första gången på många år ökar, även om man tar hänsyn till kostnadsutvecklingen, vilket man inte tidigare har gjort. Herr talman! Diskussionen om fri grundforskning och behovsinriktad forskning, som vänder sig mer till företagen, är gammal. Ibland är det en lite konstlad gräns, men jag tror att båda typerna av forskning behövs, och de tangerar varandra. Utan denna fria universitetsforskning, där man faktiskt forskar för att man är nyfiken och för att det är roligt, blir det aldrig några underlag för forskning och utveckling i företagen. Men å andra sidan blir det inte mycket forskning och utveckling i företagen utan ett bra företagsklimat med riskkapital och så vidare. Därför är den del av forskningen som ska resultera i utveckling och produkter och uppfinningar som förs ut och kommersialiseras väldigt beroende av beslut som inte detta utskott fattar, men det är viktiga beslut. Det är beslut om skattelättnader för investeringar i forskning, statlig medfinansiering för utvecklingsarbete och över huvud taget en politik som skapar utrymme för riskkapital. Det handlar över huvud taget om en bättre koppling mellan företag och högskola och forskningsvärld. Och vi vet att det i regeringens program finns ett antal sådana förslag om bland annat skattelättnader för riskkapital. Herr talman! Jag ska ärligt säga att jag gärna skulle vilja se ännu större forskningssatsningar under mandatperioden, och jag tror också att vi kan komma fram till det. Men redan det som vi hittills har sett innebär ett välkommet trendbrott i forskningspolitiken. Och, som sagt var, för första gången på över tio år ökar de statliga resurserna till forskning. Mer resurser, mer utrymme för fri grundforskning och mindre politisk detaljstyrning öppnar vägen för att Sverige ska ha en chans att vara med bland världsledande forskningsländer. Därför ser jag ingen anledning att yrka bifall till någon av reservationerna, utan jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. 0542573140300 GU01UbU5 N 2010-01-01 00:00:00 82135 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0983/#anf58