<anforande>
<dok_hangar_id>2347682</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0970</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:70 Torsdagen den 1 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>70</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Övergripande kulturfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7AF68206-5499-4228-92D8-7E7A818C77C8</anforande_id>
<anforande_nummer>185</anforande_nummer>
<talare>ANDERS ÅKESSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det var ju bra att också vi gråhåriga blev omnämnda som en kulturgrupp.
Jag vill passa på tillfället att betona kopplingen kulturupplevelse, kulturutövning och hälsokompetens. I den allmänna kulturdebatten är ofta effekten av att man kopplar samman kulturutövning och kulturupplevelse, med dess effekt av mental påfyllning och därmed bättre hälsa, underskattad. Därför är det bra att det i utskottets ställningstagande, som presenteras i betänkandet, både förklaras vad som görs och uttrycks ambitioner utifrån de skrivna motionerna om vad man ska göra framgent för att koppla samman kultur och hälsa. Där redogörs för de uppdrag som Statens kulturråd har, hur de ska arbeta på bredden samt att de även har ett uppdrag att i dialog med de regionala aktörerna ta upp kopplingen mellan kultur och hälsa inför den framtida kulturpolitiken. Det är bra att man nämner folkbildningsorganisationer, regionala kulturinstitutioner med flera som får uppdraget.
Jag tror, herr talman, att det är så vi får en kulturpolitik ute på fältet. Vi är inte så många i kammaren i kväll och jag är inte heller alldeles säker på att de centrala myndigheternas entusiasm kring projekt av olika slag får den spridning ute på fältet, bland folk, som vi hoppas och som är vår ambition.
Det är angelägna områden som tagits upp i ett par motioner. Jag vill därför säga att i det svar som utskottet lämnat, och som majoriteten står bakom, anges uttryckligen kopplingen mellan kultur och hälsa. Därmed anges en riktning på politikområdet som jag tycker väl svarar mot motionerna. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Slutligen, herr talman, kan jag inte låta bli att reflektera över Anne Ludvigssons resonemang kring ungkulturåret 2007 som något slags politiklösning för att något ska hända. Det är kosmetik. Det är klart att man kan få ett antal centrala myndigheter att ställa upp på konferenser, men det är först när våra barn och barnbarn nås av kulturen ute på fältet som vi kan tala om ungkultur. Innan jag hamnade i riksdagen hade jag erfarenhet av att vara regionalt ansvarig för kulturverksamhet. Jag upplevde emellanåt en viss hoppighet och fnattighet i form av projektår som kom och avslutades för att därefter följas av nya. De följdes dock sällan av några resurser.
I förrgår presenterade Mats Svegfors Ansvarskommitténs utredning. Han använde i något sammanhang begreppet pottklippning. Med det menade han att vi ofta gör ett tankefel centralt i det här landet genom att vi utformar en politik tänkt att fungera likadant överallt i landet, ungefär som när man förr klippte barn efter en liten bunke över huvudet som sedan fick passa bra eller dåligt. Ibland, herr talman, tycker jag att övertron på centrala projekt och centralt tänk, liksom bristen på underifrånperspektiv och respekt för att det kan tänkas bra saker såväl i Norrbotten som i Småland, fastän kanske lite olika, präglar debatten.
</anforandetext>
<intressent_id>0677738818613</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01KrU4</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>80604</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0970/#anf185</protokoll_url_www>
</anforande>
