<anforande>
<dok_hangar_id>2347695</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:83 Onsdagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa näringspolitiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>95A4B0E5-42B9-4F44-A172-F309984F0F5D</anforande_id>
<anforande_nummer>227</anforande_nummer>
<talare>BERIT HÖGMAN (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det var många fina formuleringar från Maria Plass när det gäller den sociala ekonomin, men jag blir ändå väldigt fundersam. Du säger ungefär så här: Det är viktigt att det inte blir en omfördelning av skattemedel. 
För mig är omfördelning av skattemedel någonting väldigt fint och bra. Det är nämligen att fördela från dem som har och ge till dem som behöver. Det är också det som är tanken med den sociala ekonomin, till skillnad från annan företagsamhet, att den sociala ekonomin just tar hänsyn till, som jag uttryckte det, människor som inte alltid förmår till 150 procent. Om inte vi som styr och ställer i samhället, vare sig det är i riksdagen eller på kommunal eller regional nivå, ställer upp för idén om det sociala företagandet, vare sig det handlar om barnomsorg, äldreomsorg eller tjänsteförsäljning, är det klart att vi inte underlättar för den företagsformen. 
Min första fråga är därför: Vad är det för fel på omfördelning av skattemedel för att uppnå fler sociala företag?
</anforandetext>
<intressent_id>0552248175312</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01NU6</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>82304</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0983/#anf227</protokoll_url_www>
</anforande>
