2347686 GU0974 Riksdagens protokoll 2006/07:74 Onsdagen den 14 mars 2006/07 74 2007-03-14 00:00:00 (forts. från 12 §) Allmänna motioner om inkomstskatter m.m. (forts. SkU10) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt EE2F9AD8-7370-4CFE-B0F3-51FED31C2BA0 153 LENNART SACRÉDEUS (kd) kd Herr talman! Jag vill å Kristdemokraternas vägnar yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och också yrka avslag på samtliga reservationer. Sedan 1932 har skattetrycket i vårt land förändrats. Det har förändrats åt ett håll. Vi kan alla här i kammaren fundera över om det hållet är uppåt eller nedåt. Socialdemokraterna kom i regeringsställning 1932 i ett läge där vi hade ett skattetryck på 12 procent. Jag hävdar inte, med viss riktning åt Lars Johansson, skatteutskottets vice ordförande, att det kanske finns något politiskt parti i kammaren som i dag förfäktar ett skattetryck på 12 procent, inte ens två motionärer som indirekt har blivit omnämnda i den här debatten. Men skattetrycket var 12 procent 1932. 30 år senare, 1962, var vi uppe i 30 procent och 1970 i 40 procent. Vi har därefter passerat 50 procent. Det har alltså fortsatt i den riktningen. I mitten av 1970-talet kan man säga att högskattesamhället är här. På Nuteks hemsida kan man läsa att "jämfört med 1970 har Sveriges relativa position avseende BNP per invånare försvagats kraftigt", alltså vår relativa position. Och skattetrycket har ju fortsatt att öka rejält även sedan högskattesamhället var på plats runt 1970. Olika politiska initiativ och försök att lätta på skattetrycket för att ge näringslivet luft under vingarna, att göra något så förhatligt som att sänka inkomstskatten, det vill säga vad människor knegar ihop, och förslag att delegera makt från staten har ganska generellt och tyvärr ofta reflexmässigt resulterat i hårda ord från den socialistiska politiska sidan. Det är beklagligt. Det som stod på Nuteks hemsida om vad som har hänt sedan 1970 kan tåla att repeteras, att "Sveriges relativa position avseende BNP per invånare försvagats kraftigt". Allians för Sverige och Kristdemokraterna menar att skatter ska fungera som medel för att solidariskt finansiera vår gemensamma välfärd samt styra den ekonomiska utvecklingen i en socialt och ekologiskt hållbar riktning. Vi menar samtidigt att statsmakterna måste visa respekt för grundläggande etiska värden och skatterättsliga principer och inte bara ha ett skattemaximerande perspektiv för ögonen. Ja, jag sade skattemaximerande perspektiv. Skatter måste alltid kunna försvaras och försvaras ur ett moraliskt och legitimt perspektiv. Det finns mycket att kommentera bland alla motioner och utlåtanden som vi i utskottets majoritet har presenterat i detta betänkande. Jag tänkte särskilt uppehålla mig kring motioner från kristdemokratiskt håll, från moderat håll och från miljöpartistiskt håll avseende gåvor och bidrag till ideella ändamål. Det tillhör väl inte de mest folkligt förankrade begreppen i det svenska samhället att tala om subsidiaritetsprincipen. Men jag har lärt mig att uttala begreppet efter ett antal år. Att stärka det civila samhället är vad subsidiaritetsprincipen ytterst handlar om, det vill säga att stödja det människorna kan skapa själva utan att politiska församlingar styr, hur kloka just vi än är, oavsett majoritet. Oavsett politiska beslut ska människor ändå kunna forma sin framtid i så stor utsträckning som möjligt genom självständiga beslut, individuella beslut eller i samverkan med andra i föreningar, kooperativ, folkrörelser, kyrkor, välgörenhetsorganisationer eller vad det än handlar om. I den aktuella debatt som finns med här och som utskottet belyser i SkU10 vill jag lyfta fram att idealitet, som handlar om personligt ansvar, om solidaritet och empati, förmåga att känna in andra människor, är grundläggande värden som alla samhällen, även det svenska, behöver. Och det krävs för att vi ska kunna bygga ett varmt och omtänksamt samhälle. Om Sverige ska få en växande ideell sektor måste det skapas möjligheter för ett ökat engagemang och ett ökat givande till den ideella sektorn. Staten ska inte detaljstyra den ideella sektorn med föreningsliv, hjälporganisationer, kyrkor och samfund, utan man ska sätta upp spelregler som gynnar den ideella sektorns utveckling. Sverige är i dag ett av få länder i den europeiska unionen där det inte finns något skatteavdrag för ideella gåvor. Att mäla ut sig på denna punkt är inte något som jag tycker att Sverige ska eftersträva för sin framtid eller som vi ska känna är en merit för vårt land. Det är alltså inte alltid lätt att bedriva ideell verksamhet i vårt land. Många ideella organisationer gör imponerande insatser, och det kanske är fel att i en kammare nämna några vid namn. Jag gör ändå det: Rädda Barnen, Bris, Röda Korset, scouterna, idrottsrörelsen, kyrkorna, och