2347686 GU0974 Riksdagens protokoll 2006/07:74 Onsdagen den 14 mars 2006/07 74 2007-03-14 00:00:00 (forts. från 12 §) Allmänna motioner om inkomstskatter m.m. (forts. SkU10) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 18818154-FBB7-4719-ACC0-B5BBD10DF700 129 HELENA LEANDER (mp) mp Fru talman! Det är svårt att diskutera inkomstskatter utan att diskutera fördelningspolitik. Hur ser vi egentligen på fördelningspolitiken? Vill vi ha ett samhälle där rika delar med sig till fattiga, eller tycker vi att de som har oturen att tjäna lite eller inte har något jobb alls får skylla sig själva? För Miljöpartiet är det ganska självklart att vi inte accepterar ett samhälle där de ekonomiska klyftorna ständigt ökar. Tyvärr är det det som blir resultatet av alliansens politik. Det hjälper inte hur många gånger man säger att man satsar på låg- och medelinkomsttagare - det blir inte mer sant för det. Det hjälper inte att finansministern säger att 30 av de 40 miljarder kronor jobbskatteavdraget omfattar går till dem som har de lägsta inkomsterna, om man är tvungen att räkna in alla som tjänar mindre än 375 000 kronor om året bland dem med de lägsta inkomsterna för att få den ekvationen att gå ihop. Det kanske ser lite speciellt ut i det här huset, men om man går utanför Riksdagshuset är det nog väldigt få som känner igen sig i att en inkomst på 375 000 kronor om året skulle höra till de lägsta. I Miljöpartiets budgetförslag förde vi i stället fram en skattesänkning som verkligen var för låg- och medelinkomsttagare. Inkomstskatten sänks genom förhöjt grundavdrag, vilket gör att pengarna hamnar hos dem som behöver dem i stället för hos oss som redan har mer än vad vi kan göra av med. Vårt skattesänkningsförslag vill vi heller inte finansiera genom att slå mot sjuka och arbetslösa, utan genom höjda miljöskatter som gör det mer lönsamt att vara miljövänlig. Men nu ska vi inte ta om hela budgetdebatten, utan försöka hålla oss till det betänkande som vi har att diskutera i dag. Vi börjar med förmånsbilarna. Jag är glad att utskottet föreslår att man inte ska få högre förmånsvärde om man installerar alkolås i sin förmånsbil. Det är fullt rimligt att den som installerar olika former av tillval för att öka bekvämligheten ska få ett högre förmånsvärde och på så sätt beskattas högre, men däremot är det inte rimligt att den som installerar alkolås och därmed bidrar till att göra vägarna säkrare - inte bara för sig själv utan också för övriga trafikanter - ska bestraffas genom högre förmånsvärde och högre skatt. Om vi vill att alkolås ska kunna slå igenom på bred front bör inte installationen av alkolås påverka förmånsvärdet. Förslaget om att bilförmånssystemet ska ändras så att det baseras på bilarnas miljöpåverkan är klart intressant. Dagens regler är alldeles för gynnsamma för den som köper en tung och bränsletörstig bil, vilket har bidragit till att våra bilar är bland Europas bränsletörstigaste. I Vänsterpartiets förslag är det dock lite oklart om det är total miljöpåverkan eller endast koldioxidutsläpp som avses och om också andra faktorer ska vägas in. Därför är jag inte beredd att yrka bifall till det här och nu, men jag tycker definitivt att vi bör titta närmare på det. Personalvårdsförmånerna har mest blivit en fråga om golf eller inte golf. Egentligen är frågan lite större än så. Man kan hålla med om att de regler vi har i dag har blivit föråldrade. Man ska göra listor på vilka motionsformer som brukar vara billiga och vilka som brukar vara dyra och därför inte ska kunna rymmas inom begreppet skattefri friskvårdsförmån. Problemet är att kostnaderna varierar inom aktiviteter likaväl som mellan aktiviteter. Så länge vi har ett system där man gör upp listor på vilka sporter som är godkända och icke godkända kommer vissa att tycka att det är orättvist. Därför vore det kanske rimligare att ha en beloppsgräns som är lika för alla sporter i stället för att göra listor. Jag gör dock inget yrkande om det här och nu, utan nöjer mig med att hoppas att den allmänna uppföljning och översyn som alliansen sätter sin tilltro till även ska kunna titta på sådana här saker. Sedan har vi bostadsfrågan. För mig som Uppsalabo är bostadsbristen ett högst påtagligt problem, även om det har blivit väsentligt bättre sedan jag flyttade dit. Jag har gamla kursare som varit tvungna att hoppa av sin utbildning därför att de inte fått någonstans att bo. Samtidigt finns det många äldre som bor kvar i villan trots att barnen flugit ut och har tomma rum som de egentligen kanske skulle kunna hyra ut till någon student om de bara fick en liten puff, till exempel genom skattefrihet för hyresintäkterna. Det är klart att man som student kanske hellre vill bo i korridorsrum eller i en liten etta om man får välja själv, men om alternativet är att inte få någon bostad alls tror jag nog att det faktiskt är bättre att vara inneboende. För att i alla fall lindra den mest akuta bostadssituationen tycker jag att det vore rimligt att skattebefria hyresintäkter för privatpersoner som hyr ut en mindre del av bostaden. Innan jag slutar vill jag säga någonting om boendes självförvaltning. Miljöpartiet är väldigt positivt till att hyresgäster på olika sätt är delaktiga i sitt boende och får inflytande över det. Självförvaltning är ett praktiskt exempel. Det kan handla om att man planterar blommor på gården och krattar och håller fint. Det bidrar till granngemenskapen, och det är också så att man är rädd om det man själv har varit med om att göra fint. För att främja ökad självförvaltning vill vi att boendes egna arbetsinsatser ska vara skattefria upp till ett basbelopp. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 2. 0872978640827 GU01SkU10 N 2010-01-01 00:00:00 80975 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0974/#anf129