2347677 GU0965 Riksdagens protokoll 2006/07:65 Torsdagen den 22 februari 2006/07 65 2007-02-22 00:00:00 Livsmedelssäkerhet föredragning av utskottsärende med eventuell debatt D290A91E-2E4D-47D6-8F5D-E36439700C90 163 ERIK A ERIKSSON (c) c Herr talman! Först och främst har vi ju diskuterat miljöfrågor tidigare i kammaren, men jag tycker att det även här handlar om synsätt. Alliansregeringen vill förenkla regelverket vad gäller livsmedelsproduktionen. Det är viktigt att det kommer till stånd nu. Vi har alldeles för länge haft en alldeles för centralstyrd produktion av livsmedel. Det gäller inte bara i Sverige utan det är så i hela EU-systemet. Här finns möjligheter att påverka. Det finns möjligheter att ha mycket mer närproducerat. Men det ska inte ske genom lagstiftning utan det ska ske genom att man förenklar för företagandet i landet i första hand. Regelförenklingar och sänkta skatter stimulerar entreprenörer så att de törs satsa och törs driva på. Det är någonstans där nyckeln är till produktion av säkra och sunda lokalproducerade livsmedel. Om de ska exporteras eller inte är en annan femma. Men en sak kan konstateras och det är att Sverige är ett väldigt litet exportland vad gäller livsmedel. Vi är oerhört små på detta. Det beröm som gavs tidigare i all ära, det var fint, men vår export är en spottstyver jämfört med till exempel Danmarks eller andra länders där man har en mycket lång tradition av att exportera livsmedel. Vi ska naturligtvis exportera våra livsmedel, men grunden i detta ligger i att hjälpa småföretagare i gång och sedan ge dem stimulans och förklara att vi tror på en lokal produktion. Diskussionen om de sunda livsmedlen bottnar ju i om vi ska ha märkning och hur den ska utformas. Det är viktigt att vi har en gemensam märkning i EU. Det finns varumärken i Sverige, Svenskt Sigill nämndes tidigare, och det är väl positivt att det finns initiativ från marknaden lokalt. Mycket bra, det tycker vi är positivt. Men sedan är det EU:s länder som tillsammans ska utforma den här märkningen, vad livsmedlen består av och innehåller. Sedan finns en diskussion om transfettsyror, eller transfetter som vi säger i vardagslag nu. Där anser vi att Livsmedelsverket har dragit goda slutsatser egentligen. Det handlar om att vi får i oss ungefär 2 gram per dag och svensk. Så ser siffrorna ut. Det kan jämföras med mättat fett som är 30-40 gram per person. Vi ska inte, herr talman, bli för långrandiga med sifferexempel, men proportionerna ser ut så enligt Livsmedelsverket. Då är det egentligen det totala intaget av olika beståndsdelar i livsmedlen som är intressanta. Det är inte transfetter i sig själva. Det är viktigt i dag, men det är ungefär som när sälar dog på våra klippor. Då blev miljöfrågan viktig. Det är lurigt med dessa symbolfrågor. Vi måste vara beredda att diskutera helheten. Annars har vi ingen trovärdighet hos våra medborgare. Därför är det viktigt att inte fastna i en diskussion om transfetter. Jag skulle vilja återgå till frågan om vi ska berömma någon. Det finns många att berömma. Det finns konsumentföreningar man kan berömma. Det finns miljöorganisationer vi kan berömma också. Men jag skulle vilja berömma Centerkvinnorna, Sveriges största kvinnoorganisation. Det är inget att skratta åt. De har bedrivit ett idogt upplysningsarbete över hela landet sedan de grundades på 1930-talet. De är inte lika stora i dag, men de har gjort ett stort arbete. Ska jag lyfta fram några väljer jag att lyfta fram dem jag känner bäst. De har fortsatt arbetet med studiecirklar och liknande på lokal nivå. Det är nyckeln, det vill säga att få ett lokalt engagemang, lokal kännedom och lokalt arbete om våra livsmedel. Det är viktigt att det fortsätter i familjen, i studiecirklar i föreningslivet och i skolan. Det har inte nämnts förut, men skolan är viktig. Vi har en jordbruksminister som