2347687 GU0975 Riksdagens protokoll 2006/07:75 Torsdagen den 15 mars 2006/07 75 2007-03-15 00:00:00 Konsumentfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt A6DC1123-6220-40EB-AF4B-3E554E8BDDFE 90 JAN LINDHOLM (mp) mp Fru talman! Civilutskottets betänkande om konsumentfrågor behandlar motioner som kan sägas ha det gemensamt att de berör avigsidan av den galopperande konsumtionshysterin. Här finns motioner som allmänt vill stärka konsumentskyddet, motioner som specifikt pekar ut behovet av tydligare konsumentfokus inom Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Konsumentverket. Men det finns också motioner som behandlar utpekade produkter, som behovet av att samhället genomför tester på vissa elektriska produkter, för att öka konsumenternas tillgång till oberoende information. Här behandlas även förslag om förbättrad konsumentkunskap i skolan för att stärka morgondagens konsumenter så att de ska kunna göra mer egna, självständiga och genomtänkta val. Stödet till konsumentrörelsen är också en fråga som berörs och som naturligtvis har stor betydelse för att underlätta för konsumenten när det gäller att kryssa sig fram i varufloden. Olika hjälpmedel för konsumenten behandlas också i betänkandet. Där vill jag särskilt framhålla en motion från min moderate kollega på Dalabänken, Rolf Gunnarsson, som föreslår att Sverige ska ta strid med EU och behålla tvättråden i kläder, som ju av EU betraktas som ett handelshinder, som ni vet. Jag debatterar ofta med Rolf i dalapressen - där vi är inbitna motståndare, som ni kan förstå - och därför känns det extra roligt att yrka bifall till den motionen i kammaren. Frågan om tvättråd i våra kläder eller inte är ett bra exempel på den detaljstyrning som vi blev lovade att EU inte skulle ägna sig åt när vi röstade om medlemskapet. Jag tror att många medborgare känner sig oerhört lurade när EU på område efter område petar i sådant som de flesta ändå uppfattar som självklarheter och där det är svårt att förstå varför de måste regleras på EU-nivå. Fru talman! Det finns många märkningssystem som på olika sätt underlättar för oss som konsumenter. Rättvisemärkning, Kravmärkning och Svanen är bara några exempel på system som gör att kunderna slipper analysera all den detaljerade information som förhoppningsvis finns på förpackningarna för att sedan dra egna slutsatser. En del märkningssystem innebär även olika former av certifiering som garanterar vissa kvaliteter, exempelvis rimliga löner och att barnarbete inte förekommer. I betänkandet behandlas en motion från Miljöpartiet där vi föreslår mål för andelen rättvisemärkt i den offentliga upphandlingen, mål för den totala importen och strategier för hur det ska vara möjligt att nå dit. Att bidra till att utveckla den typen av märkningssystem är bra både för kunderna här i landet och för alla producenter runt om i världen oavsett var de befinner sig. Naturligtvis avslår den nykoloniala regimen i det här landet - eller vad man ska kalla den - sådana goda intentioner. Det är tråkigt att se när stoltheten bedrar visheten och även de bästa och väl beprövade metoderna för att skapa enkelhet och rättvisa i världshandeln avslås. Men kammaren har naturligtvis möjlighet att bifalla reservation 6 och visa att man inte sitter fast i gamla låsningar. Det finns även en motion som tar upp begreppet konsumtionsfrid, det vill säga rätten att slippa det ständiga flödet av konsumtionsstimulerande påverkan. Vi bombarderas dagligen i det offentliga rummet alltmer av reklam i alla former. Det är inte bara konsumenterna som tvingas gå omkring som någon sorts reklamgubbar med märkesdekaler på jackor, väskor och skor. Husfasader, bilar, bussar och konsumentförpackningar är bara några exempel på alla de reklamytor som vi hela tiden exponeras för. Det är illa nog att man inte längre kan röra sig fritt i samhället utan att bli hjärntvättad av alla dessa bilder - man har inte ens rätt till konsumtionsfrid i sitt hem. Trots Nixregistret och "Nej tack till reklam" på brevlådan hittar marknadsförare legala luckor i de skydd som vi konsumenter försöker bygga upp. Här finns förslag på att regeringen ska ta initiativ till att säkerställa konsumtionsfrid för dem som önskar det. Det är rimligt att man som konsument har verklig, reell, möjlighet att skydda sig från reklamens skadliga verkningar - åtminstone i hemmet. För att underlätta för konsumenterna att känna till sina rättigheter och utöva dem anser vi i Miljöpartiet att det behövs ett uppdrag till regeringen