2347687 GU0975 Riksdagens protokoll 2006/07:75 Torsdagen den 15 mars 2006/07 75 2007-03-15 00:00:00 Trafiksäkerhet föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 8528186B-9FC6-4902-AADE-FFEB838B1A60 107 KARIN SVENSSON SMITH (mp) mp Fru talman! Det omkommer ca 450 personer varje år i trafiken. Det är en ganska hög siffra, och det som är ganska speciellt med den här samhällsföreteelsen som leder till förtida död är att många av dem som omkommer i trafiken är väldigt unga. De som förlorar livet i trafiken förlorar i genomsnitt 33 ½ år av sin återstående livslängd. Det är bra att man tänker på det. Det är därför som det känns extra angeläget för oss att vidta de åtgärder som vi har möjlighet att vidta här i Sveriges riksdag för att förhindra att fler kommer till skada eller omkommer i trafiken. Utöver det här är det 4 500 som blir allvarligt skadade och kanske rullstolsbundna resten av sitt liv. Det är så många som 50 000 personer varje år som anmäler personskada till försäkringsbolaget till följd av trafiken. Det är alltså väldigt många sjukdagar, väldigt stor samhällsekonomisk och privatekonomisk förlust till följd av att det förekommer olyckor i trafiken. Det här är inte något naturfenomen, utan det går att göra någonting åt det. Det räcker att se sig runt i världen. Vi kan se att till exempel Danmark har infört ett klippkort där man får ett klipp för varje trafikförseelse, och vid tredje klippet försvinner körkortet. Där är man nere i trafikdödlighet motsvarande den för 60 år sedan trots att trafiken har ökat väldigt mycket. Det tycker jag är någonting som vi bör överväga även här. Trots att man har höjt böterna för fortkörning är de flesta bilister mer känsliga för det här att behålla körkortet eller ej än att betala böterna. Jag träffade på en polis som sade att han hade haffat en bilist och sagt: Du körde för fort. Men jag körde bara en kilometer för fort, sade bilisten. Det visade sig att han hade kört 31 kilometer för fort. Men den gräns som var viktig för honom var bara den som handlade om när man drar in körkortet. Detta föranleder mig att yrka bifall till reservation 2. Om vi sänker gränsen för när man drar in körkortet är jag rätt övertygad om att vi på ett ganska enkelt sätt kan få ned hastigheterna och därmed risken för att människor skadas eller omkommer i trafiken. Vi pratar om trafiksäkerhet, men jag kom in i trafikpolitiken framför allt för att jag var intresserad av klimatanpassning av transporter. Men efter ett tag lärde jag mig att mycket av det man måste göra för att få ett klimatanpassat transportsystem är också bra för trafiksäkerheten. En anledning till att vi inte får ned trafikolyckorna mer är att vägtrafiken hela tiden ökar i volym. Att vägtrafiken ökar i volym visar sig också i Naturvårdsverkets prognos, som de har lämnat denna vecka. Den visar på att klimatpåverkan till år 2010 lär öka med 15 procent och till 2020 med 26 procent, och det med anledning av ökningen av vägtrafiken. Kan vi bromsa den och få, som Peter Pedersen sade tidigare, fler att använda kollektivtrafik skulle både klimatet och trafiksäkerheten må bra av det. Jag tänkte komma in på alkohol, och det är kanske inte så konstigt eftersom jag har haft förmånen att vara ensam utredare i denna fråga. Jag måste säga att jag är ganska besviken på trafikutskottet. Vi har varit eniga om tuffa åtgärder under de åtta, snart nio, år som jag har varit ledamot i trafikutskottet. Vi har varit eniga över partigränserna, och jag har tillsammans med andra gjort tillkännagivanden när vi tyckte att den förra regeringen gick för långsamt fram. Här finns ingenting om tillkännagivanden, och detta trots att det inte ens finns i propositionslistan förtecknat att man ska återkomma med ett förslag när det gäller alkolås. Den frågan är utredd, remissbehandlingen är färdig. Jag är kanske part i målet, men många av remissvaren, särskilt från Vägverket, är ganska positiva. Vad väntar regeringen på? Accepterar man att människor omkommer till följd av att det finns människor med alkohol i kroppen som framför fordon? Det tycker jag särskilt Kristdemokraterna ska svara på, för de har haft en mycket hög profil i den här frågan. Det är väl rimligt att ni, som tillsammans med Centerpartiet och Folkpartiet ville gå längre än den förra regeringen, reserverade er förra gången för att ni inte tyckte att 2012 var tillräckligt tidigt som sista datum för att det skulle