<anforande>
<dok_hangar_id>2347695</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:83 Onsdagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arvsrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1034C472-F2C2-4F92-AFCC-06AFAD1654DF</anforande_id>
<anforande_nummer>150</anforande_nummer>
<talare>LENNART PETTERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tänker kommentera två av de fem motioner som är framlagda. 
Jag börjar med motionen av Birgitta Sellén och Kenneth Johansson om sockenfonder, ett begrepp som kanske skulle bytas ut mot kommunfonder, eftersom socknen inte längre existerar som formellt juridiskt begrepp. Motionen går ut på att inom ramen för Allmänna arvsfonden kunna skapa lokala fonder. 
Det finns många människor som saknar arvingar och som inte har tänkt på att skriva ett testamente. Samtidigt har många av dessa varit aktiva i det lokala föreningslivet och skulle förmodligen gärna se att deras kvarlåtenskap kunde bli till nytta och glädje på hemmaplan. Jag tror dessutom att en lokal fond skulle bli mer publik än vad Allmänna arvsfonden är i dag. De flesta föreningar har ingen aning om att de har möjlighet att söka medel, vilket innebär att behållningen i fonden är mycket stor. Det finns därför skäl att på allvar fundera på förslagen i motionen.
Den andra motionen gäller registrering av testamente och att säkerställa att den avlidnes sista vilja också blir verklighet utan risk för att någon anhörig förstör eller kastar ett skrivet testamente. Det har ju onekligen ett rättsvärde. Jag ser fram emot utredningen och dess direktiv.
Sammantaget kan man säga att alla förslagen i motionerna, bortsett från särkullbarnens arvsrätt, redan i dag kan tillgodoses genom en aktiv handling från den enskilde. När det gäller sockenfonder kan kvarlåtenskapen genom ett testamente överlåtas till lokala föreningar. Det är inte heller något problem att testamentera till kusiner. Likaså går det bra för sammanboende att reglera tillgångar och skulder genom ett samboavtal i kombination med ett testamente. Vill man känna sig ännu mera trygg så går det faktiskt bra att gifta sig. Jag är inte jurist, men jag utgår ifrån att det är möjligt att förvara ett testamente hos advokat eller jurist om man känner sig osäker på hanteringen av ett testamente efter att man har avlidit.
Det här föranleder frågan: Måste vi då ändra lagstiftningen? Nej, det måste vi inte, men det beror helt på hur mycket ansvar vi tycker att det är skäligt att var och en tar. Oavsett vilket så krävs det mycket mer information än vad som delges i dag. Det går ut årliga besked om pensionerna och inför deklarationerna. Det borde vara möjligt att haka på med en årlig, tydlig information om det kloka i att skriva samboavtal och om att skriva testamente.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.
</anforandetext>
<intressent_id>0235326752716</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01CU21</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>82227</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0983/#anf150</protokoll_url_www>
</anforande>
