<anforande>
<dok_hangar_id>2347687</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:75 Torsdagen den 15 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Straffrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6DBBE41C-8637-48E3-B04B-0296D9E57166</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>KARIN NILSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Efter att Ulrika Karlsson har använt sina tolv minuter väl har det mesta blivit sagt. Trots det vill jag instämma i att det är väldigt många viktiga motioner som har behandlats i betänkandet.
Många av motionerna innehåller frågor om brott som är sexuellt relaterade, brott som väcker avsky och brott som berör. Dels är det förslag om ökad rättstrygghet för utsatta grupper, till exempel homo-, bi- och transsexuella personer, vad det gäller förolämpningar, kränkningar, hatbrott och förföljelse, dels handlar det om våld mot kvinnor och barn i form av tvångsgifte, våldtäkt, sexkontakter via Internet, köp av sexuella tjänster, barnpornografibrott, människohandel och prostitution. Det 
är 
viktiga frågor, och jag ser i stort sett inga meningsskiljaktigheter mellan de olika politiska partierna. Och jag blir jätteglad när jag hör att Alice Åström bekräftar att vi är ense över partigränserna om att de här frågorna är viktiga och att vi tar dem på stort allvar.
När jag går tillbaka till regeringsförklaringen och regeringens budgetproposition för rättsväsendet 2007, finner jag också flera stycken i de texterna som helt klart överensstämmer med en ökad ambition att stärka rättstryggheten i dessa frågor utifrån brottsoffrets perspektiv. Rättsväsendet ska arbeta utifrån ett barnperspektiv och beakta barns utsatthet, står det. Utredningar som görs i samband med misstankar om att ett barn utsatts för ett brott ska vara anpassade till barnen, och barn som har utsatts för att bevittna våld i hemmet ska ha brottsofferstatus.
Den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft i april 2005. Då infördes särskilda straffbestämmelser för bland annat våldtäkt mot barn och sexuella övergrepp mot barn. Kravet på att handlingen ska ha begåtts under tvång slopades för att betrakta övergreppet som brott. Därmed skärptes också straffpåföljden. Straffmaximum för vissa allvarliga sexualbrott höjdes.
Sedan den nya lagstiftningen trädde i kraft har det förekommit en del uppmärksammade domar där straffpåföljden har varit lägre än förväntat och där det har funnits reaktioner. Offrets agerande har fortfarande haft stor inverkan på domen i stället för det fokus som skulle ha varit på det sexuella övergreppets grad av våldshandling.
Det har gått en förhållandevis kort tid sedan den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft. Trots detta har justitieutskottets uppföljningsgrupp diskuterat att göra en uppföljning för att se hur tolkning, tillämpning och praxis tagit form utifrån den nya lagstiftningen. Utskottet har också från Justitiedepartementet fått bekräftat att en uppföljning av tillämpningen av den nya sexualbrottslagstiftningen kommer att initieras när det finns underlag nog för att bedöma och utvärdera den nya lagregleringen. Som centerpartist ser jag fram emot dessa uppföljningar, och jag önskar att de sker skyndsamt för att minimera risken för nya misstag i dessa ärenden.
Fru talman! Det är en fråga som ingen hittills har tagit upp i den här församlingen. Den nämndes faktiskt inte heller av Ulrika som var väldigt mångordig. Det är frågan om straffpåföljder för psykiskt sjuka. När jag läser justitieutskottets betänkande nr 9 tycker jag att det är ett väldigt kompakt dokument. Det är tyngt av mycket historik. Men just denna historik ger mig som ny ledamot i utskottet utrymme för att sätta mig in i nya frågor. I motion So264, som var orsaken till att det skrevs mycket om denna historik, beskrivs ett betänkande som handlar om Psykansvarskommitténs förslag till reformerad reglering för straffrättsliga påföljder för psykiskt störda lagöverträdare. 
Psykansvarskommitténs förslag, som överlämnades till regeringen redan i januari 2002, innehåller bland annat förslag om att krav på att tillräknelighet införs för att straffrättsligt ansvar ska kunna utdömas. Vidare föreslås att rättspsykiatrisk vård avskaffas som särskild påföljd och att de vanliga påföljderna, till exempel fängelse, i stället används för psykiskt störda lagöverträdare som dömts för brott. Dessa ska sedan ges rättspsykiatrisk vård inom fängelsets väggar under verkställigheten av sitt straff.
Denna utredning lämnades alltså över till regeringen redan i januari 2002 och har sedan oktober 2003 fortsatt setts över av en nationell psykiatrisamordnare, för att i november 2006 mynna ut i ett delbetänkande och ett slutbetänkande.
Jag kan i detta läge, med en ny regering som just tagit över ärendet, dela utskottets bedömning att man ska låta frågan vila ytterligare något för att inte föregripa det pågående beredningsarbetet. Men jag skulle gärna höra ifall Kerstin Andersson, som företräder Socialdemokraterna, kan svara mig på frågan: Varför är det på detta vis?
Kerstin inledde sitt anförande med att beskriva Socialdemokraternas handlingskraft. Det här är en fråga som har dragits i långbänk, som jag ser det. Det har alltså gått fem år sedan Psykansvarskommittén redovisade sin utredning. Sedan tillsattes en ny utredning som antog ett annat namn, en nationell psykiatrisamordning, för att komma fram till samma sak som den tidigare utredningen hade kommit fram till. Redan den första utredningen tog några år på sig. Jag vet inte hur lång tid det tog, men låt säga att det tog två år. I så fall är vi uppe i en summa av sju års utredande, och vi har inte kommit längre än, som det ser ut. Utredningar som handlar om omstruktureringar och reformeringar får inte dra ut på tiden.
Lägger man samman åren blir det många år. Verksamheter som står inför reformer och omstruktureringar blir ofta hämmade i sin utveckling, både vad gäller kompetens bland personalen och investeringar.
Det vore intressant att höra av Kerstin Andersson som företräder Socialdemokraterna hur denna handlingskraft lyser igenom i denna fråga.
Jag yrkar bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande JuU9 samt avslag på reservationerna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mildred Thulin (c).
</anforandetext>
<intressent_id>0807438844115</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01JuU9</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>81061</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0975/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
