<anforande>
<dok_hangar_id>2347687</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:75 Torsdagen den 15 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Väg- och fordonsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>BC123161-B65A-4697-9AA3-4E43A9E0214A</anforande_id>
<anforande_nummer>173</anforande_nummer>
<talare>JAN ERICSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det här är andra gången jag har äran att ha det allra sista anförandet i den allra sista debatten. Förra gången var kl. 22.30, så det här är trots allt ett fall framåt.
Fru talman! Jag har flera gånger här i dag hört frågan om nollvisionen diskuteras. Egentligen skulle mitt inlägg nog passat bättre i den förra debatten. Det är egentligen en trafiksäkerhetsfråga och inte en vägfråga. Men nu har motionen hamnat där den har hamnat.
Jag förstår att den politiska enigheten om att leva upp till kraven för nollvisionen är väldigt stor. Det är därför jag tänker kommentera behandlingen av min motion 263. I denna motion föreslår jag att kommunerna ska få ökat inflytande över trafiksäkerhetsarbetet.
Jag tycker att kommunerna borde få mer makt att besluta om hastighetsbegränsningar, skyltning, vägmarkeringar och andra trafiksäkerhetsåtgärder på länsvägar och mindre vägar inom kommunerna.
Bakgrunden till det är att en kommun i dag i väldigt liten utsträckning kan påverka de frågorna utanför detaljplanelagt område. Det finns exempel där Vägverket sagt nej till hastighetsbegränsningar på mindre vägar trots att ett enigt kommunfullmäktige ställt sig bakom ett sådant förslag.
Kommunpolitiker har också fått nej när det gäller uppsättning av stoppskyltar, skyltning om plikt att lämna företräde, varningsskyltningar för skolbussar, markering av stopplinjer på vägarna och en massa andra saker. Alla de exemplen har jag sett på nära håll i min egen kommun hemma. Jag vet att det är många andra kommuner som upplever samma sak.
Nerikes Allehanda hade häromdagen en ganska tänkvärd artikel som har en viss koppling till den här frågan. Det handlar om en småföretagare som inte fick lov att ha en skylt uppsatt med texten 
Bed &amp;amp; Breakfast
. Vägverket tycker att hon i stället ska ha en skylt där det står Rum &amp;amp; Frukost, eftersom Vägverkets regelverk kräver skyltar som bilisterna kan förstå.
Vägverket tror inte att bilisterna kan engelska, och därför måste man fatta det här beslutet. Det beslutet fattade Vägverket trots att länsstyrelsen stöder småföretagaren och tycker att hon ska få använda skylten med engelsk text.
Jag tycker att det exemplet och den diskussionen bland annat visar att skyltning kan ha annan betydelse än bara trafiksäkerhet. I den här frågan handlar det om att stötta näringslivet.
Den här artikeln är framför allt ett exempel på att alltför många myndigheter är inblandade i skyltningsfrågor - kommun, länsstyrelse och vägverk. Den visar också att stelbenta byråkratiska regler ibland går före sunt förnuft. Det drabbar inte bara näringslivet utan givetvis även trafiksäkerhetsarbetet i många kommuner.
Fru talman! Svenska politiker och myndigheter står bakom nollvisionen. Den nya regeringen har också tydligt uttalat att den vill öka kommunernas självstyre och motverka onödig byråkrati. Jag tror att kommunpolitikerna ofta har bättre kontakt med sina invånare och bättre känner till vilka trafiksäkerhetsåtgärder som behövs än vad Vägverkets tjänstemän i Borlänge eller tjänstemän hos länsstyrelsen har.
Beslut som rör trafiksäkerheten blir naturligtvis bäst om de fattas så lokalt som möjligt i samråd med förskolor, skolor, boende och övriga invånare som berörs. Det finns inga logiska skäl att låta andra myndigheter fördröja eller motverka trafiksäkerhetsåtgärder när de människor som berörs vill genomföra dessa efter demokratiska beslut.
Efter denna lilla utläggning och lite kritiska synpunkter vill jag ändå tacka utskottet för en positiv behandling av motionen. Utskottet påpekar att det faktiskt har hänt två positiva saker på området sedan jag lämnade in motionen i höstas: En trafikinspektionsutredning som jag inte ens visste fanns - men nu vet jag det - har nyss lagt fram ett betänkande där just ansvarsfördelningen mellan stat och kommun när det gäller trafiksäkerhetsfrågor och väghållning uppmärksammas. Vägtrafikinspektionen har tydligen också i januari i år föreslagit Näringsdepartementet en viss utökad möjlighet för kommunerna att påverka hastighetsgränser inom tätbebyggt område. Det är ett fall framåt. Nu framgår det inte om denna möjlighet att påverka även gäller andra frågor som skyltning och åtgärder på vägar på landsbygden, men jag hoppas att det är så.
Utskottet skriver i sitt betänkande att riksdagen bör avvakta det arbete som pågår och vill därför inte tillstyrka min motion. Jag kan leva med detta. Men jag konstaterar också att förslagen i min motion verkligen verkar ligga rätt i tiden.
Fru talman! Jag kommer noga att bevaka utvecklingen i den här frågan och jag hoppas att min motion i alla fall har tillfört lite synpunkter och tankar som kan vara av värde i det fortsatta arbetet. Jag tror att trafiksäkerhetsfrågorna och nollvisionen skulle vinna mycket om man lät kommunerna vara med och besluta mer.
</anforandetext>
<intressent_id>0940980416614</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01TU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>81221</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0975/#anf173</protokoll_url_www>
</anforande>
