<anforande>
<dok_hangar_id>2347695</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:83 Onsdagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa mineralpolitiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>BADA5561-0D75-4113-A4F0-A4A67C3AD9FC</anforande_id>
<anforande_nummer>182</anforande_nummer>
<talare>ÅKE SANDSTRÖM (c) replik</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag återkommer till den grundläggande frågan, vad som är vår uppgift. Om du frågar mig personligen, om det var jag eller någon annan enskild som svarade på SNF:s fråga, skulle jag säga att jag också är emot uranbrytning. Men vi måste skilja på våra roller.
Är det någon som tycker att miljöbalken inte är tillräckligt omfattande i sin prövning står i varje fall inte jag i den kön. Den är verkligen detaljerad. Och exempelvis inom våra tusentals hektar av Natura 2000-områden är prospektering inte ens tillåten. Det har kommit ett sådant uttalande i mitt hemlän. 
Vi har en modern lag. Den bygger till stora delar på miljöbalken, och det var första gången som jag hörde att den inte skulle vara tillräckligt hård och detaljerad i fråga om prövningen.
Så länge vi har denna lag kan riksdagen inte gå ut i förväg och döma över de myndigheter som så att säga har tolkat lagen.
</anforandetext>
<intressent_id>0590881101608</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01NU5</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>82259</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0983/#anf182</protokoll_url_www>
</anforande>
