<anforande>
<dok_hangar_id>2347695</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:83 Onsdagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arvsrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3AA87596-99F2-40DF-BE19-7FA7AB06B096</anforande_id>
<anforande_nummer>154</anforande_nummer>
<talare>LISELOTTE OLSSON (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tror också att människor kan ta ansvar för sitt liv och att man bör göra det. Det håller jag med om. Men i det fall som jag pratar om och när det gäller de människor som varit med om de hemska katastroferna har det här bevisligen inte fungerat, och människor har farit illa. Det finns ett möjligt, enkelt sätt att kunna göra det här mindre skadligt för de här människorna. 
Självklart bör man informera - det håller jag också med om - men som läget är i dag finns det tusentals människor i Sverige som inte har tagit till sig det här och som har farit väldigt illa. Det kan drabba vem som helst att man inte är så förutseende som man borde vara. Då tycker jag att vi bör ställa upp, just för de människornas rätt och möjlighet att kunna klara sig bättre ur en sådan här situation.
</anforandetext>
<intressent_id>0835507837915</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01CU21</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>82231</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0983/#anf154</protokoll_url_www>
</anforande>
