<anforande>
<dok_hangar_id>2347686</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:74 Onsdagen den 14 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänna motioner om företagsbeskattning m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8F9F6CDE-86B0-4B3F-B593-76DBE3C3B991</anforande_id>
<anforande_nummer>182</anforande_nummer>
<talare>ULF BERG (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill inleda med att säga att det finns åtskilliga viktiga argument för att förmögenhetsskatten bör slopas, och de flesta har redan diskuterats åtskilliga gånger, även just här i kväll. Men jag tänker hålla mig till förmögenhetsskatten. Jag tänker visa på aspekter som bör framhållas igen för att vi ska kunna avveckla förmögenhetsskatten. 
Förmögenhetsskatten utgör ett mycket allvarligt hot mot Sveriges tillväxt och utveckling. Den utgör en av våra mest skadliga skatter och borde slopas så fort som möjligt för att man inte ska gå miste om viktiga arbetstillfällen då kapital förflyttas utomlands. Detta måste förhindras. I stället för att stimulera till nyinvesteringar och nyföretagande riskerar vi att förlora dem. Detta är inte acceptabelt, och det är inte heller syftet med vår politik. Utan att gå in för djupt på detaljer kan vi fundera över de siffror som finns på hur mycket av vårt kapital som befinner sig utanför Sveriges gränser. Man pratar om summor mellan 500 och 1 000 miljarder kronor som är placerade utomlands.
Oavsett vad den exakta siffran är kan vi fråga oss vad vi kan dra för slutsatser av detta. För de allra flesta är det väldigt uppenbart att förmögenhetsskatten är destruktiv till sin karaktär. Detta är ingen nyhet. Om vi vill infria vårt löfte om att skapa fler jobb, vilket är vår främsta uppgift, måste vi avskaffa förmögenhetsskatten så fort som möjligt, detta för att behålla jobben och trygga vår välfärd framöver. Vi behöver se till att resurser och nytänkande inte flyr landet. I stället måste vi stimulera och uppmuntra företagare att våga satsa och utvecklas här.
Förmögenhetsskatten bestraffar just det slags beteende som vi vill stimulera. Det ska löna sig för den enskilde att anstränga sig och ta ansvar för sin framtida trygghet genom att bygga upp eget kapital. I stället straffbeskattas dessa individer och entreprenörer. Är detta hållbart?
Det finns framför allt fyra direkt skadliga konsekvenser av förmögenhetsskatten, nämligen att den missgynnar kapitalbildning, riskvillighet, investeringar och nyföretagande.
Även näringslivets organisationer och framför allt småföretagare vittnar om förmögenhetsskattens negativa konsekvenser för villigheten att våga investera och hur negativt det påverkar nyföretagande. Skatteverket pekar också på denna problematik, som hindrar företagens förmåga att utvecklas. Företagare riskerar ofta att betala förmögenhetsskatt på kapital som är nödvändigt för att de ska kunna nyanställa och investera.
Detta är icke längre hållbart. Vi måste se till att det blir mer attraktivt för företag att våga satsa på nyinvesteringar på hemmaplan eftersom det skapar arbetstillfällen och gynnar hela vår arbetsmarknad. Om förmögenhetsskatten inte förändras fortsätter vi att jaga ut kapital ur landet till våra grannländer inom EU som redan har övergett förmögenhetsskatten. På så sätt fortsätter vi också att bidra till att utanförskapet förstärks. Således har förmögenhetsskatten allvarliga konsekvenser på ett flertal viktiga områden.
Det är också oerhört viktigt att peka på en annan mycket negativ biverkning av förmögenhetsskatten, nämligen att den de facto är missvisande och slår hårt mot fel personer. Förmögenhetsskatten är inte, som namnet antyder, en skatt för förmögna. Vissa av de allra mest förmögna är nämligen också de som är befriade från att bli beskattade, medan "vanliga" människor - småföretagare, pensionärer, småhusägare och andra som har lyckats spara ihop ett kapital som överstiger 1,5 miljoner kronor - klassas som rika. Detta är oerhört missvisande och en förlegad dubbelmoral i en tid när allt fler vanliga människor väljer att äga sitt boende och flitigt amorterar ned sina skulder utan att för den skull kunna klassas som rika, samtidigt som de riktigt rika ofta slipper undan.
Därmed är det också befogat att tala om det sista allvarliga problem som bör nämnas i sammanhanget, nämligen att förmögenhetsskatten inbjuder till oanade möjligheter till skatteplanering. Den skattskyldige kan välja att utnyttja såväl lagliga som olagliga metoder för att flytta ut kapital ur landet. Det finns i dag många sätt för individer att genom utflyttning och placering undandra sig förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten fyller därmed inte den funktion den är ämnad att fylla.
Förmögenhetsskatten är därmed en felaktig och i viss mån verkningslös skatt som bör avskaffas. Argumenten som har lagts fram här i dag må vara debatterade förut, men de är inte desto mindre betydelsefulla. Det finns allvarliga skäl att vara bekymrad över förmögenhetsskattens negativa konsekvenser för framtiden. Givetvis måste avvecklingen av förmögenhetsskatten ske successivt och på ett ansvarsfullt sätt i enlighet med regeringens förslag. Därför är det med stor glädje vi nu ser att regeringen prioriterar denna viktiga fråga och påbörjar arbetet med att förändra förmögenhetsskatten.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till skatteutskottets förslag i betänkandet 2006/07:SkU11 och avslag på samtliga reservationer.
</anforandetext>
<intressent_id>0193378456716</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01SkU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>81028</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0974/#anf182</protokoll_url_www>
</anforande>
