<anforande>
<dok_hangar_id>2347691</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0979</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:79 Onsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>79</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hyresrätt m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>155EDE89-429C-4D5B-8122-720CEF3FA1E8</anforande_id>
<anforande_nummer>66</anforande_nummer>
<talare>CHRISTINA OSKARSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Som Ameer tidigare aviserade kommer jag i mitt anförande att ta upp de avsnitt i betänkandet som handlar om kooperativ hyresrätt och ägarlägenheter. Jag vill redan här, herr talman, yrka bifall till reservationerna 2, 10, 16 och 17.
Vi socialdemokrater anser att en bostad är en social rättighet, såsom tidigare har framförts här i debatten. Vi anser också att starka allmännyttiga och kooperativa företag är nödvändiga för att motverka segregation och för att hålla nere boendekostnaderna. Om vi har turen att leva ett långt liv, vilket jag hoppas att vi alla har, hinner mycket förändras under tiden. Många av oss byter bostad och arbete flera gånger, och vi byter mellan olika upplåtelseformer. Någonstans att bo behöver vi dock alltid.
Vi socialdemokrater vill värna hyresgästens möjlighet att påverka sin boendemiljö och sina boendekostnader. Hos de allra flesta hyresgäster finns också en klar vilja att engagera sig i sitt boende, oavsett hur man bor.
När nu Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna har gått samman i en allians och bestämt sig för att ta bort stopplagen och därmed förenkla försäljningen av allmännyttans hus är väldigt många människor oroliga. Och det menar jag att de 
är
. Jag får många samtal från människor som bor i allmännyttan och som känner sig osäkra: Vad kommer att hända?
Vi socialdemokrater vill lyfta fram den kooperativa hyresrätten som ett boendealternativ. Det är en spekulationsfri boendeform som ger hyresgästerna ökade möjligheter att påverka sin boendemiljö och därmed också sina boendekostnader. Vi kan dock konstatera, precis som många andra har sagt här, att det finns en utbredd kunskapsbrist när det gäller kooperativ hyresrätt, och det är mycket olyckligt. Det har ju visat sig att när människor ställs inför det faktum att huset de bor i ska säljas eller ombildas så får de inte möjligheten att pröva den kooperativa hyresrätten som ett alternativ.
Boverket har på många sätt försökt nå ut med information, men det finns fortfarande en kunskapsbrist. Den vill vi råda bot på. Vi vill att en kooperativ hyresgästförening som godkänts som allmännyttig ska ha rätt att göra en intresseanmälan vid en försäljning även om hyresgästerna ännu inte har hunnit bli medlemmar i föreningen. Vi anser också att det är mycket värdefullt att när en ombildning till kooperativ hyresrätt ska ske så ska minst två tredjedelar av hyresgästerna skriftligen samtycka till detta så att man vet att en tillräckligt stor andel av hyresgästerna är med på ombildningsplanerna.
Herr talman! Den borgerliga majoriteten i utskottet har i betänkandet hänvisat till att frågan om kooperativ hyresrätt utreds. Det har jag full respekt för. Nu har jag också fått höra att borgerliga representanter som Ewa Thalén Finné, Lars Tysklind och Lennart Pettersson tycker att kooperativ hyresrätt är en bra boendeform - men ingenting mer om hur man vill stödja denna boendeform så att vi kan råda bot på den här kunskapsbristen.
När det däremot gäller införande av ägarlägenheter, herr talman, har den borgerliga utskottsmajoriteten visat en klar viljeinriktning genom att i betänkandet skriva att detta är ett prioriterat arbete. Ska vi tolka det så att det är viktigare för borgerligheten att införa ägarlägenheter än att stödja kooperativ hyresrätt, som dessutom är en spekulationsfri boendeform?
Ägarlägenheter är inget nytt påfund. De har diskuterats och utretts sedan slutet av 1800-talet. Det är möjligt att behovet av denna boendeform då fanns eftersom lägenhetsinnehavarna på den tiden i princip saknade allt vad besittningsskydd hette. Så är dock inte fallet i dag.
De skäl som i dag anges för införande av ägarlägenheter är av varierad art. Ett av skälen är, och då vill jag citera ur en motion från en moderat ledamot: "Innehavaren av en ägarlägenhet får ett ökat självbestämmande då inget tillstånd behövs för att hyra ut lägenheten. På så sätt kan antalet bostäder till uthyrning öka och fler bostadssökande ges en möjlighet att komma in på bostadsmarknaden." Men hur blir det då med besittningsskyddet för de människor som ska hyra de här ägarlägenheterna?
Ett annat skäl som anges är att människor vill äga sin bostad och att det känns tryggare när man själv står för hela finansieringen. Men det går, mina vänner, att ordna finansieringsfrågan på motsvarande sätt i en bostadsrättsförening. Det är en fråga för medlemmarna i föreningen. Där kan man på demokratisk väg besluta om upplåningen av det kapital som behövs ska ske genom föreningen, genom de enskilda medlemmarna eller både-och. Det behövs alltså ingen ny upplåtelseform för att lösa detta.
Bestämmelserna i bostadsrättslagen bygger på tanken att den som köper en bostad också ska bo i den och att de boende genom samverkan och demokratiska beslut ska förvalta sin fastighet och ordna med sina boendeförhållanden. Det tycker vi är en bra form. Bryts denna tanke mellan den som bor i lägenheten och den som äger den öppnas det för att lägenheterna kommer att användas som rena hyresobjekt och enbart bli inkomstkällor för dem som äger dem. Därmed ökar risken att detta blir en ny form av kapitalplaceringsobjekt och att husen i stor utsträckning blir hyreshus - dock i en helt annan form än den vi önskar, nämligen med ett stort antal icke professionella hyresvärdar som tyvärr alltför ofta brister i kunskap när det gäller reparationer och hyressättning.
Jag frågade redan tidigare hur det blir med besittningsskyddet. Det låter ju bra när man som skäl för att införa ägarlägenheter anger att det är för att öka integrationen, men jag tycker inte att det duger att säga så. Jag skulle vilja att ni här i kammaren förklarar hur integrationen kommer att öka genom att man gör förändringar i de kontrakt som skrivs på bostadsmarknaden. Förklara hur människor som tvingas och lockas till att köpa en lägenhet i ett många gånger nedslitet bostadsområde blir mer integrerade!
Det finns redan exempel på att det inte fungerar på det viset. Det handlar, herr talman, om så mycket mer: människors delaktighet i samhället i stort, trygghet, bra utbildningsmöjligheter, arbete och tilltro till varandra - och så någonstans att bo till en rimlig kostnad.
Vi socialdemokrater ser en allvarlig risk för att ägarlägenheter kommer att innebära ökade orättvisor på bostadsmarknaden. Vi socialdemokrater vill fortsätta att utveckla hyresrätten, bostadsrätten och den kooperativa hyresrätten och anser inte att det i nuläget behövs någon ytterligare ägarform - i alla fall inte en ägarform som inte har fler fördelar än bostadsrätten, men som öppnar för mer bostadsspekulation och segregation.
Med det, herr talman, yrkar jag alltså bifall till reservationerna 2, 10, 16 och 17.
</anforandetext>
<intressent_id>0468775142013</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01CU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>81547</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0979/#anf66</protokoll_url_www>
</anforande>
