<anforande>
<dok_hangar_id>2347682</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0970</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:70 Torsdagen den 1 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>70</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Övergripande kulturfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D2DC5912-449D-4E82-8168-E5B611C4297E</anforande_id>
<anforande_nummer>171</anforande_nummer>
<talare>ANNE LUDVIGSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tycker faktiskt att det är ganska trevligt att stå här och debattera ett sådant viktigt område som kulturen. Så länge det inte är fredagskväll är det väl helt angenämt.
Kultur åt alla är ett klassiskt socialdemokratiskt mål, och Sverige är ett rikt kulturland. Det kan vi nog alla enas om.
Kultur erbjuder nya perspektiv och kunskaper om oss själva, vår historia - det har vi hört tidigare - och vår samtid. Ett samhälle utan konst och humanism är ett tråkigt, kallt och många gånger också farligt samhälle. Det har också historien visat. Kulturen har ett stort egenvärde i ett civiliserat samhälle, liksom den konstnärliga friheten och integriteten, och ska inte styras av marknaden. Kultur är inte en individuell utan en gemensam angelägenhet och ett gemensamt ansvar. Kulturlivet ska vara öppet för nya konstnärliga uttryck och nya sätt att möta och locka publiken. Och grunden för detta är en stark offentligt finansierad kultursektor.
Alla, oavsett var man bor eller vad man tjänar, ska ha rätt att ta del också av en icke kommersiell kultur, och det ska märkas i kulturlivet att Sverige består av människor som har sin bakgrund över hela världen med många språk, traditioner och kulturer.
Den nationella kulturpolitiken är viktig, och dess utformning är av stor betydelse för kulturpolitiken på regional och kommunal nivå. Det här gäller inte minst barn- och ungdomskulturen. I det här betänkandet har vi socialdemokrater en motion, Kr231, som belyser detta och som jag också yrkar bifall till genom reservation nr 1.
De borgerliga partierna gick till val med ett valmanifest utan kultur. Och nuvarande kulturministern uttalade sig i Svenska Dagbladet den 24 augusti: Det är klart att jag hade varit glad om det hade stått mer, inte minst av kosmetiska skäl.
Ja, det är ett märkbart uttalande, tycker jag. Ord kan ju säga mycket.
Men, herr talman, barn och unga har rätt till kultur. Det slås ju fast i artiklarna i barnkonventionen. Vi socialdemokrater ser brister, och vi vet att mer behöver göras för barns och ungdomars rätt till kultur. Och det uppdrag som den socialdemokratiska regeringen gav till kommittén Aktionsgruppen för barnkultur med direktiv att göra en bred översyn av barns och ungas möjlighet till kulturengagemang och till eget skapande och att lämna förslag på hur barnkulturens ställning kunde stärkas var ju ett led i det här arbetet. För att dessutom sätta fokus på frågan om barns och ungas rätt till kultur beslöt också den socialdemokratiska regeringen att barnkultur skulle vara temat under år 2007.
I april 2006 överlämnade Aktionsgruppen för barnkultur sitt slutbetänkande till den dåvarande kulturministern, och utifrån deras analys och förslag påbörjades arbetet för att nå det övergripande målet att långsiktigt stärka kulturens ställning just med hänsyn till barn och ungdomar.
Äldre ungdomar, 19-25 år, kanske ända upp till 29 år, är en grupp som missgynnas. Det belyser Ungdomsstyrelsen i sin rapport 
Fokus 06
. Och när vi socialdemokrater får rapporter utifrån betänkanden som vi själva har begärt eller på områden som vi vill belysa extra tar vi dem till oss, och så använder vi dem i vårt arbete. För att då understryka att barnkulturåret också i allra högsta grad skulle involvera ungdomar i den här åldersgruppen, som jag pratar om, beslutade man att året skulle heta Ung kultur 07.
Utifrån det här fick en rad myndigheter och kulturinstitutioner sedan i uppdrag att medverka under året.
Kommuner, landsting, organisationer och det fria kulturlivet inbjöds att medverka. Kulturrådet gavs i uppdrag att samordna insatserna under året, bland annat genom att främja nätverk på barnkulturområdet, föra dialog med de aktörer som medverkar och sprida kunskaper och erfarenhet i syfte att just stärka barns och ungdomars kultur. Vi vet att den borgerliga regeringen ställde in barnkulturåret genom det förslag som fanns i höstbudgeten 2007.
Man kan å barns och ungas vägnar bara beklaga den borgerliga regeringens beslut. Det är mycket engagemang och stor kunskap i hela Kultur-Sverige som nu inte tas till vara. Man kan ha synpunkter på temaår, men de ingår ju, vill jag lova, alltid i en större helhet. De lämnar naturligtvis avtryck både före och efter det speciella året. Så jobbar alla myndigheter. De flesta myndigheter och institutioner välkomnade också det här året.
Vad har den borgerliga regeringen då kommit med i stället? Vad vill den borgerliga regeringen med barn- och ungdomskulturen? Tänker man ta vara på all den kunskap som har tagits fram?
Herr talman! I det här betänkandet finns också motioner som tar upp viktiga frågeställningar som bland annat HBT-kompetens i kulturlivet, jämställd kultur samt kultur och hälsa. Vi har i vårt särskilda yttrande just när det gäller kultur och hälsa påtalat kulturens betydelse i arbetslivet. Det tas också upp i en m-motion. Det tycker jag är väldigt glädjande. Jag hoppas att vi kommer att få se resultat av det.
Närheten till kultur och möjligheten till kulturkonsumtion som en del i vardagen har många positiva effekter för såväl den enskilde som för samarbetsklimatet på arbetsplatsen. Jag vill understryka betydelsen av arbetsplatsbibliotek, inte minst utifrån den senaste tidens rapporter om att vi läser allt färre böcker i Sverige.
Herr talman! Den borgerliga regeringen gör nu tydliga kulturpolitiska omvärderingar. Det har vi sett. Det gäller svenska folkets tillgång till sina museer, stödet till En bok för alla som är under analys, förändringar i a-kassan som försämrar kulturarbetarnas ekonomiska villkor, hanteringen av momsavdraget, för att ta några exempel. Det här är dessutom åtgärder som i allra högsta grad påverkar barns och ungdomars möjlighet att ta del av kulturen.
När det gäller entrén till museerna för ungdomar över 19 år såg vi att den gruppen ungdomar var den som hade missgynnats. När det gäller momspengarna till Cirkus Cirkörs verksamhet säger de där att det är just verksamheten i skolorna som man får minska på och ta bort. 
Det pratas mycket om hur viktig kulturen är. Men vad vill den borgerliga regeringen med kulturen och det vi debatterar i dag, ungas kultur? Det vi har sett hittills är inte så imponerande. Eller är ni stolta över det som har hänt? Ska vi förvänta oss mer av den sorten? Eller vad är det vi kan förvänta oss?
Jag ser med spänning fram emot detta.
I detta anförande instämde Margareta Israelsson, Göran Persson i Simrishamn, Anneli Särnblad och Lars Wegendal (alla s). 
</anforandetext>
<intressent_id>0708565346310</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01KrU4</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>80590</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0970/#anf171</protokoll_url_www>
</anforande>
