<anforande>
<dok_hangar_id>2347649</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:37 Måndagen den 11 december</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>2006-12-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Migration</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>623D9AD1-025F-4E03-99D1-AE5C654B5BAE</anforande_id>
<anforande_nummer>84</anforande_nummer>
<talare>FREDRIK MALM (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Migrationspolitiken handlar, i alla fall för mig, för en liberal och för många andra om såväl frihet som solidaritet. Det handlar om friheten att kunna resa någonstans, att söka lyckan, att växa, att få en bra framtid. Men det handlar också om solidaritet med människor som är i en mycket svår situation, människor som är på flykt, trasiga familjer, människor utan hopp om att Sverige ska ställa upp och ge skydd och hjälp. 
Det här innebär att vi måste kombinera två saker i migrationspolitiken i dag. Vi måste kombinera en human och en rättssäker flyktingpolitik med en lagligt fungerande och liberal arbetskraftsinvandring.
Sedan har vi en rad andra saker också. Det måste finnas möjlighet att anhöriginvandra ganska generöst. Det måste finnas möjligheter att flytta hit och studera, och mycket annat. I grund och botten handlar det om två saker. Det handlar om en human flyktingpolitik, och det handlar om en laglig och liberal arbetskraftsinvandring. 
Det finns ett antal migrationspolitiska mål i Sverige. Den nya regeringen har för avsikt att komplettera de här målen med ett till. Det handlar numera inte bara om att vi ska ha en reglerad invandring, att vi ska ha en harmonisering av EU-politiken på det här området och att vi ska värna asylrätten utan också om att vi ska ha en friare arbetskraftsinvandring.
Det här är någonting som är mycket, mycket välkommet. Lågt räknat finns det ungefär 25 miljoner så kallade 
migrant workers
, alltså arbetskraftsinvandrare, migrantarbetare, runtom i världen. Jag tror att den siffran är alldeles för lågt räknad. Det finns säkert ett antal miljoner till.
Sverige tar inte emot så många däremot. Det är okej att flytta hit och jobba om man är brasiliansk fotbollsspelare och kan dribblas in i Örgryte. Det är okej att flytta hit och jobba om man är EU-medborgare, men det är ganska svårt för många andra. Vi vet att den här stängda gränsernas politik för möjligheten att flytta hit och jobba också har fått ett antal tragiska konsekvenser på det sättet att människohandeln har ökat. Vi har sett sexslaveriet i Europa och mycket annat som också delvis är en direkt följd av den här politiken. 
Samtidigt vet vi att de prognoser som finns för den svenska arbetsmarknaden på medellång sikt, och definitivt på lång sikt, och inte minst den situation som vi har med vår demografi innebär att vi behöver bli flera människor i Sverige, flera människor som jobbar. Det finns ett klart intresse för Sverige också som nation att i större utsträckning öppna för en arbetskraftsinvandring. Dessutom vet vi att det får en massa andra goda konsekvenser. Det är positivt om människor rör på sig. Som tidigare påpekades i talarstolen kan pengarna från de människor som jobbar i ett annat land och som de skickar hem till sina anhöriga i betydligt större utsträckning än till exempel biståndet göra skillnad för människor.
Det är också viktigt, om vi ska lätta upp för arbetskraftsinvandring till Sverige, att det sker på ett bra, sansat och fungerande sätt så att det inte blir vilda västern. Det finns en kommitté som arbetar med detta, och regeringen kommer att lägga fram förslag under mandatperioden. Det kritiseras redan. Man tycker att det är de på Norra Bantorget som ska bestämma över det här området och inte Sveriges riksdag. Det är klart att regeringen kommer att få fundera ganska länge över hur man ska bygga upp detta system, hur behovsprövningen ska gå till, hur länge människor ska kunna stanna, hur det skulle fungera med jobbsökarvisum om man vill ha det och så vidare. Men en sak är i alla fall säker - och det är jag, Folkpartiet och vi i alliansen också mycket tacksamma för - och det är att nu är tiden borta då särintressen på Norra Bantorget utan något som helst broderskap med arbetare i andra länder tilläts dirigera den här frågan. 
Arbetet för att förändra migrationspolitiken innebär att besluten ska präglas av rättssäkerhet, att systemen ska vara transparenta och så vidare. Det här är någonting som Folkpartiet alltid har kämpat för. Någonting som vi alltid har stått upp för är att den humana flyktingpolitiken är väldigt viktig.
Vi har drivit det här arbetet i riksdagen. Vi har drivit det här arbetet på gator och torg. Vi har drivit det här arbetet i allians med andra partier, även om det inte alltid låter så i kammaren här. Till slut, efter det att frågan dragits i långbänk under lång tid, avskaffades också Utlänningsnämnden efter ett riksdagsbeslut flera år dessförinnan. Men vi ska givetvis inte slå oss för bröstet och vara nöjda med detta. Vad det handlar om nu - detta är en mycket viktig uppgift för den nya migrationsministern - är att följa upp det här arbetet, att följa upp de utvärderingar som kommer, att se hur den nya instans- och processordningen fungerar.
Jag tror också att en annan uppgift som regeringen måste titta på och vara tydlig med gentemot Migrationsverket är att det ska finnas en kompetent och välutvecklad omvärldsanalys. Det kan ibland vara skillnad inom ett land på vilka människor som flyr. En kristen i Irak kan vara i en mycket svår situation, även om den norra delen av Irak i dag definieras som en ganska säker plats. Turkiet förhandlar om ett EU-medlemskap i dag, men det innebär ingalunda att en kurdisk människorättskämpe i den östra delen av Turkiet alltid har den tryggheten i dag. 
Sverige har förbundit sig i internationella avtal att ställa upp för människor som har skyddsbehov, och vi har ett ansvar också som medlem av den europeiska unionen att ställa upp för andra länder som behöver vår hjälp. Det handlar om att vi ska föra en migrationspolitik som inte bara hjälper människor i behov av skydd utan som också lägger grunden för att hela den här kontinenten ska kunna fungera. Det finns länder som har ett större migrationstryck än vad vi har, länder vid Medelhavet, framför allt Spanien och Kanarieöarna som är en del av Spanien.
Om vi inte ställer upp för varandra och har en gemensam migrationspolitik inom den europeiska unionen finns det en betydande risk att de här länderna sluter sig inåt och stänger sina gränser och för en mer restriktiv politik. Det kommer i slutändan att drabba hela Europa ekonomiskt på längre sikt, men framför allt ökar det klyftan mellan Europa och de världsdelar och regioner som ligger söder och öster om Medelhavet. Konsekvenserna kan bli ännu större oro och instabilitet i världen. 
I den diskussion, och det är mycket viktigt att påpeka, som rör den nya instans- och processordningen och som rör harmoniseringen av migrationspolitiken i EU måste vi vara medvetna om att detta är frågor som handlar om struktur men inte nödvändigtvis om innehåll. Det säger inte så jättemycket egentligen om det kommer att vara flera eller färre som får stanna. Även om den nya ordningen i Sverige ska bidra till högre rättssäkerhet vet vi samtidigt inte exakt hur det kommer att bli. Det innebär att det blir en politisk strid också om innehållet såväl på EU-nivå som i Sverige. Då är det viktigt att det finns en grundläggande idé om att vi vill gå i en mer human och generös riktning, vilket den nya regeringen vill.
Med dessa ord vill jag yrka bifall till socialförsäkringsutskottets förslag i betänkandet SfU2, utgiftsområde 8 i budgetpropositionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0766496753128</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01SfU2</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>76468</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0937/#anf84</protokoll_url_www>
</anforande>
