<anforande>
<dok_hangar_id>2347677</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0965</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:65 Torsdagen den 22 februari</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>65</dok_nummer>
<dok_datum>2007-02-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>EU-frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>66BFF853-7449-4FB0-B170-8EFF6B862514</anforande_id>
<anforande_nummer>88</anforande_nummer>
<talare>MAX ANDERSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! För tydlighets skull skulle jag vilja börja, så att jag inte glömmer bort det, med att yrka bifall till reservation 3, som är Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma reservation för en folkomröstning om EU-konstitutionen. Vi står naturligtvis bakom de övriga reservationerna också, men för tids vinnande, för att det inte ska bli alltför många voteringar och för att några ledamöter inte ska missa sina tåg nöjer jag mig med att yrka bifall till bara en.
Det är nu mer än elva år sedan Sverige gick med i EU. Saker och ting har förändrats en hel del. Nu har vi sett hur det blev. Löftena som ja-sidan gav kan nu jämföras med verkligheten så som den blev.
I onsdags var det en ledamot från Folkpartiet som talade om att vi behöver en ny folkomröstning om EMU därför att så mycket har förändrats sedan den förra folkomröstningen om EMU år 2003. Man kan argumentera för att det är en och annan sak som har förändrats sedan 2003, men det är mycket mer som har förändrats sedan 1994. Argumenten för en ny folkomröstning blir starkare för varje år. Varje år kommer det 100 000 nya röstberättigade som inte har fått chansen att välja. Förr eller senare kommer Sverige att ha en ny folkomröstning i den här frågan, det är min fasta övertygelse.
Vi ser också effekterna, och de har inte varit positiva. I utrikespolitiken har Sveriges röst i världen blivit betydligt tystare. Sverige har slutat att stå på den fattiga världens sida och i stället rättat in sig i ledet och börjat stämma in i den kör vars ton anges av de stora makterna i Västeuropa.
På miljöområdet ser vi att Sverige inte längre i samma utsträckning är en föregångare, därför att vi inte får gå före när EU väl har fastställt den gemensamma politiken. EU-medlemskapet är en black om foten för svensk miljöpolitik.
De senaste månaderna har vi sett ännu en nackdel med EU på miljöpolitikens område, något som faktiskt är helt nytt och som jag aldrig hade kunnat föreställa mig, vilket visar min brist på fantasi. Vi ser att EU-medlemskapet har blivit en ursäkt för en regering som inte prioriterar miljöfrågorna - som man var mycket tydlig med före valet, i alla fall från Moderaternas sida - för att inte göra någonting. I stället säger man: Det där ska hanteras på EU-nivå. Vi i Sverige behöver inte göra någonting. Som sagt: Man lär så länge man lever.
Det finns naturligtvis fördelar på vissa områden, men den övervägande bilden är ändå att EU-medlemskapet har varit till klar och tydlig nackdel för Sverige och för världen. Vi tror att Sverige kommer att spela en mycket mer aktiv och positiv roll om vi lämnar EU, och det är det jag hoppas att vi ska göra.
Den andra motionen som vi har är delvis överspelad. Det är ett förslag om att vi ska ta initiativ till en ny debatt om hur samarbetet mellan Europas länder ska se ut. När vi skrev motionen var det knäpptyst. Tankepausen gällde. Det var väldigt mycket paus - det fanns ingen debatt alls.
Nu har debatten börjat, men det är inte Sverige som har tagit initiativ till den. Och de initiativ som har tagits är ganska små. Vi tror att man behöver tänka nytt och tänka stort. Vår motion innehåller en hel del kanske något visionära krav, som att EU ska omvandlas till ett samarbete, att EU-fördraget ska tvättas rent från alla angivelser om vilken politik som ska föras, att det skrivs in i grundlagen att så här ska det vara. Man borde tvätta bort det, för det känns inte som ett vettigt sätt att styra ett land att skriva in i grundlagen att de militära resurserna ska öka. Jag har svårt att förstå hur någon svensk politiker, oavsett om man gillar nedrustning eller ej, kan tycka att det passar i en grundlag. Det finns mycket av den sortens saker i EU-fördraget, och det borde tvättas bort.
Sedan finns det andra saker som man borde ha med. Jag tycker att man borde göra någonting åt tanken som finns hos många, att det ska vara lika för alla överallt. Vi förespråkar någon form av samarbete i flera rum, det vill säga att man inte ska ha som mål att allt som några länder samarbetar om ska förr eller senare alla andra länder tvingas vara med och samarbeta om. Det sägs inte alltid öppet, men det är ändå en tanke som genomsyrar mycket av det arbetet. Jag tycker att det skulle vara bra om de länder som har problem med sina ekonomier på grund av att de är med i EMU hade rätt att lämna EMU. Det vore bra om länder hade rätt att lämna den gemensamma fiskeripolitiken, hade rätt att ställa sig utanför EU:s tullunion som är så skadlig både för dem som ligger innanför murarna och för dem som står utanför. Det behövs den sortens saker som flexibilitet, inte bara i riktning mot mer integration utan också i riktning mot mindre.
Så till huvudfrågan, och det är kravet på folkomröstning om EU-konstitutionen. Konstitutionen innebär stora förändringar. Den innebär en utrikesminister, en EU-president och att man flyttar makt - inte bara till EU från medlemsstaterna utan också inom EU, från små länder till stora. Det innebär en risk för att de största länderna upprättar vad som kallas ett styrande direktorat där det mesta av det största kommer att avgöras av Tyskland, Frankrike, Storbritannien och kanske något land till i slutna rum, utanför de formella kanalerna.
Vi har ett förslag, kanske inte det ultimata men i alla fall ett konkret förslag om hur röstfördelningen borde se ut i stället. Det kan vara värt att fundera över.
Framför allt innebär det här stora förändringar. Rent juridiskt sett lägger man faktiskt ned EU och upprättar en helt ny organisation, som också ska heta Europeiska unionen, i och med fördraget om en konstitution för Europa, som det formellt heter. Denna förändring är så stor att det vore otillständigt att inte fråga folket vad de tycker. Om ni som har majoritet i riksdagen tror att ni har stöd av folket för ett fördrag i ungefär den form som gäller, då borde ni väl ändå våga fråga folket vad de tycker.
</anforandetext>
<intressent_id>0262455192724</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01KU14</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>79876</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0965/#anf88</protokoll_url_www>
</anforande>
