<anforande>
<dok_hangar_id>2347692</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0980</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:80 Torsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>80</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn och föräldrar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FF86F5A6-3CE3-43A4-A0CE-D28D4C03F9C5</anforande_id>
<anforande_nummer>98</anforande_nummer>
<talare>LISELOTTE OLSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Vänsterpartiet har åtta reservationer i det här betänkandet, men jag tänker yrka bifall enbart till reservation 1 och reservation 10.
Trots att jag bara yrkar bifall till två reservationer står jag naturligtvis bakom även de övriga vänsterreservationerna. Om man läser våra motioner och reservationer i betänkandet märker man att vi anser att det behöver göras mycket på området barn och föräldrar.
Tillsammans med den förra regeringen ändrade vi vårdnadslagstiftningen. Syftet med ändringarna var främst att ett barn inte skulle behöva leva med eller umgås med en förälder som utsätter barnet för övergrepp eller misshandel. Vänsterpartiet hade inför arbetet med lagändringen tagit del av en mängd domar och utredningar från vårdnadstvister där barnets bästa helt kommit i skymundan. Ambitionen med den lagändring som trädde i kraft i juli i fjol var att ändra på detta. 
Snart har alltså tingsrätter och socialtjänst tillämpat den nya lagen i ett år. Frågan är om lagändringen har fyllt sitt syfte eller inte.
För oss som lagstiftare är det mycket viktigt att få veta om och hur det har fungerat. Räcker de ändringar som vi har gjort eller måste vi göra flera ändringar för att de barn som riskerar att fara illa ska tas på allvar i vårdnadstvister?
Just därför har Vänsterpartiet motionerat om att domstolarnas och socialtjänstens tillämpning av den nya lagen bör utvärderas fortlöpande. Tyvärr har majoriteten i utskottet valt att avslå vårt krav. Man gör det med motiveringen att man utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen och att man vid behov återkommer till riksdagen.
Jag menar att det är att ta alldeles för lätt på frågan. Det betyder att vi inte kommer att få nödvändig och kontinuerlig information om hur lagen efterlevs. Det, herr talman, går direkt ut över de barn och de kvinnor som är utsatta för våld från närstående män. Vi i Vänsterpartiet har därför valt att i utskottet reservera oss till förmån för en utvärdering av de nya vårdnadsreglerna.
När det gäller frågan om juridiskt ombud för barn finns det redan från den förra mandatperioden ett tillkännagivande från riksdagen om att barn ska ha rätt till ett eget biträde i alla mål om vårdnad, boende och umgänge. Majoriteten i utskottet har hänvisat till det pågående arbete som sker inom Regeringskansliet när de har avslagit vårt krav på att snabbt lagstifta om detta.
Justitieministern är tyvärr inte här i dag, men om hon hade varit det hade jag velat fråga henne hur långt man har kommit med det här arbetet. Det är verkligen synd om den här viktiga reformen ska dra ut mer på tiden än vad som är nödvändigt. Det är framför allt synd om alla de barn som upplever att varken domare eller föräldrarnas advokater lyssnar på dem trots att det är deras framtid som avhandlas i vårdnadsrättegången. Vi har därför reserverat oss i den här frågan trots att det finns ett tillkännagivande från riksdagen.
Frågan om beslutsfattande vid gemensam vårdnad är fortfarande föremål för den utredning som Vänsterpartiet var med och tillsatte före valet. När utredningen kommer i sommar förväntar jag mig att regeringen agerar snabbt för att få fram förslag till lagändringar eftersom dagens reglering gör att en av föräldrarna kan blockera barnets tillgång till hälso- och sjukvård. Att föräldrarna inte är överens i en så viktig fråga ska inte gå ut över barnet.
Herr talman! Jag tänker lyfta fram ytterligare en av våra reservationer, nämligen den om föräldraskap vid assisterad befruktning.
Så sent som i januari deltog jag i en interpellationsdebatt med justitieministern. Debatten handlade om juridisk trygghet för barn till samkönade föräldrar. Interpellationen skrev jag när jag fick kännedom om att två lesbiska kvinnor hade fått avslag i tingsrätten på sina ansökningar om att få adoptera sin partners barn. Lyckligtvis har hovrätten ändrat besluten till kvinnornas fördel. Fallen är ändå typiska exempel på att lagstiftningen i dag inte ger alla barn samma rättigheter och skydd. Det är oacceptabelt.
Utredningen om föräldraskapet vid assisterad befruktning som kom i januari och som utskottet hänvisar till i betänkandet har lämnat förslag som i korthet går ut på att lika lagstiftning ska gälla för såväl heterosexuella föräldrapar som lesbiska föräldrapar. Alla barn ska enligt förslaget omfattas av lagstiftningen. Ingen skillnad ska göras beroende på om föräldrarna har valt att göra inseminationen hemma eller utomlands. 
Justitieministern verkade under interpellationsdebatten vara villig att arbeta vidare med den här frågan. Det är glädjande för oss i Vänsterpartiet. Vi har under flera år drivit kravet om lika lagstiftning för alla barn. Jag vill poängtera att det är viktigt att regeringen ser till att lagförslaget inte drar ut på tiden. Kvinnor som lever i samkönade relationer kommer att fortsätta att åka utomlands för att få behandling, och de kommer att fortsätta att utföra inseminationer i hemmet. Som det ser ut i dag finns det tyvärr en risk för att de barn som tillkommer på det sättet kommer att stå utan juridiska vårdnadshavare.
</anforandetext>
<intressent_id>0835507837915</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01CU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>81750</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0980/#anf98</protokoll_url_www>
</anforande>
