<anforande>
<dok_hangar_id>2347673</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0961</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:61 Torsdagen den 15 februari</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>61</dok_nummer>
<dok_datum>2007-02-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Handikappfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>56A0BAA7-5A7C-428F-9C24-49619BAF02B9</anforande_id>
<anforande_nummer>123</anforande_nummer>
<talare>MARGARETA B KJELLIN (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det jag har erfarit att man arbetar med är precis det jag belyste i mitt inlägg. Det är den ökade tillgängligheten och att det ska finnas fler typer av hjälpmedel. De ska vara lättare att nå, och fler ska kunna få rätt hjälpmedel utifrån sina behov. I dag har det tyvärr blivit så att det är en begränsning. Det är stelbent. Det finns hjälpmedelscentraler, och de ska se likadana ut. Man har inget att välja mellan.
Här kommer också in vilka olika typer av behov man behöver hjälpmedel för. Man får föra diskussionen med sjukvårdshuvudmannen om vad man har rätt till bidrag för och inte. Men ett arbete pågår för att öka tillgängligheten, och det är det allra viktigaste.
</anforandetext>
<intressent_id>0196024739401</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01SoU4</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>79462</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0961/#anf123</protokoll_url_www>
</anforande>
