2347682 GU0970 Riksdagens protokoll 2006/07:70 Torsdagen den 1 mars 2006/07 70 2007-03-01 00:00:00 Idrottsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 5638C08E-5F38-4E54-A840-5DBC8D7D5D5F 195 GUNVOR G ERICSON (mp) mp Herr talman! Den största folkrörelsen i Sverige är den samlade idrottsrörelsen med närmare 3 miljoner medlemmar. Idrottsrörelsen är viktig för hela Sverige. Den bidrar till folkhälsa inte bara genom främjande av fysisk aktivitet, utan minst lika viktigt för hälsan är att få delta i föreningsaktiviteterna, att jobba i grupp etcetera. Det främjar det första målområdet i de nationella folkhälsomål som riksdagen faktiskt har antagit, det vill säga delaktighet och inflytande i samhället. Idrottsrörelsen är en del av samhället, så de negativa strukturer som finns i samhället syns även inom idrotten: könsmaktsordning, diskriminering, våld, alkohol och droger. Därför är det extra viktigt att statens stöd till idrotten främjar alla de goda krafter som finns. Att idrotten har en könsdimension kan vi se inte minst här i dag. Från början var det sex män och jag själv anmälda till debatten, förutom föredragande. Vanan av rörelse och motion grundläggs tidigt. De som börjar idrotta som barn eller ungdomar behåller sina motionsvanor även i vuxen ålder. Av utskottets svar på Miljöpartiets motion kan man utläsa att 38 procent av stödet till idrotten inte går till barn- och ungdomsidrott utan till tävlingsidrott. Elitidrotten finansierar visserligen till stor del sig själv, men barn- och ungdomsidrott gör inte det. Miljöpartiet anser att statens stöd till idrotten i högre grad borde gå just till flick-, pojk- och breddidrott. Till breddidrotten räknar vi också handikapp-, korp- och motionsidrott. Bidragen till lokal barn- och ungdomsverksamhet har också ändrats. Anslagsposten i statens budget har minskat från 88,4 miljoner till noll kronor sedan 2002. I stället finansieras stödet till lokal barn- och ungdomsverksamhet i sin helhet med medel från Svenska Spel. Det gör idrotten beroende av spel, ett slags dubbelmoral av staten. Öka spelandet och därmed risken för missbruk! Nyligen föreslog idrotts- och kulturministern att spelpengar skulle finansiera kulturcheckar och att det skulle tas av idrottspengarna. Det är lovvärt med kulturcheckar, men de ska inte finansieras med spelpengar och inte heller ställas mot idrotten. Den som inte avsätter tid för fysisk aktivitet i dag måste i framtiden avsätta sin tid för sjukdom. Det sade sir Edward Stanley 1876. Nog så sant även hundra år senare. Idrotten är en del i en hållbar samhällsutveckling, men vi skulle kunna göra betydligt mycket mer. Ett VM eller annat stort arrangemang kan utveckla en stads ekonomi i en mer hållbar riktning, bort från varuproduktion och mot mer av upplevelseindustri. Det har också betydelse för klimat- och miljöbelastningen. Men det innebär också en risk med skattebetalarnas pengar om kommun eller stat ska vara medfinansiär, pengar som ställs mot prioriteringar inom vården och skolan. Fördelar finns dock. Turismen kan inte flyttas i väg från en stad lika lätt som produktion av varor. Dessutom skapas många jobb i den branschen, inte minst för personer med kortare utbildning. Friidrotts-EM i somras lanserades som det minst miljöbelastande EM:et någonsin, ett fokus som behövs om samhället ska vara med och finansiera. Ännu brukar det inte låta så bland dem som ansöker. Ej heller har det varit ett tydligt uppdrag i det tilläggsdirektiv som regeringen gav till den särskilda utredare som i slutet av april ska redovisa sitt uppdrag om alternativa modeller för ytterligare gemensamma marknadsföringsinsatser. Ska staten vara med och finansiera finns det möjlighet till ett vinna-vinna-koncept om man vågar tänka nytt. Är ni i de moderatledda regeringspartierna beredda att stödja arrangemang och koppla det till miljöutveckling? Socialdemokraterna med Lars Wegendal tog ju upp de stora arrangemangen i sitt tidigare anförande. Skulle ni kunna tänka er att koppla arrangemang till den typen av krav för att staten ska vara med och finansiera? Likaså är det viktigt att jobba med antidiskriminering. Det hör också en hållbar samhällsutveckling till. Det handlar om att man kan få vara den man är och att idrott ges lika förutsättningar oavsett om det är tjejer eller killar, funktionshindrade eller ej som utövar sin idrott. Studier har visat att det bland en del grupper är vanligare med stillasittande fritid än bland andra. Det är till exempelvis vanligare att lågutbildade inte motionerar på sin fritid än högutbildade. Som exempel på ändrade strukturer för att främja fysisk aktivitet kan jag nämna att man i en del kommuner har infört speciella tider för kvinnor att besöka badhus. Det har också Handslagspengar använts till, vilket är positivt. Ett annat exempel är satsningar där man har haft grupper av kvinnor som har lärt sig cykla. Det är bra exempel på aktiviteter som även kan motverka utanförskap i samhället. Att motverka direkt, indirekt och strukturell diskriminering gentemot personer med annan härkomst än svensk är också alltid en viktig faktor för att utveckla idrottsrörelsen. Inom idrottsrörelsen är heteronormativiteten av tradition mycket stark. Homosexuella idrottare törs inte berätta om sin läggning av rädsla för att missa en plats i laget eller ett uppdrag som tränare. Inom såväl poliskåren som det militära har det bildats HBT-nätverk. Situationen i idrottsrörelsen är sådan att HBT-frågorna bör uppmärksammas betydligt mer än vad som har varit fallet hittills. När regeringen i maj 2003 gav Riksidrottsförbundet i uppdrag att vara nationellt samordningsorgan för Europeiska rådet för utbildning genom idrott pekade regeringen särskilt på att värdar för genomförande av uppdrag skulle ta ställning mot homofobin. Det var välkommet. Men det behöver göras mer. Nästan alla unga människor passerar idrotten under sin uppväxt. Därför är det viktigt att den tillsammans med skolan har en viktig del i den sociala fostran. Det är också viktigt att idrottsrörelsen på samma sätt som skolan arbetar målmedvetet och aktivt med HBT-frågorna. Det är bra att Riksidrottsförbundet har tagit fram en policy och en handlingsplan mot diskriminering och trakasserier på grund av sexuell läggning för att därmed uppmärksamma de homosexuellas situation inom idrottsrörelsen. Där ges exempel på frågeställningar som är viktiga att diskutera i utbildningen av ledare, tränare och aktiva på alla nivåer. Tränarens sociala roll som förebild och dennes uppförande, jargong och språk bör uppmärksammas. Detta ser Miljöpartiet som ett mycket viktigt fokus, ett fokus på de homosexuella individer som finns. Ett sätt att stärka arbetet mot diskriminering på grund av sexuell läggning är att införa ett krav på att de nationella idrottsförbunden ska redovisa hur man bekämpar homofobi och diskriminering för att få statliga medel. Miljöpartiet anser också att de nationella idrottsförbunden bör upprätta en egen policy på området. Självklart står jag bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för att vinna tid i kammaren yrkar jag bifall till endast reservation 4. 0640669898710 GU01KrU5 N 2010-01-01 00:00:00 80614 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0970/#anf195