2347686 GU0974 Riksdagens protokoll 2006/07:74 Onsdagen den 14 mars 2006/07 74 2007-03-14 00:00:00 (forts. från 12 §) Allmänna motioner om inkomstskatter m.m. (forts. SkU10) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 159A3694-624B-4EB9-BD97-B2F68067267E 130 FREDRIK SCHULTE (m) m Fru talman! Bakom varje förslag och varje ställningstagande som en enskild politiker eller ett politiskt parti tar fram finns det alltid en bakomliggande bild, en bakomliggande beskrivning av hur man ser på samhället. För oss i den borgerliga alliansen är den bilden mycket klar och tydlig när det kommer till det kanske viktigaste område som vi har att ansvara för inom politiken, nämligen det som handlar om att bygga ett välstånd som kan finansiera vår gemensamma välfärd och bekosta det som vi vill betala gemensamt via staten. I dag är det så att uppemot en och en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden eller inte arbetar så mycket som de skulle vilja. De här människorna kan inte påverka sin egen situation. De står inte på egna ben och lever i utanförskap. Det är den verkligheten som vi ser. Det är en beskrivning av Sverige, en bild av Sverige som vi ser när vi formulerar vår politik och när vi lägger fram våra förslag. Nu när vi i stora delar har genomfört den politik som vi gick till val på har vi också lagt grunden för att komma till rätta med de problem som Sverige står inför, i synnerhet utanförskapet på arbetsmarknaden. Det handlar kanske först och främst om att det ska löna sig att arbeta och att det inte längre ska vara minimal skillnad mellan att gå till arbetet och att leva på bidrag. Vi har bland annat åstadkommit detta genom att genomföra en av den samtida svenska historiens största skattesänkningar genom det så kallade jobbavdraget, som har inneburit att en vanlig inkomsttagare har fått upp till 1 100 kronor mer i plånboken. Det är en politik som kommer att innebära förändringar för många människor. Jag brukar ta ett exempel med en deltidsarbetande tvåbarnsmamma som tjänar hälften av sina pengar genom lönekuvertet och hälften genom bidrag och står inför alternativet att ta ett heltidsjobb. Tidigare har det varit minimal skillnad. När bidragen försvann och marginalskatterna slog in var skillnaden minimal. Det har vi nu kommit till rätta med. Vi har skapat en politik som ökat drivkrafterna för att söka sig ut på arbetsmarknaden. I stället för att tvinga in människor i utanförskap och få dem att fastna där har vi lagt grunden till en politik som skapar nya arbetstillfällen. Den kombinerar vi med ett brett program för att underlätta för företagande, för att underlätta för företag att anställa och för att uppmuntra företag att stanna kvar och växa här i Sverige. Mot det här har Socialdemokraterna reagerat mycket skarpt, kanske ryggradsmässigt skulle jag vilja säga. Man fortsätter att negligera problemet och låtsas som att det inte finns. Man tycks nästan tycka att alla de människor som befinner sig i utanförskap och inte har jobb trivs ganska bra med det; i alla fall är det inget problem. Det är en beskrivning som vi aldrig kommer att acceptera och som vi alltid kommer att motsätta oss. Det är också väldigt lamt med egna förslag. Vi hörde tidigare hur Socialdemokraternas företrädare i princip bara ägnade sin tid åt att kritisera alliansens förslag och prata om att vi skapar krångliga skattesystem. Det känns lite märkligt med tanke på att man under så lång tid har varit delaktig i att bygga upp en av världens mest byråkratiska och överreglerade ekonomier. Det finns vissa trovärdighetsproblem. Det ska bli intressant att se vilket vägval Socialdemokraterna gör med Mona Sahlin som ny partiordförande. Man kan inte hålla inne med beskeden hur länge som helst. Det vore jättekul att redan nu få en föraning om vad som ska komma. Om du fick bestämma i dag, Lars Johansson, skulle du då ta tillbaka våra skattesänkningar? Skulle du