<anforande>
<dok_hangar_id>2347692</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0980</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:80 Torsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>80</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn och föräldrar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2468347D-D379-4A39-8A75-03629A642D08</anforande_id>
<anforande_nummer>101</anforande_nummer>
<talare>MARIA KORNEVIK JAKOBSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! De allra flesta föräldrar vill sina barns bästa och gör allt som står i deras makt för att barnen ska få vad de behöver för att ha en trygg och säker uppväxt. Att det i de allra flesta fall också är det bästa för barnen att ha en god och nära kontakt med båda föräldrarna råder det ingen tvekan om.
Tyvärr är det inte alla barn och föräldrar som lever upp till detta. Det som kan hända vid uppslitande vårdnadstvister är att barnen får bli verktyg i det krig som föräldrarna för. Barnen får bli budbärare mellan föräldrarna. Ibland får de till och med välja bort den ena föräldern.
På en skola på den plats som jag kommer från ställde skolsköterskan frågan: Vad är det som ni är allra mest rädda för? Frågan ställdes till en klass på mellanstadiet. 20 av 24 elever svarade att de var allra mest rädda just för att föräldrarna skulle skiljas. Exakt samma svarade de barn - det här var när kriget i det forna Jugoslavien pågick som mest - som hade varit utsatta för krig.
En bra regel i det här sammanhanget är att föräldrarna ska sätta sina barns behov före sina egna. Ibland kan föräldrarna behöva stöd och hjälp. Socialtjänsten är då det verktyg som finns och som är bra. De kan ge stöd i form av familjesamtal.
Nu är det dock så beskaffat att det är mycket ojämnt i landet. Man ska ha tur för att få det man behöver om man vid en skilsmässa hamnar i en vårdnadstvist.
Socialnämnden har även i uppdrag att se till att barnet får möjlighet att regelbundet ha umgänge med mor- och farföräldrar eller med annan barnet närstående person. Att detta sker är väldigt viktigt för att barnet ska få möjlighet att växa upp i ett sammanhang. Det är inte så länge sedan detta över huvud taget inte var möjligt; det fanns inte med.
Barnets rätt till båda föräldrarna får inte, som föregående talare här sagt, innebära att barnet måste leva och umgås med en förälder under alla förhållanden - som det var enligt den kortlivade lag som fanns för ett tag sedan. För de flesta var det lika självklart att båda ska ha rätt till delad vårdnad som att solen går upp. Men för dem som det inte var bra för blev det rent katastrofala följder, så vi är väldigt glada över att det nu är borta.
När det gäller hot och våld på barnet och inom familjen bör umgängesrätten särskilt prövas. En överflyttning av vårdnaden kan till och med bli aktuell. Inget barn ska behöva bli utsatt för våld, hot eller annan kränkande behandling.
Med den senaste ändringen i vårdnadsreglerna markerar lagtexten ytterligare den betydelse som risken att ett barn far illa måste få vid beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. Det är en mycket bra och välkommen ändring.
Fru talman! Centerpartiet och jag ser med tillfredsställelse på att Socialstyrelsen i sitt regleringsbrev för det här budgetåret har fått i uppdrag att sammanställa kunskapsläget i fråga om hur riskbedömningar ska göras när socialnämnden utreder frågor om vårdnad, boende och umgänge samt att redovisa hur metoder inom området kan utvecklas. Just metoder ser jag som särskilt viktigt, för det här är 
ett 
styrmedel för att kunna få en god kvalitet och en likvärdig bedömning. Det uppdraget ska redovisas senast den 30 november i år.
Det som är viktigt när det gäller alla frågor som rör barn och umgänge är att man särskilt prövar varje enskilt fall. Det farliga med lagstiftningen i sådana här ärenden är ju när det blir en total sanning: Det här är sant .
Det går inte att generalisera i de här frågorna. Det som är helt fel för den ena kan vara helt rätt för den andra.
Fru talman! Jag tycker att det finns en viss poäng i att samla all lagstiftning som rör barn i en särskild barnbalk där barnets rätt sätts främst. Föräldrabalken är ofta starkare och får företräde framför barnets rätt. Införandet av en barnbalk skulle också ligga i linje med FN:s konvention om barns rättigheter.
Slutligen yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0211726202212</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01CU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>81753</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0980/#anf101</protokoll_url_www>
</anforande>
