<anforande>
<dok_hangar_id>2347695</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:83 Onsdagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa mineralpolitiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CEE3F3EF-9C10-4BBD-AFF4-EA3E80C141A2</anforande_id>
<anforande_nummer>189</anforande_nummer>
<talare>MIKAEL OSCARSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.
Det finns mycket att kommentera i det här betänkandet, men jag vill hålla mig till den aktuella frågan om uranbrytning.
I tidningen Ny Teknik kunde man för en tid sedan läsa: "Efter trettio år av blankt nej öppnar den nya regeringen för uranbrytning i Sverige. Endast kristdemokraterna tvekar."
Tidningar är bra på att skapa spänstiga rubriker och formuleringar. Verkligheten är oftast något mindre spänstig. Några nya lagar och regler föreslås inte, och någon tvekan finns inte hos Kristdemokraterna.
Som nämnts tidigare i debatten finns det i dag inget förbud mot att bryta uran i Sverige. Men det är inte detsamma som att det är fritt fram att bryta, tvärtom. För att ett bolag ska få bryta uran måste regeringen godkänna brytningen. Därtill måste en miljöprövning ske. Dessutom kan en kommun lägga in sitt veto. Detta förfaringssätt är säkert, och utskottsmajoriteten menar att det inte behövs något förbud i lagstiftningen.
Herr talman! Kristdemokraternas bedömning är att en miljöprövning i dag skulle visa att uranbrytning inte går att genomföra på ett för miljön säkert sätt. Tekniken är ännu inte tillräckligt bra. För att bryta uran med traditionella metoder måste nämligen stora mängder berg sprängas, eftersom uranhalterna är små. Det finns visserligen en annan teknik, som innebär att man i stället för att spränga bort gråberget sprutar ned syra, för att därefter pumpa upp uranet i en lösning. Problemet med denna metod är att syran kan läcka ut i grundvattnet.
Kristdemokraterna gör bedömningen att ingen av dessa metoder klarar en miljöprövning.
Men om en miljöprövning skulle ge grönt ljus - vem vet; i framtiden utvecklas måhända mer miljövänliga metoder - har kommunen ändå möjlighet att lägga in sitt veto.
Vi kristdemokrater är de första att försvara kommunernas vetorätt. Vetorätten ligger i linje med subsidiaritetsprincipen, som vi hyllar. Vi vill att beslut ska fattas så nära den enskilde som möjligt.
Herr talman! För en vecka sedan, den 19 mars, kom ett borrteam från kanadensiska Mawson Resources till Hotagen, som ligger i nordvästra Jämtland, för att provborra efter uran. Jag har läst att provborrningarna väckte protester lokalt.
Hotagen är känt för att ha en av landets främsta björnmarker. Här finns urskogar, kalfjäll, oreglerade sjöar och friska vattendrag. Jag förstår oron men menar att miljöprövningen tillsammans med kommunernas vetorätt mot brytningen innebär att lokalbefolkningen kan känna sig helt lugn. Krokoms kommun har rätt att lägga sitt veto mot en eventuell utvinning, men det har även Dorotea, Strömsund, Åsele, Hallsberg, Boden och de andra berörda kommunerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0973782197017</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01NU5</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>82266</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0983/#anf189</protokoll_url_www>
</anforande>