finnas alkolås i alla nya personbilar. Ni ville ha ett tidigare datum. Nu finns ingenting, inte ens en motion. Om vi ska ha en allmän lagstiftning krävs det ett medgivande från EU eftersom det här räknas som ett handelshinder. Förra regeringen sökte att få ett undantag så att vi kunde stifta lag här i riksdagen om att införa alkolås i nya fordon, senast 2010 i tunga fordon och 2012 i personbilar. När vi fått rapporteringar av vad som har hänt på transportministermötena efter det - det var ett särskilt möte som handlade om trafiksäkerhet - har vi inte hört någonting om detta. Det minsta ni kunde säga är om ni har samma uppfattning som den förra regeringen, eller tycker ni inte att det ska finnas obligatoriska alkolås? Jag skulle vilja höra hur Moderaterna ser på det här. Det är det enda parti som tidigare inte har deklarerat att man är för obligatoriska alkolås. Det var en debatt - det var inte Margareta Cederfelt utan en annan representant för Moderaterna - där man hävdade att alkolås och lagstiftning om det inte var någon bra idé, för det måste vara upp till den enskildes ansvar. Det kan man ju tycka. Men det är faktiskt många som omkommer till följd av att andra inte har tagit sitt ansvar. Är det så man tolkar ansvar i Moderaternas samhälle? Det skulle jag vilja veta. Det här är inte en fråga som för mig är ideologisk, den är djupt human och etisk. Vi ska vidta åtgärder som innebär att alla ska kunna färdas i trafiken. Följer man reglerna ska man inte riskera att bli ihjälkörd för att någon annan har dåligt omdöme. Alkolås är i första hand ett sätt att skydda andra trafikanter. Det vi inte alls behöver invänta EU:s beslut om är möjligheten att själv bestämma att den som en gång har åkt fast för rattfylleri får ett krav på alkolås inskrivet i körkortet. I dag finns det ett frivilligt program som man kan delta i. Det är oftast arbetsgivarna som ser till att de dömda deltar i programmet för att de ska kunna behålla sina arbeten. Det är tyvärr inte så många som deltar i programmet. Sedan det infördes är det 1 procent som deltar i och fullföljer programmet. 99 procent, alltså resten av dem som är dömda för rattfylleri, kommer att fortsätta köra. Sedan är frågan om de kör nyktra eller inte. Eftersom flera av dem har dömts för rattfylleri är alkoholister och inte botade är återfallsfrekvensen stor. På Tylösandsseminariet i fjol redovisades att ungefär 30 procent kommer att återfalla eller bli upptäckta och dömda igen inom tio år. Hur många fler ska dö innan man gör något åt det här? Detta finns inte heller med på propositionslistan. Varför låter man det här fortgå? Det är helt orimligt. Om man har problem med synen får man ett körkortstillstånd där det står att ett villkor för att man ska få köra är att man använder glasögon. Rimligt vore väl att den som har problem med alkohol har alkolås som villkor för att få framföra fordonet. Det leder mig till en betraktelse av vad ett körkort är egentligen, en mänsklig rättighet eller ett förtroendebevis. Som jag ser det är det ett förtroendebevis. Man ska ha genomgått en utbildning och sedan uppföra sig ordentligt och följa reglerna, så får man behålla körkortet. Gör man inte det har man förverkat sitt förtroende och ska inte ha körkortet kvar. Jag tror att det behövs mycket tuffare åtgärder om vi ska visa att vi menar allvar. Ett trafikbrott är lika allvarligt som andra brott, särskilt med tanke på att det här inte är fråga om någon mindre skada för andra, utan det handlar om att man kan skada andra människor för resten av livet och till och med så att de mister livet. I mitt arbete som utredare har jag träffat rätt många föräldrar som har blivit av med sina barn. Ibland funderar man om det är rimligt att införa en lag om alkolås, om det kostar mer än vad samhället får tillbaka. Det finns beräkningar i min utredning som visar att det är samhällsekonomiskt effektivt, men det är en ganska komplicerad beräkning. De föräldrar som jag har träffat som har mist sina barn i trafikolyckor skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka sina barn igen. Då känner jag att om vi kan förhindra dessa olyckor så måste vi göra det, och jag är oerhört besviken på er andra som inte kan instämma i detta. Förutom reservation 2, som jag yrkat bifall, yrkar jag bifall till reservation 1. 0457308547314 GU01TU6 N 2010-01-01 00:00:00 81155 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0975/#anf107