2347682 GU0970 Riksdagens protokoll 2006/07:70 Torsdagen den 1 mars 2006/07 70 2007-03-01 00:00:00 (forts. från 8 §) Landsbygdsutveckling m.m. (forts. MJU7) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 2DB723F0-2C37-426E-B5B3-EB9E8C7CEA84 161 IRENE OSKARSSON (kd) kd Herr talman! Landsbygdsutveckling är ett omfattande begrepp. Det kan innebära en fungerande infrastruktur, som gör att vi kan leva på landsbygden, en infrastruktur som utgörs av vägar, telefoni, bredband, mobiltelefon som gör att vi kan vara aktiva som medborgare. Efter vad som har hänt i Småland i samband med stormen Per, där flera familjer har varit utan både el och telefoni flera veckor och flera månader i det senare fallet, finns det många, till exempel den hästtränare som äger ett antal av landets bättre hästar, som inte kan sköta sina ärenden per telefon och via datakommunikation. Den kvinna som bor på landsbygden utanför Nässjö och producerar spannmål för export fick åka in till Nässjö, flera mil tur och retur, därför att mobilen inte heller fungerade. Allt detta visar på att det finns mycket kvar att göra när det gäller den delen av infrastrukturen för att hela Sverige ska fungera. En väl fungerande infrastruktur innebär också att vi har ett väl fungerande socialt samhälle, att barn och unga har tillgång till skola inom rimliga avstånd, att äldre får den vård och omsorg de behöver utan att lämna sin hembygd. En fungerande infrastruktur kräver också att staten ser till att myndigheter och andra samhällsinstitutioner finns i hela landet. Det skulle vara välgörande om vi i Sveriges riksdag och andra politiska församlingar i vårt land tog reda på vad våra beslut får för konsekvenser för landsbygden innan vi fattar dem. Vi har hört hänvisningar till Landsbygdskommittén. Där står det om rural proofing , alltså att bevisa att det fungerar på landsbygden. Detta är viktigt för att vi ska kunna leva upp till begreppet "Hela Sverige ska leva". Men det räcker inte. Om vi ska kunna verka och bo krävs att många av oss också har arbete där vi bor eller på ett rimligt pendlingsavstånd. Den ideella sektorn har också en stor social betydelse och betydelse för att man ska kunna bedriva viss verksamhet. Erik Eriksson var inne på det tidigare. Vi kristdemokrater tog ett helhetsgrepp på de här frågorna förra året och arbetade fram en landsbygdspolitik. Den har varit vägledande i vårt arbete i landsbygdspolitiska program och i Landsbygdskommittén och i det arbete som har bedrivits i samband med regeringsbildningen. Vi såg att det krävdes att vi gör verklighet av talet att hela Sverige ska ha samma förutsättningar. En viktig del är att utvecklingsresurser som står till buds har en tydlig inriktning på att utveckla landsbygden. De gröna näringarnas betydelse ska inte förringas. De ska lyftas fram. Det har skett både i LBU-programmet och i övriga EU-program med bäring på landsbygd. Även naturvårdens värden för näringslivet ska lyftas fram. Det gör vi till exempel genom att stödja turismnäringar med hållbara förtecken som "bo på lantgård" och många andra kreativa idéer som vi har hört exempel på här. Inte minst landsbygdens kvinnor driver de företagen. De har stor potential att utveckla dem. Vi behöver det här. Vi behöver det för att göra verklighet av att hela Sverige ska leva. Vi behöver förenkla regelverket för de här företagen. Det är glädjande att det nya LBU-programmet har en tydlig profil på företagande och att vi politiskt är överens om det och att vi är överens om att det är både det traditionella företagandet inom de agrara näringarna och det nya landsbygdsföretagandet som ska stödjas. Om vi ska kunna driva företag måste vi också kunna finansiera verksamhet. Vi behöver kunna ta lån. Jag har lyssnat på många hemma i mina bygder - Aneby ligger knappt fem mil från Jönköping - som inte kan få låna för att bygga nya lokaler för sitt företag eftersom de inte har något värde. Jag kan tänka mig hur det är norr om Dalälven i vissa sammanhang. Det finns ljusglimtar. Kreditgarantiföreningar som växer fram ser vi som en potential för landsbygdens utveckling. Ett