<anforande>
<dok_hangar_id>2347686</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:74 Onsdagen den 14 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänna motioner om mervärdesskatt m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B4A72637-512C-4776-9751-4D54670AF609</anforande_id>
<anforande_nummer>201</anforande_nummer>
<talare>GUNNAR ANDRÉN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag kan gärna hålla med Jörgen Johansson om att ett betänkande om allmänna motioner om mervärdesskatt med mera inte väcker några heta känslor. Likväl är det på det sättet, fru talman, att i detta utskottsbetänkande behandlas en mycket viktig del av skattepolitiken. Och för att ge ett perspektiv vill jag för en intresserad allmänhet och för åhörare säga att totalt beräknas mervärdesskatten dra in 282 miljarder kronor för 2007.
Tobaksskatten drar in 10 miljarder. Starkspritskatten drar in 4 miljarder. Skatten på vin och öl drar tillsammans in 7 miljarder. Energiskatterna får man in mer på, 39 miljarder. Koldioxidskatten ger 25 miljarder, och det är lika mycket som hela fastighetsskatten. Alla andra mervärdesskatter ger ungefär 25 30 miljarder. Det säger något om vikten av att vi har en mervärdesbeskattning som är bra.
Ett av de problem som vi har, inte bara i Sverige utan i Europa, är att utformningen och kontrollen av mervärdesskatten gör att det finns ett ganska betydande skatteundandragande på detta område. Det är naturligtvis viktigt att man på Särskilda skattekontoret i Ludvika gör stora insatser. Men så länge vi har en skattesituation i Europa med det sjätte mervärdesskattedirektivet - som vi i skatteutskottet kan - och det laboreras något alldeles otroligt med olika skattesatser och helt oräkneliga undantag, har vi ingen bra situation. Vi måste därför diskutera hur vi ska komma ifrån det som är mycket dåligt på mervärdesskatteområdet.
Nuvarande finansministern har sagt att den utredning som kom i oktober förra året, och som Lena Asplund var inne på, inte ska föranleda några förändringar. Det var 
På väg mot en enhetlig mervärdesskatt
 SOU 2006:90, som nu är föremål för remissbehandling. Utredningen tillsattes av den förra regeringen i november 2002, efter att ett enigt skatteutskott hade bifallit en motion, fru talman, av den folkspillra som då fanns som hette Folkpartiet i form av Karin Pilsäter och Lennart Kollmats. De hade väckt frågan och ville att man skulle ta upp denna diskussion.
Ska man föra en intellektuell och bra debatt baserat på fakta måste man fundera på en del saker som finns i 
På väg mot en enhetlig mervärdesskatt
 för att komma åt en del skattefusk, för det förekommer det mycket av. Nu diskuterar vi små saker, men när jag läser utredningen måste jag ändå konstatera att med de skattesatser som vi har, nämligen 25, 12 och 6 procent, är det nedsättningen av livsmedelsskatten till 12 procent som är den helt avgörande frågan bland alla skattenedsättningar.
Skattenedsättningar representerar totalt sett ungefär 29 miljarder, enligt utredaren Lennart Hamberg. Av dem står livsmedelsskatten för 18 miljarder. Tar man bort nedsättningen av skatterna och alla undantag är den faktiska mervärdeskattenivån i vårt land inte 25 procent utan 21,7 procent. Tar man bara bort livsmedelsskatten skulle den bli 22,9 procent.
Det är klart att det är svårt att genomdriva en sådan förändring. Det inser jag också. Då måste man gå till en del bilagor i utredningen och se vad det är man kommer fram till när det gäller fördelningsmönstret på livsmedelssidan. Jag ska inte tynga kammaren eller åhörarna med att gå in på alla utredningar som bland annat Bengt Assarsson och Astri Muren har gjort om skatteincidens på marknader i imperfekt konkurrens, med särskild vikt på livsmedelssektorn i Sverige. Den har också beräkningar som inte heller jag riktigt förstår.
