<anforande>
<dok_hangar_id>2347692</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0980</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:80 Torsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>80</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 10 §) Krishantering och skydd mot olyckor (forts. FöU4)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C0CCBDED-43D4-4354-B91D-8220F1264FD2</anforande_id>
<anforande_nummer>96</anforande_nummer>
<talare>ELSE-MARIE LINDGREN (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Visst är det en spännande och bra debatt vi har. Jag tror att vi egentligen är överens över hela linjen - det vet jag till och med - men ändå ska vi ju diskutera detta, och det tycker jag är bra.
Jag yrkar inledningsvis bifall till utskottets förslag i dess helhet.
Jag har också tänkt uppehålla mig vid framför allt alliansens och Kristdemokraternas syn på krishantering.
Vi lever i en tid av klimatförändringar, naturkatastrofer, globala epidemier, terrorism, massflyktssituationer och andra faktorer som kan utsätta det fredstida samhället för extrema påfrestningar. Då är det oansvarigt att inte i lugna tider göra det vi kan för att Sverige ska vara förberett om det värsta inträffar.
På lokal och regional nivå samt inom enskilda sektorer fungerar det svenska systemet för ledning och samordning av insatser ofta bra. Ansvarsprincipen som vi hyllar, att den som har det dagliga ansvaret också ska ha ansvar vid de allra flesta kriser som inträffar, är en god regel. Men vid stora nationella katastrofer där många blir inblandade måste det finnas en krisledning på nationell nivå som kan komma i gång redan på tidiga indikationer och med stor efterfrågan på information och krav på snabba målinriktade beslut. Detta har saknats.
För detta krävs en professionell organisation på nationell nivå som utifrån en grundläggande struktur för krishantering kan hantera alla olika slags krissituationer. Nyckeln är att få en samlad bild när det gäller säkerhet.
Om en katastrof sker här hemma eller långt borta är inte det som är avgörande. Vi kan alltid drabbas mycket hårt. Till det kommer den osäkerhet som framtiden bär med sig, att vi inte vet vad som kommer att drabba oss härnäst. För att stärka vår säkerhet måste vi använda en bred uppsättning av instrument och vidta åtgärder, både här hemma och i andra delar av världen.
Herr talman! En slutsats som man kan dra av den förändrade synen på krishantering är att det löpande arbetet med säkerhet måste hållas samman bättre. Den sektorsuppdelning som finns i dag i departement, myndigheter och organisationer måste kompenseras med en tvärsektoriell samordning. Det handlar till exempel om hur man arbetar med säkerhet och ansvarsfördelning mellan departementen liksom om indelningen i utgifts- och politikområden.
För att stärka samhällets krishanteringsförmåga ska utbildning, övning och träning vara obligatoriskt på alla nivåer. För att rapporteringsvägarna ska vara enkla och kända av alla bör det finnas en samlad krisfunktion.
Flera redan klara utredningar visar att detta behövs. Flera andra kommer inom kort. Vi har i utskottet i dag bland annat fått information om en av dessa, som också har citerats av Socialdemokraterna. Utskottet vill inte föregripa några pågående utredningar. När de blir klara anser jag att tiden är mogen att ta beslut. Då hoppas jag att vi kan få en stor och bred enhet i det beslutet.
Jag måste påminna Socialdemokraterna om att det fanns en krishanteringsfunktion under den förra borgerliga regeringsperioden för ett antal år sedan. Ni tog bort den, och ni har haft tolv år på er att inrätta en ny funktion. Det har ni inte gjort.
Jag ska säga något kort om kommunikationssystemet Rakel som är en resurs som måste finnas till för många aktörer. Kretsen av permanenta användare borde breddas och en ekonomisk resursfördelningsmodell borde snarast tas fram.
När jag var liten kom det en broschyr i brevlådan som hette 
Om kriget kommer
. De flesta av oss minns den broschyren och vad som stod i den. Där stod vilken plats man skulle gå till vid fara, vilka signaler man skulle lyssna till och vilka radiomeddelanden som kom. Det var viktigt. Vi behöver en ny informationskampanj, i likhet med broschyren som vi fick läsa på 50-talet, som gör oss alla medvetna om att krisen kan komma.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0481005050915</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01FöU4</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>81748</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0980/#anf96</protokoll_url_www>
</anforande>
