<anforande>
<dok_hangar_id>2347682</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0970</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:70 Torsdagen den 1 mars</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>70</dok_nummer>
<dok_datum>2007-03-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 8 §) Landsbygdsutveckling m.m. (forts. MJU7)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>85683836-68CB-419E-B568-145FFA99B8B5</anforande_id>
<anforande_nummer>141</anforande_nummer>
<talare>TINA EHN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Miljöpartiets utgångspunkt är att verka för rättvisa, både globalt och mellan generationer. Det innebär bland annat att en långsiktig ekologiskt hållbar utveckling behövs. Vår miljöbelastning måste minska, både i Sverige och i utlandet. EU ska inte användas som förevändning för att skjuta på nationella åtgärder - tvärtom påverkar vi EU genom en kraftfull nationell politik.
De areella näringarna är viktiga för att uppnå miljömålen. Sveriges jordbrukspolitik ska syfta till en hållbar landsbygdsutveckling, med ett decentraliserat, ekologiskt anpassat jordbruk där miljömålen och en god djurhållning prioriteras.
Det är viktigt att vår generation inte överlämnar en utarmad, plundrad miljö. Arbetet mot klimatförändringar och för skydd av biologisk mångfald och ett giftfritt samhälle måste förstärkas.
Nu debatterar vi landsbygdsutveckling. Äntligen, skulle jag kanske utropa eftersom jag personligen gillar de här frågorna och anser att landsbygdens utvecklingspotential är enorm. Det är inte lätt - det är många frågor som ska knäckas, och vi står lite och stampar i frågan. Vad är landsbygdsutveckling? Vi har säkert många olika definitioner på det. Och vi har säkert flera olika vägar dit.
Om vi tycker att det ska finnas människor kvar på landsbygden måste vi också agera åt det hållet. Det som man oftast upplever är motsättningar mellan stad och land, precis som om det vore olika världar med olika människotyper. Det tror jag inte att det är, och jag tror inte att motsättningarna är av godo. I en interpellationsdebatt i kammaren som handlade om hästnäringen i Sverige, som ju bara blir större och större, sade jordbruksministern att hästintresset och verksamheterna runt hästen bidrar till att knyta ihop stad och land. Jag håller med - det är ett gott exempel.
För mig och för stora delar av Miljöpartiet är landsbygdsutvecklingen en viktig fråga. Vi ser också beroendet av stad och land, av både-och, ett beroendeförhållande som är svårt att räkna bort. Frågan är kanske ännu viktigare om vi vidgar perspektivet till Europa, eller ännu större.
I dagens EU lever över hälften av befolkningen på landsbygden. Landsbygden utgör mer än 90 procent av unionens yta. För en stor del av EU:s medborgare är landsbygden av stor betydelse, och jord- och skogsbruket är fortfarande viktiga näringar. Ska människor få bo och leva på landsbygden i EU i framtiden?
Miljöpartiets syn på landsbygdsutveckling är en helhetssyn. Vi vill ha ett livskraftigt och ett ekologiskt jordbruk, som jag tidigare har sagt. Det har vi också arbetat för sedan den dagen vi satte vår fot här i riksdagen. Det har också gett avtryck, vilket är positiva fotavtryck. Vi har drivit på och fått igenom satsningar på ekologisk produktion och konsumtion.
För att landsbygden ska utvecklas behöver vi antagligen tänka om en hel del. Vi behöver börja om på vissa områden, kanske planera för att bygga upp småskaliga samhällen som finns i närheten av förnuftig infrastruktur, som järnväg. Vi vet att människor har behov av att råda över sina liv, kunna hantera vardagen och inte känna sig som skurkar varje gång de sätter sig i bilen för att skjutsa barnen på aktiviteter. Vi behöver närsamhällen med dagis och skola, affärer och grönområden, där det finns möjligheter att mötas, där det sociala livet kan blomstra.
I sammanhanget kan jag tipsa er om Stefan Edmans bok 
Siste man släcker ljuset
 om ni inte har läst den. Den är väldigt intressant.
Vilka mötesplatser finns det i dag på landsbygden? Det är en fråga man kan ställa sig. Jag upplever att stora köpcentrum, ofta externa sådana, i dag får ersätta andra former av mötesplatser. Man kanske kan uttrycka det som en plats där man köper sig social samvaro.
Det som pågår runt om i Sverige med en utbyggnad av köpcentrum, det ena större än det andra men med precis samma affärer, tror jag är rent förödande för landsbygdens utveckling. Jag upplever det även som att Miljöpartiet ofta är ensamt i sin kritik angående dessa externa köpcentrum.
En annan oroande utveckling är byggandet på jordbruksmark. Det är många människor ute i landet som ifrågasätter denna utveckling. Byggandet av bostäder, vägar eller köpcentrum på bördig jordbruksmark ska verkligen prövas noga, eftersom vi vet att marken kommer att behövas för både energi och matproduktion.
Ska landsbygden utvecklas behöver vi se de här sammanhangen och göra rätt saker, satsa på lång sikt och tänka framåt. Landsbygden ska ju producera och erbjuda energi, mat och rekreation.
Vi vill se en utvecklad småskalig livsmedelsförädling. Det är en viktig del av en positiv framtidsutveckling för Sverige. Det främjar sysselsättning och service på landsbygden, och det ger en livskraft i regionerna.
Vi tror också att det finns en majoritet som tycker som vi i frågan om att underlätta för mobila slakterier där slaktaren kommer till djuren i stället för tvärtom. Det är mindre transporter med levande djur och etiskt bra. Dessutom är det större tillgänglighet för djurägaren.
När det vi producerar är giftfritt kan vi konsumera med trygghet, och det som blir en restprodukt kan lätt ingå i kretsloppet igen. Att tänka i termen av kretslopp gör att man inte vill öka på ämnen i atmosfären i form av att bränna fossila ämnen, olja, kol eller naturgas. Att tänka i termen av kretslopp gör att man inte vill öka på med industriellt framställda gödselmedel när problemet egentligen är hur vi ska ta till vara dem som redan finns i omlopp.
Ann-Kristine berättade att det var Socialdemokraternas regering som stod bakom satsningarna på landsbygdsutvecklingen och landsbygdsprogrammet. I det sammanhanget tycker jag att det är viktigt att berätta att vi i Miljöpartiet drev på och fick igenom 1,4 miljarder ytterligare under mandatperioden för landsbygdsutveckling. Det skedde i två steg.
Vi var med och förhandlade om jordbruksreformen där vi i förhållande till dåvarande regeringsförslag ökade med 400 miljoner. Förra vårens förhandlingar ledde till att vi ökade på med 1 miljard ytterligare. I det sammanhanget tyckte Centerpartiet att en ökning med 800 miljoner hade varit tillräcklig. Men nu har jordbruksministern glatt Sveriges landsbygd med det som egentligen Miljöpartiet har varit med och arbetat fram. Det är kul när man har varit med och påverkat i en positiv riktning, men man får tala om det själv. Ingen annan lär göra det.
I betänkandet har vi behandlat ett antal motioner, och eftersom vi i Miljöpartiet alltid har haft en hel del åsikter i de här sammanhangen är flera reservationer viktiga att ta upp. Vi har också ställt oss bakom våra egna men även andras. Till sist vill jag ställa mig bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 4 och reservation 8.
</anforandetext>
<intressent_id>0154189076919</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01MJU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>80560</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0970/#anf141</protokoll_url_www>
</anforande>