att samla relevant lagstiftning i en konsumentbalk. Bakgrunden är densamma som för kravet på barnbalken: enkelhet, överblickbarhet och transparens. Vi anser inte att det är ett hållbart sätt att argumentera mot tydlighet och enkelhet att hänvisa till EU och andra internationella låsningar. Vi vet självklart att det finns problem med det här, men de problemen är till för att övervinnas. Vi tycker att politiken måste våga peka på målen och att riksdagen måste våga fatta beslut som pekar framåt. Om riksdagen enbart ska fatta beslut om sådant som den sittande regeringen - oavsett vilken den nu må vara - redan har genomfört fyller riksdagen i praktiken inte någon funktion. Det är i alla fall så jag ser det. I betänkandet behandlas ytterligare ett antal frågor, som alla har det gemensamt att de berör avigsidan av den galopperande konsumtionshysterin. Problem med e-handel och överskuldsättning är bara några exempel. Fru talman! Innan jag går in på den sedvanliga argumentationen om varför det är så viktigt att riksdagen snarast ger Banverket i uppdrag att bygga ett dubbelspår för järnvägstrafik mellan Falun och Borlänge vill jag stanna vid ett av betänkandets detaljer. Det finns i betänkandet ett förslag om att regeringen ska initiera ett arbete med att se över lagstiftningen vad gäller manipulering av bilder som bidrar till utseendefixering och psykisk ohälsa bland ungdomar. Att bilden av kvinnor i reklamen ofta manipuleras med modern datateknik så att deras kroppar anpassas till de rådande skönhetsidealen är ett exempel på de värsta avarterna inom reklamen. Att vi luras att köpa prylar av olika slag där det som visas på bilden inte är det som ingår i det utannonserade priset är naturligtvis illa nog. Att det sedan inte alltid informeras annat än i en mikroskopisk text någonstans i annonsen om att till exempel bilen på bilden kan vara extrautrustad eller något liknande är naturligtvis också skandalartat. Men när människokroppen förfalskas för att skapa ouppnåeliga ideal för att konsumtionshysterin ska bli oändlig tycker tydligen majoriteten att det är helt okej att inte informera om det förljugna i bildbudskapet. Jag tror mig ha förstått att majoriteten inte tycker att det är så bra. Man kanske inte ska överdriva, men även här, precis som på tidigare punkter, tycker jag att majoriteten radar upp en massa praktiska hinder som gör det svårt eller kanske till och med orimligt att genomföra en lag om märkning av manipulering av bilder. Jag råkar känna en äldre man som brukar säga: Kan man sända en människa till månen kan man göra nästan vad som helst. Jag skulle vilja se mer av den inställningen i riksdagen. Om riksdagen, återigen, inte kan ge regeringen uppdrag som inte redan är lösta blir det ganska patetiskt med en riksdag. Jag har förstått att majoriteten egentligen är överens med oss. Majoriteten tycker också att det är fult att luras. Ingen av oss anser att det är bra att kommunicera lögner. Det är de facto vad manipulerade bilder innebär, det vill säga de är inte varudeklarerade. Önskemålet är inte ett förbud mot att manipulera utan ett märkningssystem som varudeklarerar bilderna. Min förhoppning som jag riktar till majoriteten är att valet att inte reservera sig - avsaknaden av en votering - i en sådan fråga ändå ska innebära en lägre tröskel av prestige för er att kliva över. Då kan majoriteten titta på frågan och återkomma med förslag, gärna i något EU-sammanhang. Jag är helt övertygad om att vi alla är överens om att det är svårt att hitta något osmakligare än att medvetet ljuga med bilder för att hetsa till ytterligare konsumtion. Jag lovar att vi kommer att återkomma i frågan om den inte får en lösning - precis som vi skriver i det särskilda yttrandet. Det kommer att växa fram någon form av proteströrelse bland konsumenter som gör att reklammakare av olika slag kommer att passa sig för att använda sig av den sortens knep i framtiden. Köpbojkotter har använts förut. Det är ett alternativt vapen som konsumenterna kan använda när det demokratiska systemet inte kan ta hand om problemet. Jag återkommer till frågan om saklig information. Det är ändå alltid en grundförutsättning för att man ska fungera i rollen som konsument. Den sakliga informationen borde det politiska systemet alltid kunna garantera. Fru talman! Självklart står vi bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservationerna 5 och 6. 0641486384014 GU01CU12 N 2010-01-01 00:00:00 81138 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0975/#anf90