<anforande>
<dok_hangar_id>2347681</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:69 Onsdagen den 28 februari</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>2007-02-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Folkhälsofrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C34252F3-96F5-4908-8CC8-C54D6B8C1963</anforande_id>
<anforande_nummer>142</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE KIERKEMANN (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Gunvor nämner att gymnastiken togs bort av en tidigare regering. Jag hade räknat med att det skulle komma upp. Man ser inte konsekvenserna av ett beslut förrän beslutet är fattat och det har gått en tid. Vi har nu sagt att vi vill ha mer idrott på schemat. Vi ser problemet, och det finns anledning att göra någonting åt det.
Men jag tror inte att endast samhällsstrukturen kan göra så att barn rör sig mer. Det handlar om ett tänkande. Man funderar inte över att det över huvud taget skulle kunna vara skadligt. Här handlar det också om ett föräldraansvar. Det handlar om att föräldrarna faktiskt kör barnen i alla lägen i stället för att låta dem gå eller cykla. Man använder inte helgerna till att vara ute, utan man sitter hemma framför datorn i stället. Jag tror att det är många sådana saker som gör att barn har blivit så feta som de faktiskt har blivit.
</anforandetext>
<intressent_id>0731265898310</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01SoU6</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>80361</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0969/#anf142</protokoll_url_www>
</anforande>
