2347695 GU0983 Riksdagens protokoll 2006/07:83 Onsdagen den 28 mars 2006/07 83 2007-03-28 00:00:00 Vissa mineralpolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt AD5EDB6C-9FF4-4E4C-A18F-384F5332DCA9 165 PER BOLUND (mp) mp Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1 och instämmer även i reservation nr 2, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till den första reservationen. Det är tråkigt att Folkpartiet inte deltar i den här debatten. Folkpartiet har varit det enda parti som öppet har förespråkat uranbrytning i Sverige. Det vore intressant att ta den diskussionen med dem. Men efter vad jag kan se på talarlistan finns det ingen representant för Folkpartiet med i debatten. Det investeras i dag stora pengar i uranletning i Sverige. Bolag prospekterar efter uran på ett 60-tal olika platser runt om i landet. Antalet platser för prospektering ökar hela tiden. Prospekteringstillstånd finns i till exempel Småland, Östergötland, Dalsland, Dalarna, Hälsingland, Västernorrland och Jämtland. I stora delar av landet berörs man alltså av uranprospektering i dagsläget. Uranletningen orsakar självfallet stor oro på de orter där den pågår. Alla vet ju att en urangruva skulle få stora och svåra miljökonsekvenser. Uranhalterna i en fyndighet är ofta på bara ungefär en promille eller ännu lägre, vilket innebär att det finns ett kilo uran per ton i själva malmen. Man måste därför spränga bort oerhört stora mängder berg för att komma åt uranet. När man bryter uranmalm frigörs radioaktiva gaser, till exempel radon. En stor mängd radioaktivt damm släpps lös. Det här får självfallet stora hälsoeffekter för dem som berörs av det. Det får också svåra miljöeffekter. Restprodukterna från uranbrytning är radioaktiva. De innehåller förutom radium och radon ofta stora mängder giftiga tungmetaller. Det avfall som blir kvar efter uranbrytningen samlas oftast i dammar där vätskan avdunstar men det radioaktiva slammet blir kvar. Det finns kvar under många generationer framåt. Med tanke på de stora och svåra miljö- och hälsoeffekter som uranbrytning har orsakat i de trakter där det görs i dag borde det vara en självklarhet att samtliga partier i Sveriges riksdag kraftigt tar avstånd från planerna på uranbrytning i Sverige. Vi i Miljöpartiet har därför väckt en motion där vi föreslår att man inför ett tydligt förbud mot uranbrytning i minerallagen. Tråkigt nog är det bara Vänsterpartiet som har anslutit sig till den linjen. Det innebär att samtliga övriga partier fortsätter att hålla dörren öppen för uranbrytning i Sverige. Den signalen kommer att tas emot med glädje hos alla de företag som nu prospekterar efter uranfyndigheter. För hur ska signalen annars tolkas av de företag som prospekterar? De kommer förstås att anse att det här är ett beslut som öppnar dörren för fortsatt letande och fortsatt utvinning. Och hur ska signalen tas emot av de människor runt om i landet som är oroliga för att de helt plötsligt ska bli grannar med en urangruva? Och, kanske viktigast: Hur ska de företag som i dag satsar på turism i de här områdena, som försöker få ut en vildmarksturism och få in nya näringsintäkter, uppfatta signalen? Man öppnar ju deras områden för uranbrytning. De partier i den här riksdagen som ofta och gärna uttalar sig mot uranbrytning men inte vill ta några steg för att motverka den i praktiken hyser en dubbelmoral av stora mått, vill jag hävda. Antingen är man för uranbrytning, och då nöjer man sig med den lagstiftning vi har i dag, eller så är man emot uranbrytning, och då måste man också visa på konkreta förslag på hur detta ska åstadkommas. Vad tänker man göra för att förhindra uranbrytning i Sverige? Det finns faktiskt ingen mellanlinje i den här frågan. När vi röstar för eller emot ett förbud mot uranbrytning i morgon kommer det att bli uppenbart för alla var partierna står - för eller emot uranbrytning i Sverige. Om man fortsätter att försöka upprätthålla något slags