de jag glömde må så förlåta. Självklart måste nykterhetsrörelsen nämnas, eftersom jag också är engagerad där. Kristdemokraterna har länge drivit kravet att det ska införas en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Den åsikten är inget som Kristdemokraterna har monopol på. Varför motionerar moderater? Varför motionerar miljöpartister i detta? Varför backar Centern och Folkpartiet upp detta i utskottets mycket positiva skrivning? Jo, därför att vi gemensamt är för detta. Att införa avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer skulle definitivt öka föreningslivets och den ideella sektorns möjligheter att bli en starkare del i samhällsbygget, i att bygga landet tillsammans. Danmark har ett system som tillåter att man gör avdrag för gåvor till olika typer av ideella föreningar och kyrkor. Det är ett stort stöd för denna typ av organisationer, eftersom deras verksamhet till stor del bygger just på givande från medlemmar, ett frivilligt givande och ett givande som inte bygger på att politiska församlingar med majoritetsbeslut har kommit fram till det ena eller det andra. I vårt västra grannland Norge ges möjlighet för enskilda personer att göra avdrag för gåvor till frivilligorganisationer. Dessa frivilligorganisationer ska inte ha näringsverksamhet som ändamål. De ska bedriva särskilt angivna verksamheter såsom omsorgs- och hälsofrämjande arbete för barn och ungdomar, religiös verksamhet, verksamhet till värn för människors rättigheter samt katastrofhjälp. I Sverige har vi Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, Frii. De organiserar 79 organisationer med så kallade 90-konton. Dessa har föreslagit att ideella gåvor och bidrag till dessa konton görs avdragsgilla i privatpersoners och företags självdeklarationer. Herr talman! Med de nämnda länderna som förebild skulle avdragsrätten också kunna bestämmas till viss verksamhet i stället för till en viss typ av kontonummer. Som lagstiftare har vi alltid möjlighet att styra vilka beloppsnivåer som skulle vara avdragsgilla. Skatteutskottet ger motionärerna från moderat, miljöpartistiskt och kristdemokratiskt håll rätt i att det frivilliga engagemanget i föreningslivet är en omistlig del av samhällsgemenskapen. Det skapar trygghet och välfärd för många som annars skulle hamna i utanförskap. Frivillig hjälpverksamhet i ideella föreningars regi bidrar också till att lindra nöd och elände på många håll där de offentliga insatserna inte räcker till. Ett ökat givande skulle alltså stärka de frivilliga organisationerna och deras möjligheter att växa i omfattning samtidigt som verksamheten inte blir lika beroende av politiska beslut. Låt mig repetera detta; jag tror att det kan understrykas hur många gånger som helst: Föreningar skall inte vara så beroende som i dag av politiska beslut, politiska konjunkturer, då det lätt blir ett politiskt godtycke vad man vill stödja och vad man inte vill stödja för stunden. Därför pekar skatteutskottet på att denna uppfattning ligger i linje med den som regeringen har givit uttryck för i regeringsförklaringen. Herr talman! Jag ska inte förbruka alltför mycket tid till, men jag vill ändå, eftersom vi lever i en levande demokrati och för en dialog med varandra, kommentera den reservation som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gemensamt har lämnat in och där Miljöpartiet inte finns med. Miljöpartiet är för detta och har motionerat i den riktning som alliansen också vill. I reservationen talar man från socialdemokratisk och vänsterpartistisk sida om att man vill att den demokratiska processen ska styra detta. Min fråga och undran är på vilket sätt det är mindre demokratiskt att medborgarna, människorna i vårt samhälle, hundratusentals människor i en rad olika beslut, bestämmer att de genom sina egna gåvor vill stödja en viss organisations frivilligarbete. Varför skulle det vara mindre demokratiskt? I reservationen talas det också om att det skulle minska utrymmet för det samhälleliga stödet och öka dessa viktiga verksamheters beroende av enskilda personers förmögenheter, förmåga och vilja att bidra. Det är lysande om förmögna människor använder sina pengar till att stort och rikligen skänka till ideella organisationer, välgörenhetsorganisationer, folkrörelser, kyrkor eller vem de än vill. Det är bra att de använder sina förmögenheter och sina höga inkomster på detta sätt. Är det en nackdel? Det talas vidare om att det skulle bli ökad kontroll, som ni skriver i er reservation, och att det skulle vara svårt att hantera den här typen av stöd från Skatteverkets sida. Det här går i Danmark och i Norge. Varför ha så dåligt självförtroende att tro att vi svenskar skulle klara detta sämre? 0925968558417 GU01SkU10 N 2010-01-01 00:00:00 80999 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0974/#anf153