<anforande>
<dok_hangar_id>2347649</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:37 Måndagen den 11 december</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>2006-12-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Migration</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>696D5AFE-F924-479E-AEE5-2BB01E197388</anforande_id>
<anforande_nummer>65</anforande_nummer>
<talare>KALLE LARSSON (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag har full förståelse för att man inte har koll på alla frågor. Det är inget konstigt. Det har inte jag heller. Jag deltar ibland i debatter som jag vet vad de handlar om men där jag inte heller kan svara på alla frågor. Så det är inget konstigt. Men fundera gärna över den frågan! Och ta med den tillbaka! som man brukar säga. Det som i dag gäller är att hur väl människor anpassar sig till det svenska samhället faktiskt ska påverka. Det är en variabel i uttagandet av kvotflyktingar. Det tror jag inte att den som anser att det är rättssäkerhet och verkliga skyddsskäl som ska vara grundläggande, precis som UNHCR själva säger, anser är en rimlig variabel. Men den används i dag. Fundera en stund över det!
Jag vill nog ändå göra till något slags huvuddel av denna andra replik att precis den här farhågan finns från min sida i den flyktingpolitiska debatten framöver. Det är rätt att det finns en överlappning när det gäller arbetskraftsinvandring och asylsökande. Det kan ibland vara samma personer. Och en person kan vara fullt nöjd, fastän man har flytt sitt land, att få stanna i Sverige för att arbeta. Men det finns en mycket stor problematik i det. Vad gör vi med dem som inte har arbete? Vad gör vi med dem som lever gömda i dag? De kanske är så pass traumatiserade att de inte har möjligheten att söka ordinära arbeten. Hur ska de få chansen? Där kan man förstås hänvisa till att de har fått sin prövning. Om de inte har fått ett tillstånd ska de också åka hem. 
Jag tror att Mikael Cederbratt och jag i alla fall i stora stycken är överens om att det inte heller alltid är så enkelt. För den tidigare prövningen har ju varit rättsosäker. Visst finns det, som Mikael Cederbratt själv nämner, också i dag brister i rättssäkerheten. Så vad gör vi då med de personer som inte kan arbeta men som befinner sig i en skuggtillvaro, gömda i Sverige? Det är en mycket seriös fråga som inte är menad att vara så retorisk. Jag tror att man lätt kan rusa iväg och säga att arbetskraftsinvandring är lösningen. Jag tror att man ska vara försiktig med att ens antyda att det är lösningen på svensk asyl- och flyktingpolitik. Det tror jag inte att det är.
</anforandetext>
<intressent_id>0449003924218</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01SfU2</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>76449</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0937/#anf65</protokoll_url_www>
</anforande>
