2347682 GU0970 Riksdagens protokoll 2006/07:70 Torsdagen den 1 mars 2006/07 70 2007-03-01 00:00:00 Övergripande kulturfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 593E3069-39A2-4D87-AD66-B60BD266C393 170 SIV HOLMA (v) v Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4, Feministisk handlingsplan för jämställd kultur m.m., och reservation 2, HBT-kompetens inom kulturlivet. Herr talman! I Plats på scen , betänkande av Kommittén för jämställdhet inom scenkonstområdet, SOU 2006:42, skrivs mycket klokt. I slutordet finns detta: "Utifrån dagens situation med faktisk ojämställdhet, kan konsten inte sägas vara fri, eftersom förutsättningarna för att skapa konst inte är lika goda för kvinnor som för män. Kommittén anser att konsten blir fri först då förutsättningarna är lika. Så länge friheten inte är lika för män och kvinnor, måste den ständigt återkommande frågan bli: Konstnärlig frihet, för vem?" Jämställdhetslagen åsidosätts på scenkonstens institutioner med hänvisning till särskilda skäl. Här är kommittén tydlig och menar att det inte finns några konstnärliga eller andra hänsyn som gör att man kan sätta jämställdhetslagen på undantag. Den konstnärliga friheten inskränks inte av ökad jämställdhet. Det blir precis tvärtom. Den konstnärliga friheten ökar. Jämställdhetsmålen på kulturområdet ska handla om att styra resurser, inte styra de konstnärliga processerna. Slutordet avslutas med följande: "Förutsättningarna för det kulturpolitiska arbetet måste helt enkelt ändras så att den konstnärliga friheten gäller lika för båda könen. Det är först då som jämställdhet kan verka som obestridd och påverkande kraft inom scenkonstområdet." Herr talman! I ett avsnitt i betänkandet, "Informella nätverk och icke-transparanta beslutsprocesser", tar man upp informella beslutsprocesser när det gäller repertoarer och nyrekryteringar. I beslutsprocesser som präglas av informalitet förstärks mäns inflytande på kvinnors bekostnad. När beslut tas i slutna rum gör man som man brukar, och de rådande strukturerna består. Det beskrivs så här i betänkandet: "Informaliteten medverkar således till att reproducera den befintliga ordningen samtidigt som de som faller utanför normen diskrimineras." De informella nätverken och kontakterna finns i stor utsträckning inom scenkonstområdet, något som Nanna Gillberg och Jenny Lantz betecknar som "Praktiserat broderskap". Herr talman! I betänkandet konstateras det att kvinnor utgör en högst närvarande majoritet som publik till teatern, dansen och operan medan män i stället utgör en majoritet på ledande poster inom organisationerna samt präglar repertoaren och de erfarenheter som står i fokus där. I Vänsterpartiets reservation säger vi att utredningen Plats på scen utgör ett stort och viktigt steg framåt för att synliggöra maktstrukturer och kvinnors underordning i förhållande till män inom konstområdet. Vi vill gå vidare och ta fram en feministisk handlingsplan för hela kulturområdet. Vi föreslår att regeringen tillsätter en aktionsgrupp liknande den som arbetade inom barnkulturområdet. Aktionsgruppen ska kartlägga kulturlivet ur ett könsmaktsperspektiv både vad gäller dem som skapar kulturutbudet och dem som använder det. Planen ska utmynna i en rad konkreta åtgärder som regeringen bör lägga fram en proposition om. I samma reservation skriver vi också om att Statens kulturråd bör få i uppdrag att i sin anslagsfördelning uppmuntra verksamheter som främjar interkulturell jämställdhet. Kulturen är ett område där kvinnor och män, flickor och pojkar från olika folkgrupper kan dela med sig av sina erfarenheter också när det gäller jämställdhet mellan könen, maktfördelning och sätt att fungera i vardagen. Någon kanske undrar vad som menas med begreppet "interkulturell". Det betecknar en process i vilken majoritetskulturen och minoritetskulturen samverkar till skillnad från begreppet "mångkultur" som sällan inbegriper majoritetsbefolkningen, endast minoriteten. Herr talman! När det gäller Vänsterpartiets förslag om HBT-kompetensen inom kulturlivet framhåller vi att de kulturella uttryckssätten har en stor betydelse för att påverka attityder och fördomar. Osynliggörandet gör HBT-personer till icke befintliga personer. Vi lever i ett samhälle där HBT-personer fortfarande osynliggörs, ifrågasätts och tvingas till utanförskap. Eftersom heterosexualiteten fortfarande ses som det normala utgår de flesta människor från att alla i deras omgivning är heterosexuella. De institutioner i samhället som har till uppgift att stödja och stimulera kultur bör uppmärksamma kulturens betydelse för att synliggöra homosexuellas, bisexuellas och transpersoners liv och erfarenheter. Vi vill att Statens kulturråd och andra anslagsgivande institutioner på lämpligt sätt ska verka för att HBT-kompetensen inom kulturlivet förbättras. Utskottsmajoritetens svar innebär att man i stort sett hänvisar till de kulturpolitiska målen och till att kulturinstitutionerna ska ges frihet att själva utforma sin verksamhet utifrån dessa mål. Svaret är: Goddag yxskaft! Jämför med utskottsmajoritetens svar på föregående avsnitt om barns och ungas rätt till delaktighet i kulturlivet och till eget skapande! Då talas det om regleringsbrev och barnperspektiv. Ja, jag tycker att det är viktigt med barnperspektiv. Men varför tycker man inte från majoritetens sida att HBT-perspektivet eller HBT-kompetensen är viktig? Herr talman! Menar man allvar med att man, som det står i ett av målen, vill verka för att alla ska få möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande? Jag och Vänsterpartiet anser att det är avgörande att öka jämställdheten och förbättra HBT-kompetensen för att detta kulturpolitiska mål ska kunna uppnås. 0395416536118 GU01KrU4 N 2010-01-01 00:00:00 80589 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0970/#anf170