Det är ändå så att slutsatserna är viktiga för att vi ska kunna ha en bra mervärdesskattediskussion i Sverige.
För de hushåll som har de lägsta inkomsterna är skattenedsättningen ungefär 2 000 kronor, men för hushåll med de högsta inkomsterna är nedsättningen 4 000 kronor per hushåll. Detta går att korrigera. Man skulle kunna göra tvärtom. De 18 miljarder som jag har pratat om är något mindre än barnbidraget, som är ungefär 25 miljarder i Sverige. Om man växlade detta till barnbidrag skulle man få mycket högre effekt. Det visar Bengt Assarsson i utredningen. Man skulle kunna ta från de rika och ge till dem som har större konsumtionsbehov.
Fru talman! Jag ville bara relatera till detta och läsa in det i kammarens protokoll, för det är viktigt att man fattar beslut på riktiga grunder. Och man kan styra konsumtionen med bland annat riktade barnbidrag. Denna utredning visar väldigt tydligt att det inte är på det sättet att den sänkta livsmedelsmomsen leder till det vi tror, utan kanske snarare tvärtom. Därför är det viktigt att vi åtminstone har i minnet att en enhetlig mervärdesskatt har andra effekter än att vi gör en massa skatteplaneringsadvokater arbetslösa. Det är en god sak men det är inte den enda effekt man får.
I betänkandet är det olika motioner. Jag vill särskilt nämna att under rubriken 
Reducerad mervärdesskatt för vissa varor och tjänster
 finns en motion av ledamoten Allan Widman.
I motsats till vad man möjligen kan få intryck av under den här rubriken handlar det inte om dansmusik och skattenedsättning. Det handlar om motsatsen. Nämligen att man ska sträva efter en enhetlig momsskattesats. Det blir något missvisande i sammanställningen. Det är en bagatell i sammanhanget.
Jag vill ta upp något som Jörgen Johansson var inne på. Det gäller en motion av Jörgen Johansson och Jan Andersson om butiksägare som råkar ut för rån. Det gäller också en motion av Torkild Strandberg, tidigare ledamot av denna kammare, om stöld och rån.
Det är alldeles riktigt som Jörgen Johansson säger att man kan godta avslagsmotiveringarna på den här punkten. Men jag håller med Jörgen Johansson om att man måste angripa detta på annat sätt. Just på den här punkten strider den nuvarande lagstiftningen mot sunt förnuft. Det är ett problem att vi har en lagstiftning som gör att man tvingas betala skatt på varor som man har blivit avhänd på olagligt sätt. 
Det strider mot det allmänna rättsmedvetandet. Jag menar att det är bra att vi gör så här nu, men vi måste komma tillbaka till detta. Det är inte en god politik som jag tror att något parti egentligen stöder. 
Jag välkomnar Jörgen Johanssons och Torkild Strandbergs motioner på den här punkten.
Fru talman! Jag vill också ta upp en motion som handlar om folkbokföringen. Det handlar om arkivbeständig folkbokföring. Det föreslås avslag på den också. Jag har inga andra synpunkter på det.
Motionen har väckts av Lars Elinderson. Det är motion Sk213. Den handlar om arkivbeständig folkbokföring. Här har vi ett gemensamt ansvar för framtiden. Vi vet att datalagring klarar viss tid när det gäller färgbeständighet med mera. Men jag tror att det är viktigt att vi har klart för oss att sådant som har tryckts - där är folkbokföringen central - håller i väldigt många hundra år. Jag tycker att Lars Elinderson är inne på rätt väg. Vi måste bevara detta för framtiden innan vi är absolut säkra på att datalagringar håller under lång tid. Vi vet att papper är en produkt som klarar lagring under väldigt långa tider. Därför tycker jag att Lars Elindersson har skrivit en bra motion.
</anforandetext>
<intressent_id>0526693079901</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01SkU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>81047</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0974/#anf201</protokoll_url_www>
</anforande>
