2347692 GU0980 Riksdagens protokoll 2006/07:80 Torsdagen den 22 mars 2006/07 80 2007-03-22 00:00:00 Barn och föräldrar föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 9EF14C20-7915-4338-8179-1A3CCD6A290E 102 JAN ERTSBORN (fp) fp Fru talman! I detta betänkande, liksom i övriga motionsbetänkanden, behandlas ganska många olika ärenden. När man ska bestämma sig för att gå upp och hålla ett anförande får man självfallet välja ut några saker. Då väljer man naturligtvis sådant som ligger en varmast om hjärtat. Jag vill därför börja med frågan om juridiskt biträde för barn. Den frågan - för att ge lite historik - kom upp under 1990-talet här i riksdagen, och i slutet av 1990-talet tillsattes en utredning som i januari 2002 kom med det betänkande som jag här visar upp. Det innehöll en färdig lagtext för att kunna förordna juridiskt biträde åt barn om synnerliga skäl fanns för att göra detta vid vårdnads- och umgängesrättstvister. Betänkandet blev liggande hos departementet. Våren 2004 avslog dåvarande riksdags majoritet motioner om lagstiftning. Våren 2005 hände samma sak. Våren 2006 ville Socialdemokraterna avslå igen, men då hade tålamodet uppenbarligen tagit slut hos Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilket var mycket glädjande. Båda partierna har ju varit med på denna fråga ganska länge, och de ställde då upp tillsammans med oss i de borgerliga partierna. Vi fick till stånd ett tillkännagivande med lydelsen att det ska finnas ett eget juridiskt biträde i alla mål om vårdnad, boende och umgänge. Det känns lite egendomligt - även om LiseLotte Olsson och Jan Lindholm är i stort sett nya här i riksdagen - att höra att vi nu borde göra ett nytt tillkännagivande ett år efter det förra tillkännagivandet, när ni uppenbarligen inte lyckades få den tidigare regeringen att göra någonting på flera år. Det fanns ju uppenbarligen möjligheter till det för er med det nära samarbete som ni hade under den tiden. Ni kan vara övertygade om att vi som sitter i civilutskottet för de borgerliga partierna har ett nära samarbete med Justitiedepartementet. Vi diskuterar de här frågorna och kommer att fortsätta att driva frågan om att få fram ett juridiskt biträde så hårt som det bara är möjligt. Dock finns det prioriteringsproblem som ni säkert känner till väl allihop. Om ni inte gör det kan ni studera dagens skrivelse nr 75 och se hur mycket som ligger hos Justitiedepartementet. Den socialdemokratiska regeringen lämnade faktiskt efter sig en ansenlig mängd. Det kan vi inte städa upp på sex månader eller ett år, utan det kommer att ta lite tid. Frågan om juridiskt biträde åt barn är dock högprioriterad, och den försöker vi att göra så mycket som vi kan med. Jag vill också säga några ord om problematiken kring gemensam vårdnad och hälso- och sjukvård för barn. En utredning kommer att bli färdig i sommar, och det ser vi fram emot mycket. Vi hoppas att vi ska kunna göra några snabba ställningstaganden, för det är oerhört angeläget att komma till rätta med denna problematik så att inga barn på något vis går miste om hälso- eller sjukvård på grund av att föräldrarna är oense. Jag tänkte nu ägna en stund åt en fråga som jag har ägnat mig åt ganska mycket under föregående mandatperiod, nämligen skuldsatta barn. Vi fick under förra mandatperioden mycket tidigt klart för oss att det finns ett antal olika skulder som drabbar barn. Det är inte bara så kallade fordonsrelaterade skulder där man registrerar barnen som ägare till fordon, utan det handlar också om skatter och avgifter för att man använder barnen för att sälja aktier eller fonder utan att betala reavinsten. Det finns böter som drabbar barn, och det finns skadestånd och konsumtionsskulder av olika slag, till exempel telefoni, Internet, skolfoto och läkarbesök. Vi