har pratat om att skolbespisningen är viktig och vilken syn eleverna får på mat på grund av maten i skolan. Maten ska inte stressas in i munnen. Jag tryckte i mig en semla tidigare. Det gick kanske lite för fort, och man blir varse det senare. Vi måste få en annorlunda mattradition jämfört med dagens slit-och-släng. Det är inget vi ska lagstifta om utan det kan vara fråga om goda förebilder. Vi ska tala om matens mervärde, vikten av att laga mat tillsammans i familjen och mat i samhället i stort. Vi har en minister som pratar väl om detta. Jag känner att det då finns en öppning eftersom han diskuterar livsmedelsfrågor med sina ministerkolleger. Det är inte ointressant. Det är positivt med en minister som tar detta på allvar och anser att frågorna är viktiga. Han ska ha heder av det. Jag hoppas att han fullföljer detta. Vi får kontrollera att han gör det. Inget är givet i fråga om exporten. Om vi ska tro att vi ska exportera mer - jag tror att det var ett sidospår från Ronny - livsmedel från Sverige är det viktigt med ursprungsmärkning. Men det är också viktigt att vi kan prata väl om livsmedel. Om vi ska prata väl om svenska livsmedel ska de vara sunt producerade utifrån vår svenska lagstiftning. Det är där det haltar i till exempel skolbespisningar. Det finns inköpsregler för våra livsmedel. Vi kan gladeligen importera livsmedel som är producerade utifrån djurskyddslagar som inte alls uppfyller samma normer som den svenska djurskyddslagen. Detta är elände - inget annat. Heder åt de skolbespisningar och de kommuner som har vågat göra avsteg och vågat ifrågasätta inköpsregler. Nåväl. Detta anförande blir långt. Jag försöker nu avrunda. Jag får svara Jacob eftersom han apostroferade mig och hänvisade till en centermotion. Visst vore det fint i all ära om denna motion kunde utgöra en förändring. Andemeningen var god - givetvis. Vi förväntar oss mer. Vi förväntar oss att ministrarna är duktiga tillsammans, de två som svarar gentemot vårt utskott, och i förhandlingar med de övriga EU-länderna får igenom en märkning. Vi tror att det är rätt väg att gå. Det har hittills visat sig att samarbete är viktigare än att sitta hemma på sin egen kammare. Då kan vi inte vare sig exportera något, sälja något eller ens få i oss egen mat för dagen. Vi väljer att vidga vyerna. Vad gäller innehållsförteckningar tror vi inte på lagstiftning, som har anförts tidigare av bland annat Sofia. Vi tror på att konsumenten väljer själv. Men då måste konsumenten ha möjlighet att se vad livsmedlet innehåller. Detta är centralt. Det ruckar vi inte på. Regeringen har anfört att man jobbar i den andan. Ohälsan är också en del i detta. Jag sade att jag slängde i mig maten lite snabbt. Det är egentligen bedrövligt att erkänna något sådant, som dessutom blir fört till protokollet. Jag kan inte ens säga att det var första gången det hände. Vi bildar norm, och vi är förebilder för våra ungdomar och barn. Vi tjatar om det här tills vi tröttnar. Men om vi ska uppnå ett något så när bättre hälsotal - jag tror inte att det blir oerhört mycket bättre under dessa fyra år - har vi en stor utmaning framför oss. Vi har en god möjlighet att förändra ohälsotalen. Oavsett institut eller inte handlar det om att vi bottnar, är trygga, har arbete, utbildning och en trygg familj. Precis som jag sade i inledningen handlar det om synsättet. Det handlar om att känna sig trygg i tillvaron. Det ska inte underskattas. Mitt i allt detta är det fråga om att ha en politik som först och främst värderar arbete men även att vi har tid och råd med sunda livsmedel och att vi tar oss tid att tillaga dessa sunda livsmedel. Då kan vi få bättre ohälsotal. De ser inte bra ut i dag. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. 0391973624515 GU01MJU6 N 2010-01-01 00:00:00 79951 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0965/#anf163