mellanlinje förleder man antingen de medborgare som är oroliga genom att man tillåter uranbrytning eller de gruvbolag som nu prospekterar och lägger ned stora resurser. Om man då inte tänker tillåta någon uranbrytning så har man förlett bolagen och faktiskt lurat dem. De bolag som just nu satsar stora pengar på att leta uran i Sverige kommer självfallet att vilja ha igen de resurserna genom att bryta uran om de hittar en brytvärd åder. Vi är säkra på att de bolagen kommer att sätta en oerhört hård press på den politiska processen för att få till stånd en gruvbrytning. Till och med näringsminister Maud Olofsson har själv konstaterat att det ger underliga signaler att säga ja till prospektering men att sedan, när bolagen väl hittar en brytvärd åder, säga nej till utvinning. Särskilt upprörande är den ställning som Centerpartiet och Kristdemokraterna har tagit i frågan - eller kanske snarare den ställning som de inte har tagit. Före valet tillfrågades samtliga partier av Naturskyddsföreningen om de skulle verka för eller emot ett svenskt förbud mot uranbrytning. Både Centerpartiet och Kristdemokraterna angav i enkäten ett tydligt ja för ett förbud mot uranbrytning - utan förbehåll. Men nu, bara några månader senare, när de sitter i regeringen och kan påverka frågan i allra högsta grad har tydligen både Centerpartiet och Kristdemokraterna svängt 180 grader. De verkar nu, när förslaget finns på bordet, aktivt emot ett sådant förbud. Att deklarera en inställning före valet och sedan agera helt tvärtemot när man har avgörandet i sin hand är att vilseleda väljarna. Man lurar till sig deras röster genom att hävda en sak före valet med falska förespeglingar. Sedan bryter man mot de löften som man gav när det väl kommer till omröstning i kammaren. Jag skulle verkligen vilja att de representanter som finns här i dag för Centerpartiet och Kristdemokraterna går upp i talarstolen - begär en replik nu till exempel - och förklarar här i debatten varför man har bytt linje i frågan på bara några månader. Vilka nya fakta är det som har kommit till som gör att det nu är säkert att bryta uran i Sverige och som gör att det inte finns någonting att vara orolig för för medborgarna? Vi har föreslagit en rad förändringar i vår motion för att garantera att uranbrytning inte kommer att komma till stånd i Sverige. Om de övriga partierna verkligen vill motverka uranbrytning kan man enkelt ändra minerallagen så att prospektering efter uran förbjuds och så att koncessioner för bearbetning av uran inte får beviljas. Uranbrytning får stora regionala miljökonsekvenser, som jag var inne på. Därför anser vi att de berörda kommunernas roll i beslutsfattandet måste stärkas. Därför anser vi att det borde krävas ett tillstånd från kommunstyrelsen i den kommun där uranletning ska ske. Den kommunen måste ge ett godkännande innan ett beslut om undersökningstillstånd kan fattas - just för att det ska vara tydligt för alla parter vad som gäller i hela kedjan. Det handlar både om medborgarna i regionen och de bolag som nu håller på att prospektera. Tyvärr har den borgerliga regeringens hållning i frågan varit minst sagt oklar. Både i intervjuer i medierna och i debatter i riksdagen har regeringen genom sin näringsminister Maud Olofsson vacklat i inställningen till uranbrytning. Näringsministern hävdar att hon inte tänker göra något annat än att följa den nuvarande lagstiftningen. Hon hävdar att den lagstiftning som vi har i dag inte behöver förändras, trots att den har lett till ett stort antal prospekteringsfall i Sverige. Vi tycker att det behövs ett klargörande här. Det finns en chans i den här debatten nu för alla partier att klart och tydligt deklarera var de står. Är ni för eller är ni emot uranbrytning i Sverige? Och hur kommer ni att rösta när frågan avgörs i kammaren vid voteringen i morgon? 0956444284814 GU01NU5 N 2010-01-01 00:00:00 82242 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0983/#anf165