på nytt göra det olönsamt att jobba? Vill du tillbaka till ett samhälle där det knappt lönar sig att gå till jobbet? Vänsterpartiet är däremot mycket tydligt i sin agenda. Man pratar mycket om att målsättningen är att sätta människor i arbete, men de konkreta lösningarna är fortfarande skattehöjningar, och man är fullständigt ointresserad av att reflektera över att det är den privata sektorns välstånd och framåtskridande som skapar förutsättningar för att man ska kunna bygga en offentlig sektor. Man pratar om att man ska skapa en mer fördelningspolitisk profil genom att höja skatter för höginkomsttagare. Det är alltid lösningen! Det är lite märkligt att man aldrig lägger fram förslag om skattesänkning för låginkomsttagare. Det bevisar egentligen bara en sak: Att hjälpa dem som är mest utsatta i samhället är underprioriterat i förhållande till att bygga ut staten och statssocialismens expansion. Det är också ganska kul att notera hur oppositionen har agerat gemensamt i utskottet. Jag roade mig med att titta på hur man har reserverat sig. Sossarna och Vänsterpartiet har reserverat sig tillsammans fyra gånger och sossarna tillsammans med Miljöpartiet två gånger. Vänstern har reserverat sig enskilt fem gånger, och då har man i princip hållit med majoriteten på en punkt när det gäller alkolås, men man har gått emot sossarna. Sossarna har reserverat sig en gång på en punkt där man i princip håller med majoriteten men går emot Miljöpartiet. Miljöpartiet har reserverat sig två gånger. Inte en enda gång har man reserverat sig gemensamt! Man har lite olika konstellationer och tycker olika i olika frågor. Oenigheten är total. Jag frågar er i Socialdemokraterna: Såhär kan ni väl knappast göra anspråk på att regera Sverige eller styra i skatteutskottet? Oenigheten är total. Hur tänker ni lösa detta? Tänker ni fortsätta att agera som en enpartirörelse i opposition under devisen "ensam är stark", eller tänker ni på allvar försöka komma överens och ha ett gemensamt förslag? I alliansen är vi helt överens om det här betänkandet. I betänkandet tar vi också upp frågan om alkolås. Jag tycker att det är ett bra tillkännagivande. Det handlar om att förebygga att människor faller offer och dör på grund av rattfylleri. Vi tycker att det är en bra åtgärd. Helena Leander har argumenterat väl för det. Hur svarar då Socialdemokraterna? Jo, man pratar om gränsdragningsproblem och krångel. Man pratar om att förmånsvärdet faktiskt ska motsvara bilens värde. Man är så uppfylld av att upprätthålla systemets och byråkratins olika regler, hur bisarra de än må vara, att arbetet för att rädda mänskligt liv får stå tillbaka. Det är uppenbarligen inte lika intressant. Det stärker mitt intryck av att sossarna har blivit ett visionslöst, systemkonservativt betongparti. Vi har också några positiva skrivningar i betänkandet bland annat gällande gåvor och bidrag till ideella ändamål. Vi tycker att det är något mycket positivt, men vi får återkomma till den frågan när regeringen har lagt fram ett förslag. Det är ju något som fanns med i regeringsförklaringen. Vi tror att det är viktigt att stödja det civila samhället, som är en lika oumbärlig del av vår välfärd som den offentligt finansierade välfärden. Vi har också en positiv skrivning om detta med personalförmåner. Vi hoppas att regeringen tar initiativ till en öppnare och modernare lagstiftning på den här punkten. Avslutningsvis konstaterar jag att vi väl knappast lär få några besked från Socialdemokraterna om vad som gäller för framtiden: Är det skattehöjningar och olönsamhet att arbeta som ska gälla? Att begära besked är väl att begära för mycket. Vi får tålmodigt invänta att Mona Sahlin blir vald till partiledare och tillkännager den nya linjen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. 0210198640127 GU01SkU10 N 2010-01-01 00:00:00 80976 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0974/#anf130