lysande exempel på det kunde vi läsa om i förra veckans ATL. En nystartad kreditgarantiförening med bland andra Milko som aktör hade gått in och gjort det möjligt att hjälpa företagare att satsa på att bygga en ny stor mjölkproduktionsanläggning. Vi kristdemokrater ser det som en god väg och hoppas på flera sådana, kanske med andra syften än att bara stödja företagande. Vi kanske kan hitta den modellen även när det gäller annan byggnation av fastigheter med mera. Landsbygden har genomgått och genomgår stora förändringar. Det jordbruksföretagande som många av oss växte upp med finns inte längre. I dag är jordbruksföretagandet fullt jämförbart med allt annat företagande. Men vi har fortfarande stöd till produktionen. Vår målsättning, inom Kristdemokraterna, är att lantbruksföretagen ska kunna existera utan det. Jag säger detta med vetskap om att vi har olika förhållanden i Sverige. Vi har pratat om vårt avlånga land. Det finns olika förutsättningar för att skapa bärkraftiga företag. I samma andetag som detta sägs är det viktigt att vi tar ansvar för våra kollektiva nyttigheter som hur vi vårdar vår miljö, hur vi tar ansvar för den biologiska mångfalden och hur vi vårdar det öppna landskapet. Det kommer att kräva att vi under överskådlig tid ger vissa stöd till de företag som är beredda att hålla vårt landskap i skick. Jag tror inte att någon av oss vill se bara skog från Kalmar till Linköping och från Norrköping vidare norrut. Det regelverk som finns för dagens stöd måste harmoniseras med övriga EU. Det betyder inte att vi ska ge avkall på de krav vi ställer på företag i Sverige. Vi kristdemokrater har drivit och driver att regler som finns, bland annat tvärvillkoren, ska tolkas på samma sätt i hela den europeiska unionen. Det är inte rimligt att vi straffbelägger företagare utifrån svensk lagstiftning när deras kolleger på kontinenten har helt andra regelverk. Våra regler ska vara plusfaktorer och en konkurrensfördel. Nu har Ann-Kristine Johansson lämnat kammaren, men jag tror inte att hon har läst hela betänkandet. Jag skulle vilja flika in att om man fortsätter att läsa på s. 17, som hon har varit inne på, står det att Sverige arbetar aktivt på EU-nivå för att höja ambitionen inom bland annat djurskydds- och miljöskyddslagstiftningen med den svenska lagstiftningen som förebild. Låt oss vara föregångare och låt oss dra nytta av att vi är bra. Vi ska inte straffa våra företag. I veckan presenterade Nutek en rapport om företagens administrativa kostnader på livsmedelsområdet. Det framkommer att inte minst små företag finner regelbördan svår att bära. Många av reglerna och tillämpningarna är utformade efter de stora företagen. Här efterlystes en förändrad syn, inte minst vill man se att det sker en samordning av tillsynen mellan olika myndigheter och aktörer så att man inte som företagare behöver svara på samma fråga flera gånger. Företagen vill också att man tar större hänsyn till att många av dem har en väl fungerande egenkontroll. Den här rapporten är en del i regeringens arbete med regelförenkling. Jag hoppas att den vägs in i den strategi som regeringen ska utarbeta - utvecklingskraft för landsbygden. Vi ser det som mycket angeläget att den kommer till stånd snart. Jag vill flika in en sak som jag tror att det nya landsbygdsprogrammet är viktigt för. Det är Leaderarbetsmetoden, trepartnerskapet mellan näringsliv, ideell sektor och det offentliga. Rätt använd ger den förutsättningar för företagande, social samhörighet och - hör och häpna - nya förtroendevalda. Jag har själv på hemmaplan sett ett antal människor som har varit engagerade på det sättet gå in i olika partier och bli aktiva politiker. Det är ett sätt att jobba för att utveckla landsbygden och ge landsbygden förutsättningar för framtiden. Jag hoppas att jordbruksministern, näringsministern och infrastrukturministern gör gemensam sak kring de här frågorna och ger oss goda förutsättningar att utveckla hela Sverige. (Applåder) 0743081365718 GU01MJU7 N 2010-01-01 00:00:00 80580 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0970/#anf161