<anforande>
<dok_hangar_id>2347677</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0965</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:65 Torsdagen den 22 februari</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>65</dok_nummer>
<dok_datum>2007-02-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Livsmedelssäkerhet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C495CA89-666C-4704-9CF0-FFF049CAB4D9</anforande_id>
<anforande_nummer>170</anforande_nummer>
<talare>GUNVOR G ERICSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Självklart står jag bakom alla Miljöpartiets reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 8.
Det kemikaliesamhälle vi lever i har diskuterats här tidigare i dag. Nu tänker jag ta upp ett tydligt exempel på hur det kan gå i detta kemikaliesamhälle. Det handlar om transfett.
Transfett finns i mindre mängder i kött och mjölk från idisslande djur. Det stora problemet är att industrin tillverkar fett genom att flytande växtoljor som innehåller omättade fettsyror genomgår flera kemikaliska processer för att ge fasta och stabila produkter. Men resultatet blir samtidigt ett fett som riskerar att "klegga igen" människors blodkärl. Det är egentligen ett slags designfett. Dess egenskaper, att det är fast och håller längre, har gjort att det har använts, men till priset av hälsorisker. Det är detta industriella fett debatten handlar om. Centerns Erik A Eriksson med flera har uppenbarligen inte fattat det, men det är det som vi lyfter fram i vår motion.
Det konstgjorda fettet blev vanligt i våra livsmedel efter andra världskriget, till exempel i hushållsmargarin. Det kan finnas i snabbmat, kakor, kex, bullar, mikrovågspopcorn. Men du som konsument kan inte veta.
De moderatledda allianspartierna argumenterar mot ett förbud och buntar ihop diskussionen om mättat fett och transfett. Det är mycket olyckligt och gör att konsumenterna blir förlorare eftersom man inte heller bifaller vår andra att-sats i motionen om en bättre märkning.
De senaste 20 åren har det kommit fler och fler belägg för att transfett är hälsofarligt. Starkast är bevisen för att transfett bidrar till att utveckla hjärtinfarkt, men det finns också belägg för att transfett ökar risken för diabetes, förekomst av övervikt och nu senast även förekomst av barnlöshet. Av de hundratals vetenskapliga artiklar som har skrivits om transfett och hälsopåverkan har däremot ingen visat någon som helst nyttoeffekt av transfett.
Tidigare har man menat att transfett och mättat fett har samma negativa påverkan på hälsan, men transfett är per gram flera gånger farligare än mättat fett, något som även Livsmedelsverket håller med om. Oavsett det mättade fettets dåliga verkan skulle det alltså vara en hälsovinst att ersätta transfett med samma mängd mättat fett i vår mat.
Kanada och USA har nu infört obligatorisk märkning av förpackade varors innehåll av transfett. Eftersom en stor del av de amerikanska livsmedlen intas på restauranger där märkning inte är möjlig har hälsovårdsmyndigheterna i New York förbjudit användningen av transfett i stadens restauranger. Medan Sverige tillåter ett innehåll av transfett på upp till 60 procent har den danska lagstiftningen medfört att det inte längre är möjligt att inta mer än ett gram, oavsett vad man äter.
Det finns mycket transfett i varor inom EU, särskilt i Östeuropa. Det farliga intaget kan minskas med information eller lagar.
Danmark valde lagar. Danskarna hoppade över konsumentkampanjer med tekniska detaljer. De tog bara bort transfetterna ur livsmedlen - snabbt och enkelt för konsumenten. I Danmark tog det ett halvår att införa lagen.
Det stämmer inte att vi har nått samma resultat som Danmark. I genomsnitt har vi kanske det, men vissa grupper får i sig långt mer och andra mindre.
Förringa inte diskussionen om vad detta faktiskt handlar om. Majoriteten skriver i utskottsbetänkandet att man skulle kunna minska riskerna för hjärt- och kärlsjukdom med 30 procent om man tog bort de mättade fetterna och med 3 procent om man tog bort transfetterna. 3 procent innebär faktiskt 300 människor per år! Förringa inte det.
I dag är det svårt att vara konsument. Alla företag har inte tagit bort de industriella transfetterna. Även om genomsnittspersonen får i sig mindre än tidigare finns det grupper som får i sig betydligt mer än WHO rekommenderar.
Som konsument kan du inte veta om en vara innehåller transfetter eller ej. Märkningen är en djungel. På restaurangen eller i gatuköket ser du inte heller vad frityroljan innehåller eller hur popcorn har anrättats.
Med ett förbud slipper till exempel lastbilschaufförer eller andra som ofta äter ute få i sig onödigt transfett och därmed öka risken. Det är inte rimligt att bara de kunnigaste och mest engagerade människorna ska slippa få i sig skadligt fett som de inte själva har bett om.
Tack för den uppskattning som Ronny Olander uttryckte i sitt inledningsanförande! Men jag funderar lite på hur ense ni socialdemokrater egentligen är, för i morse sade socialdemokraten Anders Ygeman i tv att de danska reglerna nog är ett handelshinder, och han verkade rädd för att gå den danska vägen. Men EU:s fördrag innehåller också artiklar om folkhälsa. Man kan fundera på vad som är viktigast: hälsoaspekter eller handelshinder.
Ylva Johansson, som har hand om folkhälsofrågorna, sade tidigare i år att det kanske behövs en lagreglering och att s skulle pröva frågan. Det är ett steg framåt att Socialdemokraterna i sitt yttrande skriver att transfetter är en folkhälsofråga och bör behandlas som en sådan.
Men vad vill Moderaterna? Man vill styra via EU, sade Sofia Arkelsten. Den 1 februari röstade EU-parlamentet om en resolution om kommissionens grönbok om övervikt, fetma och kroniska sjukdomar. Där berördes frågan i punkterna 30 och 31. Parlamentet uppmanar EU till åtgärder för att minska intaget av transfettsyror och att det görs en snabb översyn av rådets gamla direktiv från september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel, så att det i det direktivet införs ett krav på att man åtminstone ska ange vilka näringsämnen och vilken typ av fetter ett livsmedel innehåller. Detta röstade Moderaterna emot: Folkpartiet och Centern lade ned sina röster. Så var det med den EU-styrningen. Miljöpartiet och Socialdemokraterna röstade för resolutionen.
De partier som värnar om konsumenterna borde bifalla Miljöpartiets motion - för konsumenternas, folkhälsans och enkelhetens skull.
Kristdemokraterna sade i ett tidigare inlägg i eftermiddags att de farligaste ämnena skulle förbjudas och hänvisade till Reach. Var det en läpparnas bekännelse?
Miljöpartiet anser att vi ska göra som Danmark och lagstifta mot industriellt transfett. Låt mig dra en parallell med trafiken. Alla vet att hastigheten är det som har störst betydelse för nollvisionen om antalet olyckor. Men för den skull har man inte låtit bli att lagstifta om vinterdäck. Varför ska man göra det goda - en lagstiftning av dansk modell - till det bästas fiende? Det handlar om bra mat för alla och en möjlighet till fysisk aktivitet.
I detta anförande instämde Jan Lindholm (mp).
</anforandetext>
<intressent_id>0640669898710</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01MJU6</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>79958</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0965/#anf170</protokoll_url_www>
</anforande>
