2347691 GU0979 Riksdagens protokoll 2006/07:79 Onsdagen den 21 mars 2006/07 79 2007-03-21 00:00:00 Hyresrätt m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt DC7554BC-6044-45D9-B074-D0460A30CD03 57 LARS TYSKLIND (fp) fp Herr talman! Det här är nästan en fortsatt debatt till den vi hade om det förra betänkandet om bostadsförsörjningsfrågor. Jag vill även här yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga motioner. Det har sagts väldigt mycket här. Jag kan nästan instämma med alltihop med den utgångspunkt som Ewa Thalén Finné presenterade här förut om den enskilda bostadskonsumentens valfrihet, och så vidare. Även i det här betänkandet kan man se att det finns vissa tydliga ideologiska skiljelinjer. Jag ska begränsa mig till att lyfta fram dem. Det är ändå vad debatten på något vis handlar om. Herr talman! Jag skulle först vilja kommentera det särskilda yttrandet från Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är någon sorts generalklausul om vad man tycker om hyresrätten och den borgerliga politiken. Man talar om att man ska bygga upp en försvarslinje utifrån . Ja, precis! - utifrån vadå? Jo, när man vet vilka förslag som regeringen kommer att lägga. Då kan jag ställa frågan: Vad är det man ska försvara? Var finns de egna idéerna kring politiken? De finns ju inte redovisade här. Jag kan naturligtvis skönja dem i vissa reservationer, men jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande. Är det en målsättning att försvara de räntebidrag, investeringsstimulanser och sådant som har funnits? Är avsikten att återinföra dem om man får chansen att göra detta? Var finns idéerna? Det kan ju inte vara så att man bara bygger upp en försvarslinje utifrån någonting som man fortfarande inte vet vad det är. Man säger bara att regeringen nog lägger fram något som man måste försvara sig emot. Jag vet inte om jag kan lugna någon med att alliansregeringen inte har någon annan uppfattning än att hyresrätten är en given och värdefull upplåtelseform även i framtiden. Det har nämnts många gånger här i dag att människor som tycker att hyresrätten är bra och vill rädda den naturligtvis ska få välja hyresrätt. Debatten blir lite märklig när den handlar om för eller emot hyresrätt, för eller emot allmännytta och så vidare. Den handlar ju egentligen om helt andra saker. När det gäller allmännyttan har vi presenterat, med all önskvärd tydlighet, hoppas jag, att det handlar om att vi vill lyfta över från staten till kommunens domäner att bestämma över de bolagen. Det är trots allt kommunernas egendom. När vi diskuterar hyresrätt kommer naturligtvis även hyressättningen i fokus. Genast kommer vi då in på en diskussion om marknadshyror. Det är ett sådant ord som knappast någon vågar nämna i en valrörelse i dag för det har blivit så laddat. Men man måste ändå kunna diskutera en reformering av hyressättningssystemet. Det gjorde man under den förra regeringen, och den här regeringen har tagit ännu större tag i detta. Från Folkpartiets sida, och även från övriga borgerliga partier, tror jag, tyckte vi att det var ett steg i rätt riktning när man medgav friare hyressättning i nyproduktion, med presumtionstid, när man lade fast hyrorna i tio år. Därmed kan man skapa bra förutsättningar för kalkyler vid nyproduktion. Det gäller att kunna gå vidare därifrån. Jag kan deklarera det som har deklarerats här tidigare, att från Folkpartiets sida sätter vi väldigt stora förhoppningar till de möten och diskussioner som nu förs mellan regeringen och parterna, fastighetsägarna, SABO och Hyresgästföreningen, att man där kan se lösningarna för den framtida hyressättningen. Jag tror att det vore den absolut bästa utvägen om man parterna emellan kan lösa de problem och knutar som finns. Sverige har trots allt lite kniven på strupen, i och med att vi har det här EU-fallet som vi måste reda upp. Jag tror att alla parter är väldigt angelägna om att bostadspolitiken inte ska ligga i Bryssel utan att den är en nationell angelägenhet. Om vi nu diskuterar besittningsskydd och spärr mot höga hyror skriver utskottsmajoriteten väldigt tydligt i betänkandet att hyressättningssystemet även i fortsättningen ska ha en spärr mot oskäliga hyror och garantier för ett verkligt besittningsskydd. Att då måla upp en bild av att det är fritt fram och att studenter och andra ska slängas ut ur sina bostäder är att göra en verklighetsbeskrivning som inte stämmer. Herr talman! Sedan är det frågan om upplåtelseformer. Jag ser verkligen med tillfredsställelse att ägarlägenheter nu tycks bli verklighet, när vi har fått en regering och en majoritet som tycker att det här är en upplåtelseform som människor också ska få välja. Precis som sades i ett replikskifte räcker det inte att säga att det inte behövs. Jag kommer ihåg en interpellationsdebatt med den socialdemokratiske bostadsministern Lars-Erik Lövdén där han sade att det aldrig kommer att bli en stor sak på den svenska marknaden. Men det är inte heller ett argument för att det ska vara förbjudet, bara för att det inte blir en stor sak. Hur stor sak det blir bygger på vad enskilda kommer att välja. Det är inte en politisk fråga. Vi kommer inte att besluta att det ska vara en viss andel ägarlägenheter, utan det utgår helt från vad människor själva kommer att välja den dag de får chansen att göra detta. Det står inte så mycket i betänkandet om just ombildning till bostadsrätter. Det handlar väldigt mycket om kooperativ hyresrätt. Jag vill klart deklarera att vi från Folkpartiets sida hela tiden har sagt väldigt tydligt att vi inte har några politiska synpunkter på kooperativ hyresrätt. Vi kan se att det för många människor säkert kan vara en väldigt attraktiv upplåtelseform, och då tycker jag att man ska välja det. Vi ser fram emot att det vid försäljningar av allmännyttan även kan bildas kooperativa hyresrättsföreningar. Det tycker vi är bra. Vi tycker nämligen att det är bra att man utnyttjar alla de möjligheter som finns. Sedan är det en sak som jag egentligen inte tänkte ta upp från början. Jag blev lite förundrad tidigare i debatten när Jan Lindholm började prata om taktfasta soldater. Det var en närmast obegriplig diskussion. Som någon har sagt här tidigare är diskriminering olaglig. Om man av diskriminerande orsaker vägrar någon att hyra kan man ställas inför domstol för detta. Det finns lagstiftning om det. Fastighetsägarna har i sin organisation etiska regler för hur sådant här ska gå till, så det finns väldigt mycket gjort på det området. Att säga att hela detta faller bara för att man inte går på ett överprövningsargument är också en felaktig verklighetsbeskrivning. 0535526562910 GU01CU10 N 2010-01-01 00:00:00 81538 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0979/#anf57