<anforande>
<dok_hangar_id>2347687</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:75 Torsdagen den 15 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Straffrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8143F16C-F0DB-48B0-863F-6CF572965C4D</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>ALICE ÅSTRÖM (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag måste säga, och det känns kanske lite ovanligt när man går upp i talarstolen, att jag faktiskt instämmer helt med föregående talare i alla frågor och i allt som sades. Det mest intressanta är dock att jag tror att det också gäller en stor del av den borgerliga majoriteten.
Jag vill i dag, fru talman, också poängtera att det i många frågor som tas upp i dagens betänkande, som innehåller motioner från allmänna motionstiden, finns ett gemensamt intresse över partigränserna. Vi är överens om vikten av att bekämpa olika typer av brott.
Däremot får man konstatera, precis som den föregående talaren gjorde, att det politiska spelet emellanåt kan te sig lite absurt. Jag har, fru talman, många gånger stått här i talarstolen och debatterat och då fått höra: Men varför gör ni ingenting? Varför gör ni ingenting från majoriteten? Varför utreder ni bara? Här är det dags att gå till handling.
I dag befinner vi oss i ett läge där vi har en annan majoritet, och när många av de här viktiga frågorna återigen kommer upp säger majoriteten: Vi avvaktar utredningar, vi ska utreda frågan och därför avstyrker vi motionerna. Jag tror att det i många av de här frågorna är viktigt, fru talman, att vi är tydliga om den enighet som ändå finns i den här riksdagen.
Fru talman! Vi har en mängd reservationer i det här betänkandet, men för tids vinnande kommer jag att yrka bifall enbart till reservationerna 2, 11 och 12. Jag ska ändå försöka beröra flera av reservationerna. Även om jag inte yrkar bifall till dem står Vänsterpartiet givetvis bakom alla sina övriga reservationer också.
Den första reservationen handlar om hets mot folkgrupp. Det är en väldigt viktig fråga. Vi vet att homosexuella, bisexuella och transpersoner utsätts för olika typer av förtryck, våld och diskriminering i samhället. Trots det ger inte lagstiftningen tillräckligt skydd till alla dessa grupper. Särskilt transpersoner är en grupp som i dag saknar skydd i lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Vi vet från utredningar och från alla de anmälningar som kommer in att även transpersoner är utsatta för medvetet och planerat hot och våld. Därför är det viktigt, anser vi från Vänsterpartiet, att man gör förändringar i lagstiftningen om hets mot folkgrupp så att den omfattar såväl sexuell läggning som sexuell identitet.
Vi vet från Vänsterpartiets sida att det har suttit en diskrimineringsutredning som har lämnat sitt betänkande, vilket nu bereds, där den här frågan finns med. Det är detta majoriteten menar när man säger att man avvaktar utredningens förslag. Men den här frågan har varit aktuell i flera år. Utredningen har pågått, tiden går och beredningen ska pågå. Under tiden utsätts människor för dessa övergrepp varje dag. Vi från Vänsterpartiet tycker inte att det är rimligt att man avvaktar en utredning och en beredning när vi egentligen ser att det skulle kunna finnas en majoritet för en förändring i lagstiftningen här i Sveriges riksdag. Vi får dock hoppas, fru talman, att beredningen av Diskrimineringsutredningen inte tar alltför lång tid och att vi snart kan få ett förslag till denna kammare som ger alla dessa människor det skydd de faktiskt är berättigade till.
I samband med detta har vi reservation 2, som handlar om straffskärpning vid kränkning av könsidentitet. Det står i brottsbalken 29 kap. 2 § att det är en försvårande omständighet om syftet med ett brott är att kränka en person på grund av dennes sexuella läggning. Det står inte uttryckligen att detta omfattar transpersoner, men som majoriteten skriver i betänkandet är det faktiskt möjligt att använda denna bestämmelse om straffskärpning också när det gäller kränkning av könsidentitet. Dock har vi tyvärr kunnat se, när vi följt domar och tittat på hur man använder sig av denna möjlighet, att när det gäller transpersoner har domstolarna inte använt sig av denna möjlighet. Den tillämpas inte i den utsträckning som är önskvärd.
Vi tycker att man dels borde förtydliga lagstiftningen, dels borde titta på tillämpningen av denna straffskärpningsbestämmelse så att den blir mer använd. Vi ser också att det finns brister när det gäller kunskap om denna straffskärpningsbestämmelse i rättsväsendet, och därför anser vi att man behöver vidta åtgärder när det gäller utbildning inom rättsväsendet.
Fru talman! Ytterligare en fråga där jag tror att vi egentligen är ganska överens är den som den förra talaren Kerstin Andersson tog upp, nämligen frågan om 
grooming
. I dag utsätts våra barn för sexuella övergrepp i sina egna rum medan föräldrarna sitter i rummet jämte och inte märker någonting. Vuxna män använder sig av Internet för att ta kontakt med våra unga döttrar. Det handlar om sexuella anspelningar i kontakterna över Internet men också om en målsättning och förhoppning hos många av dessa män om att faktiskt också få den fysiska kontakten med de minderåriga flickorna.
Detta är en utveckling som jag är övertygad om att vi alla ser med stor oro på. Jag skulle ha önskat att vi i utskottet, som faktiskt är överens i den här frågan, hade vågat göra ett tillkännagivande till regeringen där vi visade vår oro och sade att detta inte är acceptabelt. Det vet jag ju att den borgerliga majoriteten också tycker. Det hade varit en bra signal. Tyvärr kom inte den signalen den här gången, men jag hoppas att signalerna till regeringen ändå blir tydliga: Ni måste handla, och ni måste handla snabbt! Detta pågår varje dag för de tusentals och åter tusentals unga flickor som blir utsatta för det.
När det gäller barnpornografibrott vill jag helt ansluta mig till föregående talare. Det är otillständigt att man i dag kan klara sig undan ett straff genom att säga att man inte visste att det var en minderårig. Vi har sett effekterna, och det är självklart att vi behöver den tydligheten i lagstiftningen som säger att man faktiskt har en skyldighet att förvissa sig om att det inte är en minderårig. Det går aldrig att lägga över ansvaret på det unga offret så att det unga offret hela tiden måste ha bevisat att han eller hon är minderårig och därför har blivit utsatt för ett brott. Det måste givetvis ligga på förövaren, och där behöver vi en skärpning.
Fru talman! Det finns en mängd reservationer som jag hade kunnat prata mycket om. Jag väljer att ta upp reservation 11 som handlar om tortyrbrottet. Vi delar inte majoritetens uppfattning att svensk lagstiftning fullt ut motsvarar de krav som finns i konventionen. Konventionen omfattar fall då smärta och lidande åsamkas av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar som företrädare för det allmänna, utan samtycke eller medgivande. Vi ser att konventionens brottsbeskrivning även omfattar viss underlåtenhet, och det faller inte under de svenska bestämmelserna om misshandel.
Konventionens medverkandebegrepp är också mer vidsträckt än det svenska. Dessutom tillämpas i Sverige rättsprincipen om fri bevisprövning. Det innebär att det inte finns något absolut förbud mot att åberopa bevis som tillkommit till följd av tortyr, och det tycker vi är oacceptabelt. Vi efterfrågar en lagändring som innebär att Sverige lever upp till de krav som ställs i FN:s tortyrkonvention. Det borde vara en självklarhet för alla partier i Sveriges riksdag.
</anforandetext>
<intressent_id>042839539117</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01JuU9</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>81050</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0975/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
