<anforande>
<dok_hangar_id>2347686</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:74 Onsdagen den 14 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänna motioner om företagsbeskattning m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>EAE26DD7-A647-4958-B4CD-0AC0F0E2D785</anforande_id>
<anforande_nummer>166</anforande_nummer>
<talare>HELENA LEANDER (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Runt om i vårt avlånga land finns det en massa kreativa människor som har bra idéer som de skulle kunna omsätta till ett företag. Jag tror inte att någon av oss vill att den lilla människan ska mötas av en mur av krångliga regler som hindrar idéerna att utvecklas till blomstrande företag.
Jag tror att vi alla vill att vi ska ha ett skatte- och regelsystem som uppmuntrar de människor som vill ta steget att starta och driva ett eget företag. Ibland krockar den goda ambitionen om ett gott företagsklimat med andra angelägna samhällsmål. Under den gångna mandatperioden har vi ändå tagit en hel del steg, som Raimo Pärssinen redan har redovisat, för att förbättra för framför allt de små företagen. De små företagen är ju otroligt viktiga för att vi ska få ett allsidigt och inte så sårbart näringsliv.
Jag tvivlar inte på regeringens goda intentioner när det gäller att förbättra för de små företagen, men man blir lite rädd när man ser hur det går nu. Många småföretagare blir oroliga när de ser hur de utlovade skattesänkningarna byts i skattehöjningar.
En sektor som alltför ofta glöms bort i den här diskussionen är den sociala ekonomin, det vill säga olika former av kooperativ, föreningar, stiftelser och liknande sammanslutningar som drivs av allmännytta eller medlemsnytta och inte av vinstintressen. Det kan vara verksamheter för barn och ungdomar, för funktionshindrade, för före detta missbrukare och andra verksamheter som är ovärderliga insatser för samhället.
Det faktum att de verksamheterna inte drivs av vinstintressen innebär inte att de aldrig har behov av att lägga undan lite pengar för att kunna möta oväntade kostnader eller spara för investering. Då kan vår skattelagstiftning lägga hinder i vägen.
Visserligen finns det i dag vissa undantag för barns och ungdomars vård och fostran, understöd för undervisning och så vidare där man inte behöver skatta bort detta överskott. Men för en rad allmännyttiga verksamheter har oklarheter i skattelagstiftningen lett till ständig ovisshet och kanske segslitna skatteprocesser. Det är därför väldigt angeläget att vi kan skapa tydliga regler för den sociala ekonomin, så att dessa allmännyttiga verksamheter som drivs utan vinstintresse, och där ett eventuellt överskott återinvesteras i verksamheten, konsekvent skattebefrias.
Fastighetsskatten är onekligen en het potatis i denna debatt och var det redan i budgetdebatten. Jag ska inte återupprepa våra förslag om sänkt fastighetsskatt som vi då drev eller de begränsningsregler som vi redan har fått igenom. Jag nöjer mig med att konstatera att fastighetsskatten visserligen är problematisk men att den onekligen ger väldigt mycket pengar till statskassan och att det därför i dagsläget är svårt att på ett ansvarsfullt sätt avskaffa den.
Ett förslag som vi däremot har att ta ställning till i dag är i vilken utsträckning som olika former av miljöinvesteringar i fastigheter ska påverka fastighetsskatten. Det är onekligen lite konstigt att de fastighetsägare som väljer att vidta olika former av åtgärder för att reducera sin energiförbrukning och minska sin miljöpåverkan visserligen får höra att det är jättebra att de gör det men sedan får en högre fastighetsskatt. Tvärtom borde det vara så att de fastigheter som har förnuftiga uppvärmningssystem och låg energiförbrukning ska gynnas, medan de som använder energikällor som inte är miljövänliga och läcker väldigt mycket energi borde ha en högre fastighetsskatt.
Ett förslag till lösning är att man till exempel skulle låta de fastigheter som vid en energiinspektion eller energibesiktning har visat sig ha en väldigt låg energiförbrukning ska få en rabatt på fastighetsskatten, så att man reglerar fastighetsskatten mer utifrån miljöpåverkan, och i så fall har den mer som ett styrmedel för en effektivare energiförbrukning för bostadssektorn. Därför yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation 13, även om jag givetvis står bakom alla våra andra reservationer också.
Alliansens förändringar av fastighetsskatten däremot visar på en mycket olycklig fördelningspolitik, där man ser att de största skattesänkningarna går till välbeställda villaägare i Danderyd, Lidingö och andra finare förorter utanför Stockholm.
Förslaget om sänkt förmögenhetsskatt fortsätter på samma spår. Det finns problem med dagens förmögenhetsskatt, inte minst i fråga om överlikviditet i onoterade bolag som tidigare har tagits upp. Men om man ska göra någonting åt förmögenhetsskatten så måste man göra det på ett fördelningspolitiskt ansvarsfullt sätt. När man nu ser att alliansen samtidigt sänker skatten mest för dem som redan har mest och gynnar de välbeställda på bekostnad av dem som har det sämre är det väldigt magstarkt att samtidigt påbörja en avveckling av förmögenhetsskatten när det är sjuka och arbetslösa som får stå för finansieringen. Det tar jag avstånd från.
</anforandetext>
<intressent_id>0872978640827</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01SkU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>81012</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0974/#anf166</protokoll_url_www>
</anforande>