fick den socialdemokratiska regeringen att lägga fram förslag beträffande de fordonsrelaterade skulderna. Det var vi väldigt tillfredsställda med, även om problematiken för dem som redan fanns hos kronofogden inte blev löst. Det finns ju fortfarande ett antal barn som sitter rätt illa till. Vi fick - och det var kanske det absolut viktigaste - en anmälningsskyldighet för kronofogdemyndigheten till överförmyndarna. Jag tror att det är en av orsakerna till att skulderna på barn har gått ned ganska ordentligt. Men det finns problem kvar. Jag tror att många av er kommer ihåg när Konsumentombudsmannen berättade om fallet med den 13-åriga flickan som besökte en läkarmottagning tillsammans med sin mamma som inte hade möjlighet att betala patientavgiften på 120 kronor. Flickan fick när hon fyllde 18 år krav från kronofogdemyndigheten på att betala patientavgiften. Då var det inte 120 kronor, utan det hade blivit strax över 2 000 kronor med avgifter och räntor. Detta beror naturligtvis på att folk i allmänhet inte kan reglerna. Vi fick för någon vecka sedan läsa en artikel om att tusentals barn är registrerade hos kronofogden för obetalda skolfoton. Som jag har uppfattat situationen har det gått till så att fotoföretaget har skickat med barnen en beställningsblankett som en av föräldrarna har skrivit på. Sedan har fotona levererats, men betalningen har uteblivit. Blanketten kan mycket väl vara utformad så att föräldern inte har skrivit på som beställare av skolfotot utan har skrivit på ett godkännande av att barnet beställer skolfotot. Då skulle man juridiskt sett kunna komma fram till att barnet faktiskt är bundet att betala för skolfotot. Dock strider det mot en bestämmelse i föräldrabalken, nämligen att förmyndare inte får ingå skuldförbindelser för barnens räkning utan Överförmyndarens samtycke. Men det här känner ju folk i allmänhet inte heller till. Om de hade känt till detta och hade bestridit kraven som nu ligger hos kronofogden tror jag inte att rättsmaskineriet hade dömt ut barnen som betalningsskyldiga. Skulle de göra det beror det på utformningen av beställningsblanketten. Det är synnerligen oetiskt om skolfotoföretaget har formulerat beställningsblanketten på detta vis, och det borde i varje fall skolledningarna se upp med så att de inte medverkar till detta. Den förälder som beställer skolfoto eller går med barnet till läkarmottagningen är naturligtvis den som ska betala - inte barnet. Jag tycker att det är viktigt att försöka klarlägga denna situation. Jag har inte så stor förhoppning om att detta når ut till allmänheten, men jag har en förhoppning om att vi kommer att få ändra reglerna och göra mycket tydligare vilket ansvar föräldrarna har och i vilka situationer det över huvud taget är möjligt att skuldsätta barn. Avslutningsvis vill jag betona problematiken kring talerätten beträffande faderskap efter mannens död. I vissa situationer, beroende på hur faderskapet har blivit fastställt, kan den efterlevande makan eller arvingarna väcka talan. I andra situationer går det inte att göra det. Vi har i dag en modern dna-teknik som även efter mannens död kan fastställa om faderskapet verkligen är rätt. Vi tycker att man bör få möjlighet att väcka talan i alla de situationer där man ifrågasätter faderskapet. Det är naturligtvis viktigt framför allt för barnet att faderskapet blir fastställt, men det har också med till exempel arvsrätt att göra. Vi arbetar vidare med Justitiedepartementet, och vi hoppas att vi också ska kunna få in denna problematik i någon lämplig utredning inom den närmaste tiden och på det viset få möjlighet att säkerställa att faderskap faktiskt blir riktigt fastställda. 09812885803 GU01CU8 N 2010-01-01 00:00:00 81754 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0980/#anf102