<anforande>
<dok_hangar_id>2347673</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0961</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:61 Torsdagen den 15 februari</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>61</dok_nummer>
<dok_datum>2007-02-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äktenskap, partnerskap och samboende</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>35C23EC5-1840-4ED5-ABA3-E7A27AA10B8C</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>LISELOTTE OLSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! I går firades alla hjärtans dag och jag tänkte därför slå ett slag för kärleken i denna debatt som handlar om äktenskapet.
Dagens familjelagstiftning är ett modernt apartheidsystem. Två olika lagar, partnerskapslagen och äktenskapsbalken, reglerar samma fenomen, nämligen två vuxna människors samlevnad. Vi i Vänsterpartiet vill inte dela in människor i ett A- och ett B-lag. Så länge äktenskapet är en exklusiv klubb för heterosexuella kommer kärleksförhållanden mellan två personer av samma kön aldrig att möta samma respekt och acceptans som ett förhållande mellan man och kvinna. Jag har därför valt att reservera mig till förmån för vårt förslag i reservation 2, trots att frågan om könsneutralt äktenskap är under utredning. Jag är nämligen mycket orolig för att regeringen inte kommer att genomföra utredningens förslag skyndsamt. Som Hillevi Larsson sade i sitt anförande verkar det som vi hittills hört om utredningen lovande. Men vill det sig riktigt illa kommer utredningens förslag att gömmas och kanske glömmas bort i någon skrivbordslåda. 
Min oro rör Kristdemokraterna. De har under åren visat, och visar fortfarande, ett öppet motstånd mot en äktenskapslag som är till för alla. Så sent som i förra årets betänkande reserverade sig Kristdemokraterna för sitt eget förslag om att fortsätta att på grund av människors sexuella läggning vägra dem rätten att gifta sig. Det har man inte gjort i det här betänkandet. Det skulle vara intressant att få veta hur Kristdemokraterna har resonerat och hur man resonerar i dag.
För mig och Vänsterpartiet är det här enkelt. Att ha särskilda lagar beroende på människors sexuella läggning är diskriminerande.
Partnerskapslagen var ett mycket viktigt steg när den kom, men i dag har den blivit en särlagstiftning som delar upp människor i två olika grupper. Det sker på en grund som helt saknar relevans. Den heterosexuella kärnfamiljen med mamma, pappa och barn är normen, trots att vi som lagstiftare vet att det finns många olika typer av familjebildningar. Därför måste äktenskapsbalken göras om så att den blir könsneutral.
Vänsterpartiet vill att vigselrätten plockas bort från kyrkan och andra trossamfund. Den religiösa ceremonin ska skiljas från myndighetsutövningen, och vi kan slippa blanda ihop religion med juridik. På så sätt kan vi slippa hela diskussionen om att ett könsneutralt äktenskap kommer att ge trossamfunden rätt att diskriminera samkönade par. Det är inte okej att stifta en lag som ger rätt till diskriminerande myndighetsutövning.
Herr talman! Tillbaka till kärleken, som jag valde att inleda mitt anförande med. Är inte all kärlek lika mycket värd? Ska inte två människor som älskar varandra kunna visa det öppet? Ska inte alla frivilliga kärleksrelationer mellan två vuxna människor ha möjlighet till lika skydd och stöd från samhällets sida? Ska inte alla familjer och barn räknas?
Svaret är enkelt. Antingen skapar vi en lag som ger alla lika rätt att gifta sig eller så behåller vi ett modernt apartheidsystem som vi har i dag.
I detta anförande instämde Egon Frid och Marianne Berg (båda v).
</anforandetext>
<intressent_id>0835507837915</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01CU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>79367</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0961/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
